Helgen som gick...

...har Marie redan skrivit om och jag tycker att det känns som om jag upprepar något som redan har sagts om jag skriver om det jag med. Men trevligt var det! Jag behövde en helg med näring för själen och det fick jag verkligen! Tack! :)

Lite bilder från de två dagarnas fotograferande kommer här...

Valet att välja eller valet att låta bli

Hoppar över en kafferast och skriver några ord om något som jag tänkte på igår kväll i stället. Det handlar om valet att välja och valet att låta bli.

Jag ska inte säga att jag inte valt mellan olika saker under åren. Visst har jag, precis som alla andra, funderat över om jag ska göra si eller om jag ska göra så. Men valen har ofta rört större saker. Ska jag söka jobb här eller där? Ska jag gå den utbildningen eller ska jag välja en annan? Livsavgörande saker - sådana som anger huvudriktningen i livet. De stora dragen. Grundfärgen. Som att välja E20 för att nå ett mål i stället för att åka på småvägarna. Man gör ett val, färdas längs vägen och kommer snabbt fram till ett mål utan alltför många val mellan höger- och vänstersvängar. Man slipper stoppskyltarna. I med farthållaren bara.

Eller så har jag gjort små och i grunden ganska oviktiga val. Ska jag resa hit eller dit på semestern? Ska jag måla huset i den färgen eller den andra? Ska jag äta en Big Mac eller ska jag äta en Mc Feast? Vad har dessa val för betydelse? Ingen alls, skulle jag vilja säga.

Det som slog mig igår kväll var att man under större delen av dagen undviker, eller missar, att göra val. Små, små val som tillsammans får en stor effekt. Från det man vaknar på morgonen, till dess man somnar på kvällen, ställs man inför massor av val utan att se dem. Man går på rutiner i stället. Man gör som man brukar utan att ifrågasätta. Man styr inte, man följer med strömmen. Styr man inte missar man en massa möjligheter.

Val jag kunde gjort idag som skulle haft en större effekt i långa loppet, men som inte påverkar så mycket om jag bara väljer att göra det vid enstaka tillfällen eller inte alls:

• Jag kunde ha lagt mig tidigare än 00.30 och därmed varit piggare idag, men jag lät bli.
• Jag kunde ätit en bra frukost, men jag lät bli.
• Jag kunde ha gått till jobbet - vädret var fint, jag behöver motionen och det kostar att ta bilen. Ändå lät jag bli.
• Jag kunde valt att köpa något lätt till lunch, i stället blev det något annat.

Det handlar inte bara om mat och motion, även om det ser ut så på exemplen ovan. Det jag menar är att man måste ge akt på möjligheten att välja, för den finns där hela tiden. Fånga dagen, kanske? Carpe diem? För att fånga dagen måste man fånga stunden och för att fånga stunden måste man göra rätt val vid varje tillfälle som stunden inträffar... man måste hela tiden ifrågasätta det man precis har tänkt att göra!

Samtidigt måste valen man gör i stora drag leda till något som gör att man utvecklas som person. Genom många små val anger man riktningen utan att missa nyanserna i livet. Genom att svänga till höger och gå uppför en backe kanske man får en bättre vy än om man gör det enkla valet och går rakt ner för backen i stället.

Jag ska försöka ha det här med val i tankarna hela tiden framöver. I varje stund ska jag försöka fråga mig själv:

Vill jag det här?

Varför gör jag så här?

Kan jag göra det på ett annat sätt?

Vad vinner jag och vad förlorar jag på att göra på det ena eller det andra sättet?

Ställer man sig de frågorna så ofta det går tror jag att man kan nå långt. Det är antagligen det här som kallas målmedvetenhet...

Det låter flummigt detta, men just de här tankarna och några till, är en viktig insikt för mig.