Att gå i väntans tider...

...kan innebära att man väntar på besök nummer 1000:

Det bör infalla måndagen den 17 december, om man ska tro statistiken. Fast egentligen är det redan uppnått, eftersom jag bloggat sedan februari i år, men bara haft statistik på sidan från den 15 oktober. Men ändå...

Varför vill jag hålla koll på sådant här? Varför är det viktigt? Är det viktigt? Vill jag veta att jag syns? Varför då? Skriver jag för min egen skull eller för andras? Eller är det så att jag skriver så att andra kan läsa det, fast för min egen skull?

Jag tror att det är så. Jag tror att jag vill veta att det finns några där ute som tycker att mitt dravel är läsvärt. Att några av er läser det jag skriver vet jag ju, eftersom ni kommer med kommentarer. Men det finns en del återkommande besökare som inte lämnar några spår efter sig annat än i statistiken. Inte så att jag kan se vem det är, men jag kan sluta mig till att några av er gör återbesök.

Det gör inget att ni inte kommenterar. Statistiken visar att ni finns där ändå. Det är därför jag har den, tror jag. För att få veta att jag delar med mig av mina tankar till andra. För att veta att jag får visa vem jag är och därmed tro att jag finns en smula mer än vad jag gör - för övrigt en helt felaktig tanke eftersom jag finns lika mycket oavsett om någon annan ser det eller inte.

Fast det vore kul med ett hej och kanske en diskussion - jag tycker om att diskutera och andras tankar ger mig mycket! :)

Jag skriver alltså så att andra kan läsa det, fast i slutänden är det nog mest för min egen skull. Inte så mycket för att påverka andra som för att få influenser, tankar, nya idéer och sätt att se på livet.

U-båtar kallades de som på den vanliga telefonens glansdagar ringde Heta Linjen för att bara lyssna på de som pratade med varandra. Finns det någon u-båt på min blogg som vågar säga "ping"? Som vågar heja och ge mig något nytt att fundera på?