Skrivkramp

Det är nog det jag har. Jag får nästan inte ur mig ett enda skrivet ord. Bara de första tre meningarna i det här inlägget känns som en tuff uppgift. Undrar om det finns något kramplösande medel man kan stoppa i sig? Kan man ringa sjukvårdsupplysningen och fråga?

Jag satt och läste Tesas blogg alldeles nyss. Om hur man bara rusar förbi allting och aldrig stannar upp och njuter av stunden. Så är det för mig med just nu. Jag stannar aldrig upp. Ser bara allt som måste göras. Ansvaret. Skyldigheterna. Det tråkiga. Fast igår struntade jag i alltihop och låg mest på soffan hela kvällen. Skönt. Fast allra helst skulle jag vilja åka ut till någon gräsbacke, lägga mig på rygg och titta upp på molnen i några timmar. Höra vinden susa i träden. Bara vara och inte behöva göra. Få nysattacker på grund av allergin mot gräset. Få nysa rakt upp i luften och känna snordropparna landa runt den näsa varifrån de så hastigt sköts ut. Så härligt det är med sommar.

Jag håller på att ta reda på vad som gäller vid bodelning - ännu kvarstår enstaka frågetecken, men jag hoppas få svar på dem idag. Det vore skönt att få det klart... det är den sak som är mest jobbig just nu. Det är en skyldighet, jag har ett ansvar att göra rätt för mig samtidigt som det är tråkigt eftersom det river upp känslor. Hoppas få svar från en advokatfirma idag om hur man ska göra för att göra rätt vad gäller ett par saker. Sen ska banken kontaktas och lån ordnas.

Funderar på att fråga farmor (Marcus farmor alltså) om hon vill komma hit till helgen. Jag har i flera år sagt att hon måste komma upp och se smultronschersminen som växer bredvid altanen då den blommar. Och det gör den nu. Med tusentals vita, väldoftande blommor. Sen skulle jag behöva lite hjälp med Marcus en stund - jag behöver vara ostörd då jag ska fixa fönsterhissen på förarsidan i bilen. Byta ut den mot en begagnad - fast bättre begagnad än vad min är förstås. Äntligen kommer det att gå att rulla ner rutorna. De är frånkopplade nu för att man inte ska rulla ner den trasiga av misstag, för då får man inte upp den igen.

Tänk att man aldrig är nöjd... först klagar jag på att bilrutan inte går att få upp och nu klagar jag på att den inte går att få ner. Fast +60 grader i bilen och stängda rutor är faktiskt ingen höjdare.

Vad har hänt annars då? Tja... fick ett astmaanfall i Åmål för någon vecka sedan och naturligtvis hade jag glömt medicinen... fast jag var ändå såpass ok att jag kunde ta mig till akuten i Säffle ett par mil norr om Åmål. Sjukhuset i Säffle är ju nedlagt, men det finns en privat akutmottagning kvar i lokalerna. Där får man beställa tid för akuta besök. Vart är världen på väg?

"Hej och välkommen till aktiebolaget Akuten, vad kan vi stå till tjänst med?"

"Hallå, jo... väääääs.... ursäkta mig så mycket för att jag stör, men... piiiiip... jag håller på att dö av... vääääs, pyyyyys... astma... Har ni... vääääs... någon tid ledig?"

"Jodå, vi har en tid redan ikväll klockan 22.40, skulle det kunna passa? Hallå? Hallååååå? Är ni kvar? Hallå? Men vart tog han vägen?"

Nåja, jag blev väl omhändertagen och fick andas in medicin i 15-20 minuter och sedan var andnöden utbytt mot hjärtklappning (medicinen har den effekten). Men hellre det...

Puh, vad jobbigt det var att skriva dessa rader. Hoppas att jag slipper skrivkrampen snart. Jag tror att jag just nu har för mycket att tänka på... praktiska saker. Tiden för det vanliga filosoferandet finns inte och det är sådana saker som är roligast att skriva om.

Medan jag har skrivit det här har jag förresten nickat till tre gånger. Vid ett av tillfällena hade jag helt plötsligt en väldigt lång rad med "s" på skärmen. Åh, vad jag behöver semester! Bara 8 arbetsdagar kvar nu...

Ha det gott, alla!