Pappa! Jag har ett paket! En överraskning!

Nästan varje gång då jag hämtat Marcus från dagis har han kommit emot mig och viskat - lite hemligt sådär - att han har ett paket. En överraskning! Nästan varje dag då jag hämtat honom har jag fått ett vikt papper med band runt och på pappret har han skrivit "Pappa" eller "Till pappa från Marcus". Då jag vikt upp pappret har jag sett det han målat, ibland bara några streck, ibland något mer. Det viktiga för honom har varit att få göra ett paket. Att få överraska. Varje dag.

Igår morse lämnade jag Marcus på dagis för sista gången. Det är Kajsas vecka den här veckan, sedan har dagis stängt i fyra veckor och efter det börjar han i förskoleklass i en byggnad hundra meter längre bort.

Det kändes konstigt att lämna honom igår. Jag och Marcus lämnade blommor till personalen som ett litet tack för fyra trygga år hos dem. Sedan fick Marcus som vanligt en kram på varje kind och en puss och sedan gick jag ut från dagis för sista gången.

Vad fort dagisåren gick. Vad fort han blev stor.

Åh, vad jag kommer att sakna hans paket. Marcus överraskningar...