3 3-vliga dagar...

...hade vi i Stockholm.

Efter att ha varit på kurs på Statens Strålskyddsinstitut hela fredagen så mötte jag upp Marie på Stockholms Central klockan 17.30. Efter att ha varit utan cigaretter i fyra timmar och fyrtio minuter och efter att en kukgubbe (som hon kallade honom i ett sms) hade kastat upp hennes väska (innehållande bland annat en kamera) på hatthyllan så åkte cigaretterna fram rätt fort.

Iväg bland allt folk till tunnelbanan för färd mot Slussen och byte till Saltsjöbanan. Vi hann med en korv med bröd i Slussens Grill innan tåget skulle gå mot Nacka. Delade kupé med Lill Lindfors som tydligen skulle åt samma håll (här vet jag att bland annat Tesa kommer att bli djupt imponerad). Efter två stationer var vi framme vid hotellet - Nacka Quality Hotel. Efter att ha checkat in åkte vi upp till åttonde våningen och rum 822.

Efter att Marie provhoppat sängen gav vi oss av ner mot Hammarby Sjöstad, för att få oss en bit mat. Efter att ha uteslutit en restaurang med - kändes det som - etthundrafemtio indier och i övrigt ett ledigt bord, så hamnade vi till slut på en pizza/pastarestaurang som jag kände till sedan tidigare. Pizzorna kom in, kanske lite brända i kanten, men vi var inte så kinkiga. En öl att skölja ner pizzan med smakade bra! Sedan tillbaka till hotellet för en drink i baren (frosen Margeritha) och en natt i den hårdaste säng jag legat i.

Dagen därpå åt vi frukost intill ett gammalt par där hon inte gjorde annat än klagade på honom. "Hämta kaffe". Han gick och hämtade kaffe. "Varför fick jag en sån stor kopp, jag ville ju ha en liten"? Han svarade att han tyckte hon sagt att hon ville ha en stor. "Det finns muffins, varför fick jag ingen muffins? "Varför säger du inget"? "Det är som att sitta vid två olika bord". Marie var på väg att säga till tanten att "drick för helvete upp det du vill av kaffet och lämna resten".

Efter frukosten gick vi ner till pendeltågstationen för färd mot Slussen varifrån vi promenerade mot Gamla Stan. Vi tittade in i en hel massa butiker utan att köpa allt för mycket. Utom i den sista butiken då - där fick jag tag i en skitsnygg skinnjacka för 998 kronor (den hade kostat det dubbla). Efter det gick vi vidare mot Stockholms Central och förvaringsboxarna där så att vi kunde låsa in det vi handlat innan vi drog vidare mot Oscarsteatern.

Singin' in the rain var en fantastisk musikal och jag tror att Marie, som inte varit på någon musikal sedan hon gick i skolan, fick mersmak. Otroligt rolig, bra tempo, bra musik och fantastiska scenbyggen gjorde eftermiddagen till en riktigt lyckad stund och en cider i pausen smakade bra! Sen gav vi oss ner mot Gamla Stan igen (utan att hämta något på stationen) och efter att ha passerat en del restauranger som antingen var för dyra eller för fullbokade så hamnade vi till slut på Järntorgspumpen där vi åt kycklingfilé i tomatsås smaksatt med salvia och till det en underbart god och vitlöksdoftande potatisgratäng där den frasiga ytan dolde ett krämigt inre. Deras goda Husets vin tog vi först in ett glas av, sedan en hel flaska (för den de tagit de första glasen av fanns inte längre kvar). Till slut hamnade notan på 700 kronor. Det kändes faktiskt värt det och då är det - i min mening - väldigt gott.

Den efterföljande promenaden till stationen kändes bara välbehövlig efter restarangbesöket och efter att ha tagit oss till Slussen och åkt vidare med Saltsjöbanan till hotellet så somnade vi - efter den obligatoriska drinken i baren - väldigt gott. Trots sängarna.

Värre var det morgonen därpå då det tog ungefär en kvart att rulla runt ett kvarts varv i sängen. Det kändes som om jag hade sovit på ett stengolv och Marie fick ta smärtstillande tabletter. Efter mycket lidande tog vi oss ner till matsalen och så småningom kom vi iväg med buss 71 till Factory Nacka Strand och Fotomässan. Det som kan sägas om mässan är att vi gärna kommer tillbaka - det var stoooort (större än fotomässan på Elmia i Jönköping) och med mer bilder att titta på. Massor av folk var på plats samtidigt med oss och det var roligt att höra så mycket fotorelaterat prat runt omkring. Bilderna som ställdes ut gjorde i alla fall så att mitt fotosug ökade - jag lämnade mässan med mer inspiration än på länge.

När vi skulle hem råkade vi ut för en sur busschaufför som måste vara Stockholms Lokaltrafiks sämsta representant för företaget. Hur fan ska man som turist kunna veta att man måste visa dagskortet för chauffören när det inte finns några skyltar som upplyser om det och när man faktiskt, i den trevliga staden Göteborg, inte behöver visa kortet? Han rusade efter oss in i bussen och hojtade att man minsann måste visa kortet. Marie sa att hon hade gjort det och undrade om man måste sticka det rakt under näsan på honom? Han pustade stort och drog iväg genom kurvan på vändplatsen med en sjuhelvetes tung gasfot. På vägen mot stan körde han sedan över en och annan trottoarkant, allt medan Marie och jag satt och sjöng "en busschaufför, en busschaufför, det är en man som inget gör". *asg*

Nåja, till stationen kom vi till slut och efter en stående middag på Burger King så satte vi oss på tåget. Det skulle ha varit ett X2000 men blev ett vanligt InterCity-tåg, med försening hem som följd. Konduktören hoppades ändå att vi ville åka med SJ igen och förklarade än en gång att dagens försening berodde på att tåget hade blivit "utspytt" (som hon råkade säga)! Hehe... X2000-tågen hade gått sönder i sådan omfattning att inga fanns kvar att byta med.

Lite bilder från mässan, där Simon O. Cederquists bilder föll mig i smaken. En av dem ser ni nedan: