Utmanad igen!

Tesa har fått en utmaning och vidarebefordrat den till mig och några andra. Min tur att svara alltså och i punkt 10 går utmaningen vidare till 3 personer (borde väl varit fem men jag har inte många vänner med hemsida):

1. Vad gjorde du för tio år sen?

Då jobbade jag i Mellerud med ungefär samma sak som idag fast tillvaron var enklare. Kajsa och jag hade flyttat ihop, i september 1997 tror jag det var. Jag hade mitt hus till försäljning eftersom jag ville ha en lägenhet i stället - det skulle bli lättare att flytta till Arvika då om ett jobb uppenbarade sig där. 1997 dog min pappa efter att ha kämpat mot en hjärntumör i ett drygt halvår. Ett mycket underligt och förvirrat år, 1997.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?

Mådde dåligt som fan. Kajsa med. Skilsmässan fanns säkert i tankarna hos oss båda. Som en utväg ur, men inte som en lösning på, något vi inte klarade av att hantera. En lösning hade krävt en karta så att vi hade nått ända fram till målet. Vi fick hjälp med kartan men vi var dåliga på att förstå kartsymbolerna - vi gick fel och åt var sitt håll. Utvägen blev skilsmässan - inte ens halvvägs fram till målet.

Det finns inte mycket annat att berätta om 2006. Problemen vi hade överskuggade allt och depressionen täckte allt med mörker.

3. Fem snacks du gillar.

Bara fem? Jag är allätare (tyvärr) men om man ska välja några favoriter då... ostbollar är en. SourCreamkryddade chips en annan. Är svag för choklad i alla dess former så länge den inte är mörk. Lösgodis-surisar av alla slag kan jag proppa munnen full av och marschmallows är gott, både naturella och grillade!

4. Fem sånger jag kan texten utantill på.

Jag tror inte att jag kan texten på fem sånger utantill - för att jag ska komma ihåg texterna till olika låtar krävs att jag hör dem. Då kan jag sjunga med - jag vet vilka ord som kommer innan sångaren sjungit dem. I så fall fixar jag flera av Dire Straits låtar (t ex Brothers in Arms). Jag kan många av Imperiets och Ebba Gröns texter även om jag inte hört somliga låtar på länge. The Clash har några låtar som jag kan texterna på, t ex London calling eller Guns of Brixton. Sen finns det en del barnsånger. Björnen sover kan jag utan hjälp!

5. Vad skulle du göra om du blev miljonär?

Utbrista i ett stort "Oj!" och tre sekunder senare logga in på Cyberphoto eller B&H i New York och shoppa loss. Jag skulle bygga mig en studio, sticka till Island och fotografera och till våren skulle jag köpa mig en mindre motorbåt. Under vintern skulle jag kunna tänka mig att lägga in mig på ett spa i tio veckor eller så. Med personlig rådgivning, sallader i långa banor och träning följt av massage och bra sömn. Ge mig själv en god chans att bryta en dålig trend. Köpa en ny kamera till Marie.

6. Fem dåliga vanor

Lätt! Lägger mig aldrig i tid varför jag är tröttare än jag borde vara. Äter alltid en extra portion av det jag tycker är gott. Säger inte nej till godis. Skjuter gärna upp saker tills de oundvikligen måste genomföras och då blir de genomförda under tidspress i stället. Är slarvig med pengar - de rinner gärna mellan fingrarna och sedan ojar jag mig över att jag inga pengar har. Här skulle jag kunna fortsätta med dåliga vanor i en oändlighet, men jag stannar här och konstaterar att jag röker i alla fall inte och jag svär fanimej inte heller.

7. Fem saker du gillar att göra!

- Jag gillar att läsa böcker och då helst riktigt bra deckare - som Peter Robinsons böcker till exempel.

- Jag tycker om att sitta på uteserveringar och liknande där man kan studera människor samtidigt som man dricker en kopp kaffe med påfyllning.

- Jag gillar att ligga i gräset och titta på molnen på sommaren, samtidigt som jag hör vinden susa i lövträden. Tyvärr blir det av alldeles för sällan...

-Jag tycker om djupa samtal med människor som intresserar mig. Om livet, etiken och andra viktigheter.

- Jag tycker om att klura över olika ord och meningar. Använda ord på nya sätt.

Detta var en svår punkt. Det finns så mycket jag gillar att göra och det jag skrivit nu är inte ordnat i någon skala. Det är bara saker som dykt upp i huvudet då jag funderat.

8. Fem saker du aldrig skulle köpa eller klä dig i!

- Jag skulle aldrig ta på mig ett par pumps.
- Kilt och kjol är uteslutet då jag är rädd om kronjuvelerna.
- Jag skulle aldrig köpa kläder för att vara som alla andra, jag handlar bara om jag själv tycker om en sak. Modekläder för modets skull är alltså uteslutet.
- Jag skulle aldrig köpa mig en äggkokare, jag är tillräckligt smart för att kunna använda en kastrull, fylla den med vatten tills det når en lagom nivå, lägga i ett ägg och sedan salta.
- Jag skulle aldrig skaffa en lövblåsare. Varför ersätta nöjet med att räfsa löv med att släpa på en omvänd utomhusdammsugare som låter som ett stort radiostyrt flygplan?

9. Fem favoritsaker!

Hmmm...

- Kamerautrustningen.
- Telefonen, så länge det är jag som ringer eller så länge den som ringer mig är någon jag tycker om att prata med.
- Sängen!
- Alla bilder jag tagit genom åren. Som minnen av något som hänt eller som minnen av känslor.
- ?

Jag konstaterar här att det är få materiella saker jag egentligen sätter värde på och det var en bra insikt. Egentligen skulle jag kunna göra mig av med det mesta utan att sakna det. Tradera och Blocket: here I come!

10.Utmana några.

Jag utmanar tre personer:

Tommy
Marie
Catherine

Puh!

...och nu ska man läsa revision också.

Det trodde man ju aldrig då man utbildade sig en gång i tiden. Inspektion - ja, men revison? Tiderna förändras och en del av den tillsyn vi jobbar med innebär numera också revison av de system för egenkontroll som alla livsmedelsföretag är skyldiga att ha. Kursen, som varar i två dagar med början idag, leds av en revisonsbyrå och de som gått den tidigare säger att det är en av de bästa kurser som de gått, så... det kanske blir kul! Karlstad - here I come!

Lovade i förrgår att jag skulle ringa en vän igår, men det uppenbarade sig inga luckor för telefonsamtal och idag och i morgon blir det svårt. Vännen: räkna med en signal på fredag, det är mindre fullbokat i almanackan då. Tro bara inte att jag struntade i att ringa eller att jag glömde bort det - jag ville verkligen prata.

Jag har förresten haft ett par bra dagar nu, vilket tyder på att det går åt rätt håll i alla fall. Bra vänner betyder mycket och jag ska ta vara på min väns ord från i måndags och på fredag kanske jag får mer tänkvärt att ta vara på.

Igår var det löneutbetalning och idag är pengarna slut. :)

Nä, men vi var iväg till Charlottenberg och det stora köpcentrat där och det man kan säga är att plånboken var tunnare då jag gick ut än då jag gick in. Skor inköptes till mig, Marcus och Marie, jag köpte en ny X-box eftersom den gamla drabbades av "fel nummer 20" häromdagen och jag räknar med att det är billigare att köpa en bättre begagnad än att laga just fel nummer 20. Hittade lite julgrejer också och så blev det ett par tavlor som kommer att passa utmärkt i mitt kök. Jag - som lovat mig själv att aldrig mer göra tavlor av köpta planscher - hittade ett par som inte gick att motstå.

Igår kom dessutom en bild från Crimson - en förstoring i 50x70 av min bild "Glas på två sätt" (finns på fotosidan). Nu hänger den i vardagsrummet i en björkram med passepartout i 70x100. Kul att äntligen se den i den storlek som jag velat se den i så länge. Den blev till ett blickfång då man kommer in i hallen och tittar mot vardagsrummet.

Förresten - en rolig sak med att X-boxen gick sönder var att Tommys inspelade pengar och samlade erfarenhet i Tiger Woods 2006 gick upp i rök. Så nu Tommy är du välkommen hem för spel på lika villkor. Nu finns det dessutom tre kontroller så nu behöver vi inte langa längre. Din spelare har dessutom fått ett annorlunda utseende. ;)

Strax dags att ge sig av till tåget mot Karlstad...

Skillnaden

Tystnaden ersatte närvaron
Glädjen byttes mot ilska
Motivationen dödades av håglösheten
Det vita täcktes av svart

Det jag borde gjort och som hade varit bra för mig
gjorde jag, fast tvärtom
Se där är resultatet av skillnaden
Mellan en hel och en halv och ingen hjälp alls

Varför kan jag inte ta tag i saker och ting? Vad är det som fattas? Varför styr jag åt höger när jag borde styra åt vänster? Varför är jag självdestruktiv? Beror allt på frånvaron av den sista halvan av tabletten jag tagit så länge? Vad är jag då? Är det sådan här jag ska vara? Är det här jag? Vem var jag då de senaste 15 månaderna?

Jag ska ta mig igenom det här. I någon sekund den här helgen kände jag en underbar frihetskänsla i att inte medicinera bort mina tankar längre. Som att jag behöver gå igenom det som är svårt och inte mer skjuta det framför mig med tabletternas hjälp. Kanske har jag ork att ta tag i det nu - för 15 månader sedan hade jag det inte. Nu måste jag ta hand om mig.

Mitt största problem är att jag alltid får dåligt samvete om jag vet att jag gör någon annan ledsen. Det är en ständig balansgång mellan att inte vara orsak till något sådant och att inte unna mig själv det jag borde unna mig. I slutänden handlar det om att ta vara på livet. Jag tycker inte att jag gör det. Jag vet fortfarande inte vad jag vill. Jag vet fortfarande inte vart jag ska. Men jag ska försöka ha roligt på vägen, vart den än bär.

Ingen anledning till oro.

Shivaree - Goodnight moon

Ingen kan ha undgått den - i alla fall inte om man ser på TV och har sett Cubusreklamen eller om man ser på film och har sett Kill Bill 2.

Jag tycker den är såååååå jävla skön...



Håller ni med?

(och ja, hon är snygg, det går inte att komma ifrån)

"Theres a nail in the door
And theres glass on the lawn
Tacks on the floor
And the tv is on
And I always sleep with my guns
When youre gone

Theres a blade by the bed
And a phone in my hand
A dog on the floor
And some cash on the nightstand
When I'm all alone the dreaming stops
And I just cant stand

What should I do I'm just a little baby
What if the lights go out and maybe
And then the wind just starts to moan
Outside the door he followed me home
Well goodnight moon
I want the sun
If its not here soon
I might be done
No it wont be too soon til I say
Goodnight moon

Theres a shark in the pool
And a witch in the tree
A crazy old neighbour and hes been watching me
And theres footsteps loud and strong coming down the hall
Somethings under the bed
Now its out in the hedge
Theres a big black crow sitting on my window ledge
And I hear something scratching through the wall

Oh what should I do I'm just a little baby
What if the lights go out and maybe
I just hate to be all alone
Outside the door he followed me home
Now goodnight moon
I want the sun
If its not here soon
I might be done
No it wont be too soon til I say
Goodnight moon

Well youre up so high
How can you save me
When the dark comes here
Tonight to take me up
The mouth from woke
And into bed where it kisses my face
And eats my hand

Oh what should I do I'm just a little baby
What if the lights go out and maybe
And then the wind just starts to moan
Outside the door he followed me home
Now goodnight moon
I want the sun
If its not here soon
I might be done
No it wont be too soon til I say
Goodnight moon
No it wont be too soon til I say
Goodnight moon"

P1i-helvetet

Under de kommande två åren betalar jag ett par hundra i månaden för min P1i-mobil. Då förväntar man sig att den ska fungera ordentligt. Men icke. Den innehåller förvisso en massa bra funktioner, men...

För andra gången sedan jag köpte den så bestämde den sig i morse för att inte ringa då jag skulle gå upp. Så lägligt. Så passande. Så jävla irriterande. Ändå kollade jag inställningarna efter att jag kommit till jobbet - den stod inte inställd på ljudlös som jag trodde.

Fredagar är bytesdag för Marcus. Om jag inte har plockat ihop det han ska ha med sig till mamma så är det på fredagmorgonen som jag får göra det. Vaknar jag 07.35 i stället för 06.00 blir det rätt ont om tid. Särskilt som han måste vara på dagis senast 08.00 om det ska bli någon frukost. Jag hann, men på bekostnad av allt vad gott humör heter.

Det är inte bara detta som irriterar mig hos min mobil. Om mottagaren av ett MMS har ställt in en storleksbegränsning och jag skickar ett som är större så ser det på min telefon ut som om MMS-meddelandet gått iväg. Inga varningar annat än att "meddelandet kan vara för stort för mottagaren, vill du fortsätta ändå"? Jag trycker förstås på "ja" och det ser ut som om meddelandet går iväg. Häromdagen hittade jag 7-8 MMS i "ej skickade utkast". Så det är där de hamnar? Kul!

Ibland totalhänger sig telefonen. Det går inte att komma vare sig bakåt eller framåt. Det går inte ens att stänga av den. Detta hände mig på en konferens nyligen. Inte kom jag ihåg min pinkod heller, men eftersom jag hade en kompis med laptop och internetuppkoppling bredvid mig kunde jag gå in på Mina Sidor på Telia och hämta PUK-koden. Jag plockade ur batteriet ur telefonen, satte i det igen, skrev fel PIN-kod tre gånger och sedan PUK-koden. Ändrade PIN-koden till något som var lättare att komma ihåg, ifall telefonhelvetet skulle hänga sig igen.

Det känns som om P1i är en telefon som gått överstyr. Man har försökt få in så mycket teknik i den att man glömt användarvänligheten. Man har försökt få in så mycket teknik i den att vissa saker inte alls fungerar som de ska.

Vad säger man hos Teliabutiken som sålde den? Vad ska jag säga att det är för fel på den? Felen uppstår lite då och då och skickar jag in den så lär felen inte uppstå just på reparationsverkstaden. Ska jag säga att den är allmänt kass? Att den är lynnig? Opålitlig? Ska jag bita i det sura äpplet, behålla telefonen som den är och köpa mig en väckarklocka i stället?

3 o-3-vliga kvartar eller en o-3-vlig 3-kvart

• en spruta i tandköttet
• en spruta i gommen
• en gummiduk runt tanden så att lukten påminde om hur det måste lukta på insidan av en uppblåst, hopknuten ballong
• en illa sittande sug
• en obekväm ställning i stolen (jag lyckas aldrig ligga bekvämt med huvudet hos tandläkaren)
• en härlig (?) lukt av bedövningsmedlet som lades i tanden vid förra besöket
• diverse borrljud
• diverse skrapljud (inte helt obehagliga, dock)
• diverse lukter från urborrat tandmaterial (brända proteiner)
• en klordoft ala simbassäng
• en bedövning som delvis släppte mot slutet men som i skrivande stund inte verkar ha släppt alls (det känns som om det sitter en tjock plastskiva i min bedövade gom)

Om en vecka ska jag dit igen...

3 3-vliga dagar...

...hade vi i Stockholm.

Efter att ha varit på kurs på Statens Strålskyddsinstitut hela fredagen så mötte jag upp Marie på Stockholms Central klockan 17.30. Efter att ha varit utan cigaretter i fyra timmar och fyrtio minuter och efter att en kukgubbe (som hon kallade honom i ett sms) hade kastat upp hennes väska (innehållande bland annat en kamera) på hatthyllan så åkte cigaretterna fram rätt fort.

Iväg bland allt folk till tunnelbanan för färd mot Slussen och byte till Saltsjöbanan. Vi hann med en korv med bröd i Slussens Grill innan tåget skulle gå mot Nacka. Delade kupé med Lill Lindfors som tydligen skulle åt samma håll (här vet jag att bland annat Tesa kommer att bli djupt imponerad). Efter två stationer var vi framme vid hotellet - Nacka Quality Hotel. Efter att ha checkat in åkte vi upp till åttonde våningen och rum 822.

Efter att Marie provhoppat sängen gav vi oss av ner mot Hammarby Sjöstad, för att få oss en bit mat. Efter att ha uteslutit en restaurang med - kändes det som - etthundrafemtio indier och i övrigt ett ledigt bord, så hamnade vi till slut på en pizza/pastarestaurang som jag kände till sedan tidigare. Pizzorna kom in, kanske lite brända i kanten, men vi var inte så kinkiga. En öl att skölja ner pizzan med smakade bra! Sedan tillbaka till hotellet för en drink i baren (frosen Margeritha) och en natt i den hårdaste säng jag legat i.

Dagen därpå åt vi frukost intill ett gammalt par där hon inte gjorde annat än klagade på honom. "Hämta kaffe". Han gick och hämtade kaffe. "Varför fick jag en sån stor kopp, jag ville ju ha en liten"? Han svarade att han tyckte hon sagt att hon ville ha en stor. "Det finns muffins, varför fick jag ingen muffins? "Varför säger du inget"? "Det är som att sitta vid två olika bord". Marie var på väg att säga till tanten att "drick för helvete upp det du vill av kaffet och lämna resten".

Efter frukosten gick vi ner till pendeltågstationen för färd mot Slussen varifrån vi promenerade mot Gamla Stan. Vi tittade in i en hel massa butiker utan att köpa allt för mycket. Utom i den sista butiken då - där fick jag tag i en skitsnygg skinnjacka för 998 kronor (den hade kostat det dubbla). Efter det gick vi vidare mot Stockholms Central och förvaringsboxarna där så att vi kunde låsa in det vi handlat innan vi drog vidare mot Oscarsteatern.

Singin' in the rain var en fantastisk musikal och jag tror att Marie, som inte varit på någon musikal sedan hon gick i skolan, fick mersmak. Otroligt rolig, bra tempo, bra musik och fantastiska scenbyggen gjorde eftermiddagen till en riktigt lyckad stund och en cider i pausen smakade bra! Sen gav vi oss ner mot Gamla Stan igen (utan att hämta något på stationen) och efter att ha passerat en del restauranger som antingen var för dyra eller för fullbokade så hamnade vi till slut på Järntorgspumpen där vi åt kycklingfilé i tomatsås smaksatt med salvia och till det en underbart god och vitlöksdoftande potatisgratäng där den frasiga ytan dolde ett krämigt inre. Deras goda Husets vin tog vi först in ett glas av, sedan en hel flaska (för den de tagit de första glasen av fanns inte längre kvar). Till slut hamnade notan på 700 kronor. Det kändes faktiskt värt det och då är det - i min mening - väldigt gott.

Den efterföljande promenaden till stationen kändes bara välbehövlig efter restarangbesöket och efter att ha tagit oss till Slussen och åkt vidare med Saltsjöbanan till hotellet så somnade vi - efter den obligatoriska drinken i baren - väldigt gott. Trots sängarna.

Värre var det morgonen därpå då det tog ungefär en kvart att rulla runt ett kvarts varv i sängen. Det kändes som om jag hade sovit på ett stengolv och Marie fick ta smärtstillande tabletter. Efter mycket lidande tog vi oss ner till matsalen och så småningom kom vi iväg med buss 71 till Factory Nacka Strand och Fotomässan. Det som kan sägas om mässan är att vi gärna kommer tillbaka - det var stoooort (större än fotomässan på Elmia i Jönköping) och med mer bilder att titta på. Massor av folk var på plats samtidigt med oss och det var roligt att höra så mycket fotorelaterat prat runt omkring. Bilderna som ställdes ut gjorde i alla fall så att mitt fotosug ökade - jag lämnade mässan med mer inspiration än på länge.

När vi skulle hem råkade vi ut för en sur busschaufför som måste vara Stockholms Lokaltrafiks sämsta representant för företaget. Hur fan ska man som turist kunna veta att man måste visa dagskortet för chauffören när det inte finns några skyltar som upplyser om det och när man faktiskt, i den trevliga staden Göteborg, inte behöver visa kortet? Han rusade efter oss in i bussen och hojtade att man minsann måste visa kortet. Marie sa att hon hade gjort det och undrade om man måste sticka det rakt under näsan på honom? Han pustade stort och drog iväg genom kurvan på vändplatsen med en sjuhelvetes tung gasfot. På vägen mot stan körde han sedan över en och annan trottoarkant, allt medan Marie och jag satt och sjöng "en busschaufför, en busschaufför, det är en man som inget gör". *asg*

Nåja, till stationen kom vi till slut och efter en stående middag på Burger King så satte vi oss på tåget. Det skulle ha varit ett X2000 men blev ett vanligt InterCity-tåg, med försening hem som följd. Konduktören hoppades ändå att vi ville åka med SJ igen och förklarade än en gång att dagens försening berodde på att tåget hade blivit "utspytt" (som hon råkade säga)! Hehe... X2000-tågen hade gått sönder i sådan omfattning att inga fanns kvar att byta med.

Lite bilder från mässan, där Simon O. Cederquists bilder föll mig i smaken. En av dem ser ni nedan:

Ett hål att stoppa pengarna i

Vilken tur! Jag som inte hade några utgifter sedan tidigare. Jag som funderade på vad nästa lön skulla användas till. Jag som inte böjer mig ner för att plocka upp sedlar av lägre valörer än 1000 kronor. Jag som på sommaren tänder grillen med 100-lappar.

Någon vecka nu har jag haft en tryckande känsla, på gränsen till värk, i vänster sida av munnen. Ibland har värken varit starkare, ibland har den varit helt borta. I morse var det dags för tandläkaren att ta sig en titt.

En titt i munnen - sedan åkte sprutan fram. "Jag måste nog bedöva lite", sa han.

Det är inget jag är rädd för längre, så det gick bra - jag kände ingen smärta. Borren borrade, den lite grövre togs fram (ni vet den där som känns som om de håller på med en slagborr i munnen).
Plötsligt: SMÄRTA!

"Ojdå, gjorde det ont nu?" sa han. "Ja", gurglade jag fram med sugen hängande lite tufft i ena mungipan. "Inte förut?" fortsatte han. Jag ruskade nekande på huvudet.

Så började han kleta något illasmakande i tanden och efter en stund fick jag skölja (kul när man är bedövad upp till örat). Sen klev jag ur stolen.

"Jaa, du Hans", sa han. "Jag förstår att du haft ont. Den här tanden blir jag tvungen att rotfylla. Det är en plastlagning som gått sönder och under den har du fått ett stort kariesangrepp".

Yippie! Jag har rotfyllt en tand förut, det är inte så illa att rotfylla som det låter, men framför mig såg jag pengar till ett halvt 100-400 mm-objektiv flyga rakt ner i tandläkarens ficka. Jag som inte ens märkt att lagningen gått sönder.

På onsdag inleds rotfyllningen. Klockan 12.20. Då ska innehållet i tanden filas bort. Sedan ska det filas vid ett besök till. Därefter ska tanden, vid ytterligare ett besök, fyllas med guttaperka och en lagning ska på.

Suck...

Det här är bara så underbart!

Fick en anledning att lägga till ett nytt Trevligt utflyktsmål idag - alltså en sida som jag gärna besöker. Katastrofala omslag heter den. Gå dit. Läs. Försök låta bli att skratta. Det kunde inte jag.

Den sidan är sjukare än jag, nämligen.

Tack Pär...

...för länken till Wikipedias text om ABC 800. Återgäldar vänligheten genom att visa ett par sidor ur Luxors instruktionsbok för ABC 1600 och ABC 9000 från 1985. Gillar "markörplaceraren" och "till/från-knappen" samt det robusta stridsvagnsutseendet.

Dödsdömda ord?

Jag råkade få något gammalt ord i huvudet idag och det ledde till tankar om ord som jag kan men som jag aldrig använder längre. Dödsdömda ord - möjligen med benådning i sikte om någon mot förmodan skulle börja använda dem igen - men döda den dag alla slutat använda dem. Kommer du ihåg när du använde följande ord senast?

• kassettbandspelare
• transistorradio
• rekorderlig
• pausfågel
• fränder
• stadfästa
• grammofon
• verderkvickande
• MacIntoshdator (hej, Tesa!)
• Nikonkamera (hej, Marie!)
• telefonkiosk
• skrivmaskin
• resecheck

Sedan finns det ord som används felaktigt. Det första jag kommer att tänka på är respekt. Inte många vet vad det egentligen betyder, trots att det används så ofta. Hur kan ett vanligt ord helt plötsligt användas så fel?

Någon som kan fler ord som används sällan eller felaktigt? Berätta, så skjuter vi upp avrättningen av några dödsdömda ett tag till! Kan någon göra en mening med så många utrotningshotade ord i som möjligt?

...och min andra! :)

The Mission - Butterfly on a wheel

Kan du så kan jag!

Tesa lägger ut en massa musikvideos på sin blog, så... här kommer min första. En grupp som jag aldrig skulle ha hört talas om i fall det inte hade varit för Catherine i Gnarp.

Där ser man... Catherine fick mig att upptäcka en grupp som jag inte visste fanns och Tommy fick mig att upptäcka en författare jag inte kände till. Vänner berikar! :)

Tack!

Within Temptation - Frozen

Ninaninnanannanaaaa, ninnaninnanannaninna...

...nininannana, nininannana,ninninanananina...

Med rätt melodi så inser ni att det här är signaturen till ett gammalt fint TV-program som gick när jag var ung (yngre). Dagens boktips tror jag det hette. Eftersom det programmet inte längre finns, ser jag det som min roll att ta över rollen att informera om bra böcker.

Är ni sugna på en bra deckare så tror jag, efter att ha läst två böcker och efter att ha börjat på den tredje av Peter Robinson, att vilken bok som helst av denna författare kan rekommenderas. Bara titlarna är underbara i sig - eller vad sägs om "Efter alla år av saknad" och "En ovanligt torr sommar"? Böcker som utspelar sig i England, med ett språk och med person- och miljöskildringar som är alldeles fantastiska. Lägg därtill handlingar som känns möjliga - inte konstruerade. Lägg till inledningar som fångar intresset från första raden text, lägg till slut som känns realistiska och genomtänka och lägg till en önskan om att fortfarande ha boken oläst då du läst färdigt sista sidan - då har du Peter Robinsons deckare i ett nötskal.

Tack till Tommy, som rekommenderade mig att läsa böcker av denna författare. Och tack till Marie som gav mig "En ovanligt torr sommar" i farsdagspresent igår! :)

Seså, lämna min blogg nu och köp dig en bra julklapp på Bokus.

Följde en länk...

...i en kommentar till ett av Tesas blogginlägg. Hamnade i ett Monty Pythoninslag där en man spelar orgel genom att frenetiskt slå på två möss som piper (eller piper och piper, det lät mer som om luften gick ur dem). Monty Python är gamla favoriter, så jag kollade på fler klipp med dem på YouTube. Försökte hitta sketchen med maraton för inkontinenta, 100 meter bröstsim för icke simkunniga och 100 meter för folk utan lokalsinne, men fann den inte. Kom i stället att tänka på den här godingen, som hör till favoriterna bland Galenskaparnas material.

Med många förändringar små...

...så ska jag målet nå.

Bantningen går skitdåligt - bara Marie går ner och det riktigt ordentligt. Ändå - vi äter ungefär samma mat och i ungefär samma mängd. Visserligen har det blivit någon konferens... visserligen har vi firat ett par födelsedagar... men ändå... jag borde gått ner mer.

I går tog jag därför ett nytt grepp på bantningen. Är man sugen på något så ska man tillåta sig det, men i väldigt liten mängd. En fullstor glasstrut (och jag) ser därför numera ut såhär:

Håll tummarna för mig. Kom med hejaramsor och stödjande ord. Jag behöver bli av med ett antal kilo. Undrar om man kan sälja dem på Blocket? Eller om man kan hitta en begagnad fettsug på Tradera?

Tidspress

Enligt Google Analytics har den medeltid som en besökare vistas på min blogg gått ner från 3 minuter och 0 sekunder i måndags till 2 minuter och 58 sekunder idag.

Oroande.

Stressande.

Tankeväckande.

(förkortas OST)

Vad beror det på? Skriver jag mer smörja idag än för två dagar sedan? Är mina inlägg kortare varför det tar kortare tid att läsa? Va, va, va????

Jag är orolig för utvecklingen. Hur kommer det här inlägget att påverka besökstiden? Magsåret närmar sig...

Ovanliga yrken

Du har säkert någon gång funderat över framtiden. Vill du hålla på med det du håller på med eller är det dags att göra något annat? I serien "Väldigt ovanliga yrken" presenterar vi därför olika yrken som är tänkta att fungera som en inspiration för, alternativt avskräcka, alla med sådana tankar. Välj själv.

Dagens yrke: arborist.

Någon som har förslag på andra konstiga yrken?

Hall of fame

En liten lägesrapport från hallprojektet. Mörkt i rummet och bilden är tagen med mobilkamera utan alltför bra blixt. Hallen är långt ifrån klar, men det är som med nya bilmodeller - många vill ha en förhandstitt och här kommer den äntligen:

Återstår att tapetsera, sätta upp en del lister, montera nya trösklar mellan olika rum, måla dörrarna till toaletten och källaren, montera speglar (träornament) på dessa dörrar, sätta upp hyllor i "smygen" till vänster i hallen, montera en spegel (riktig), sätta upp foder runt vissa dörrar, vaxa alla trärena ytor med valnötsvax, sätta upp en liten vägg vid den mindre av garderoberna, få lister runt städskåpet, sätta upp en stång för draperi in mot gästrummet och en stång som gör att man kan dra ett draperi för garderoben, bygga ett elementskydd, sätta upp golvsocklar, bygga in dörrkarmarna mot köket och gästrummet eftersom där ändå inte finns några dörrar... och lite till som jag har glömt men som ska göras. Snart klart!

Full fart framåt!

Jag tror det är de orden som passar bäst idag. Allt har handlat om full fart. Dina 5 första år har gått med full fart. Din födelsedag gick i full fart. Pappa städade, byggde om i hallen, handlade till kalaset, slog in de sista paketen och dukade fram tårta och kaffe i full fart. Lasse och Cicilia ringde på dörren (eller kanske snarare på dörrklockan) vilket var klarsignalen för paketöppningen - full fart mot högen med paket som öppnades i full fart. Sedan var det full fart resten av kvällen - en liten radiostyrd helikopter skulle hinna provflygas, en lyftkran skulle köras, en bilbana skulle byggas och ett par nya spel skulle spelas.

Inte konstigt att du inte alls kan somna nu när du ligger i rummet intill. Jag hör din glada röst och rätt vad det är så finns det något du måste berätta för mig, trots att du egentligen borde försöka sova. Att se hur glad du blev idag, efter att du väntat i åtminstone 180 dagar på att få fylla fem kändes så bra (jag tror det var i maj någon gång som du började prata om femårsdagen).

Full fart mot det sjätte... önskar att det inte gick så fort. Önskar att man slapp allt som var tråkigt och jobbigt så att man bara fick ge dig glada stunder och närhet. Jag försöker så gott det går men jag känner mig ofta otillräcklig. Jag blir stressad av allt runtomkring. Jobbet, vardagen, helgerna och fritiden. Tiden för de viktiga tankarna finns sällan. På något sätt måste jag nog prioritera om, men jag vet inte hur. Det känns som om jag har batterier som snart tar slut och det jag håller på med är att snabbladda dem så att de räcker korta stunder i taget, ungefär som när man laddar mobilen i fyra minuter för att den ska gå att ringa på medan man är i affären.

Jag behöver långledigt...

Kram Marcus och grattis på femårsdagen. Jag älskar dig!

41-årig kommunalarbetare på besök i Nynäshamn

TT Nynäshamn

Nynäshamn har haft celebert besök. I sällskap med 121 livvakter fördelade på två bussar anlände Hans Svensson vid 11-tiden på onsdagsförmiddagen till Utsikten Meetings i Nynäshamn. Anledningen till besöket var en konferens om en av de programvaror han dagligen använder i sin tjänsteutövning. Besöket varade i två dagar.

Agda Karlsson, 81 år, var en av de lyckliga som fick en skymt av Hans.

Du har övernattat i sovsäck utanför hotellet sedan i tisdags kväll, Agda. Var det värt det?

- Oh, jaaaa! Han var så fin, Hans, där han steg av bussen. Och vilken god klädsmak... han hade en jättesnygg svart kavaj och en skjorta från Batistini... tillsammans med de svarta jeansen så såg han riktigt folklig ut. Han verkade ha gått ner 3-4 kilo också, fast då han åkte hem verkade han ha gått upp lika många... jaja, snygg är han i alla fall, och med skägg ser han faktiskt ännu bättre ut än förut. Det trodde jag inte var möjligt. Att han haltade lite lätt var så himla sexigt, tycker jag!

Vad säger du om alla livvakter?

- 121 livvakter är väl inte så mycket. Man måste förstå att sedan tisdagens attentat så krävs en höjning av säkerheten.

Men de var med honom hela tiden - satt i samma konferenssal, de åt och drack och sov på samma hotell. Är det verkligen värt pengarna?

-Pffft! Självklart är det värt pengarna. Han är en fin representant för vårt land, Hans. Och så välputsade skor han hade! När han lämnade hotellet så lyckades jag faktiskt fånga hans blick under en bråkdel av en sekund. Han har fina ögon, trots att de kanske var lite rödsprängda.

Nu återgår allt till det normala här i Nynäshamn, hur känns det?

- Det känns tomt, förstås. Jag fick ju ett par bilder på honom, så de ska jag ha stående på nattduksbordet. Sen ska han tydligen på en annan konferens om ett par veckor. I Solna. Då ska jag vara där.

Med sovsäck igen?

- Självklart.

Och med det ordet avslutade Agda vårt samtal, lade försiktigt upp sin väl hoprullade sovsäck på rollatorn och gick - långsamt och med korta steg - ned för backen. Tänk vilken historia hon har att berätta för de andra på äldreboendet ikväll!