Full fart framåt!

Jag tror det är de orden som passar bäst idag. Allt har handlat om full fart. Dina 5 första år har gått med full fart. Din födelsedag gick i full fart. Pappa städade, byggde om i hallen, handlade till kalaset, slog in de sista paketen och dukade fram tårta och kaffe i full fart. Lasse och Cicilia ringde på dörren (eller kanske snarare på dörrklockan) vilket var klarsignalen för paketöppningen - full fart mot högen med paket som öppnades i full fart. Sedan var det full fart resten av kvällen - en liten radiostyrd helikopter skulle hinna provflygas, en lyftkran skulle köras, en bilbana skulle byggas och ett par nya spel skulle spelas.

Inte konstigt att du inte alls kan somna nu när du ligger i rummet intill. Jag hör din glada röst och rätt vad det är så finns det något du måste berätta för mig, trots att du egentligen borde försöka sova. Att se hur glad du blev idag, efter att du väntat i åtminstone 180 dagar på att få fylla fem kändes så bra (jag tror det var i maj någon gång som du började prata om femårsdagen).

Full fart mot det sjätte... önskar att det inte gick så fort. Önskar att man slapp allt som var tråkigt och jobbigt så att man bara fick ge dig glada stunder och närhet. Jag försöker så gott det går men jag känner mig ofta otillräcklig. Jag blir stressad av allt runtomkring. Jobbet, vardagen, helgerna och fritiden. Tiden för de viktiga tankarna finns sällan. På något sätt måste jag nog prioritera om, men jag vet inte hur. Det känns som om jag har batterier som snart tar slut och det jag håller på med är att snabbladda dem så att de räcker korta stunder i taget, ungefär som när man laddar mobilen i fyra minuter för att den ska gå att ringa på medan man är i affären.

Jag behöver långledigt...

Kram Marcus och grattis på femårsdagen. Jag älskar dig!