Ibland...

...har man allt en j-a tur. Sterling Airways, som flugit miljontals passagerare sedan 1962, gick i konkurs i natt - tre dygn efter att vi flög med dem hem från Spanien. Det är synd om alla som blivit strandsatta på olika destinationer, om de som inte kommit iväg på sina resor och om all personal som förlorar sina jobb, men jag känner mig rätt nöjd...

Finanskrisen höll på att drabba mig, men missade mig med 72 timmar.

Så småningom...

...kommer det ett inlägg om resan till Spanien men först en godbit från ett mail som hamnat i spamfiltret. Bara att beställa plåster för hugade spekulanter.

Vem tror de ska gå på detta?

" Ämne: Don't settle for less than 9 inches

A top teâm of British scientistss and medîcâal doctors havè wörked to deveIop the staate-of-the-art Penis Enlargement Patch délivery sýstem whichh automatically increases penîs size up to 3-4 fuull inches. The patches are the easiést and most éffectìve way to increase your peniis size. You won't havee to take pills, get under the knife to performm expensive and vëry painful surgery, use any pumps or otherr devicêss.

No one will eveer find out that you are usiing our product. Just apþy one patch on your body and wear it for 3 days and you wiIl start noticing drämatic resµlts. MiIions of men are taking advantage of this revolutionary new product - Don't be left behind!"

Undrar vad som händer om man överdoserar?

Ställer mig i fy-skämslådan ett tag...

...kanske hela dagen.

Jag lämnade Marcus på förskolan i morse, precis som alla andra dagar de veckor jag har honom hos mig. Varje morgon när han tagit av sig ytterkläderna och vi har gått in till de andra så ger vi varandra ett par kramar (en på varje kind) och en puss. Sedan går Marcus och ställer sig vid en altandörr för att vinka på mig då jag går bort till bilen.

I morse då vi gick från bilen mot förskolan sa jag till honom att det börjar bli så mörkt ute att jag knappt ser honom när han står där bakom fönstret. "Men jag ser dig", sa han, "men du måste skynda dig ut så att jag inte behöver vänta så länge". "Vi behöver inte vinka om du inte vill", sa jag. "Jo, det vill jag", sa han. "Varje dag".

När vi kom in och han hade tagit av sig ytterkläderna så fick han de vanliga kramarna och pussen och jag frågade om han skulle vinka. Det skulle han så han gick mot altandörren. Själv gick jag och satte på mig skorna, kollade så att han hade fått med sig sin frukt och att den låg på hans plats ute i entrén. Jag tänkte på hur stor han blivit och hur avlägsen den tiden då han inte fanns kändes. Den tiden då jag bodde i Mellerud.

Helt plötsligt befann jag mig i bilen. Jag hade inte vinkat en enda gång och jag vet att han, medan jag gick mot bilen, stod där och väntade på att jag skulle göra det ända tills jag försvann utom synhåll. Jag är säker på att han blev ledsen. Försökte vinka från bilen, men ser inte jag honom på hundra meters avstånd så ser inte han mig. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag vinkar.

Jag kommer att känna mig som en skit hela dagen. Det spelar ingen roll att jag vet att det går över och att han kommer att ha roligt. Jag svek honom och jag hatar verkligen att svika honom...

*kliver i fy-skämslådan*