Nu ska jag vränga ut och in på byxfickorna!

För nu ska det shoppas - jag, Tommy och Marie ska inreda en fotostudio. En centralt placerad lokal finns att hyra för en billig penning i åtminstone ett halvår. Här ska förmågan att fotografera i studio tränas upp. Här ska släkt, barn, vänner och olika sorters husdjur passera revy. Här ska släkt, barn, vänner och olika sorters husdjur utsättas för stark belysning. Här ska släkt, barn, vänner och olika sorters husdjur utsättas för tre nervösa och ovana studiofotografer...

Surfar runt på Cyberphoto, Scandinavian Photo och Kaffebrus. Kollar på blixtar, softboxar, fast belysning, sändare, bakgrunder, ställningar och stativ. Känner efter i fickorna - vränger dem ut och in - men allt jag hittar är ett och annat hål och sådant där gammalt bôs som av någon anledning alltid finns i fickor. Var är pengarna?

Jag är fattig som en kyrkråtta. Det ska inte hindra mig - här har jag världens chans att få prova på en hel del av det jag tror att jag vill syssla med. Det får bli avbetalning på längsta möjliga tid och vi får dela upp det på oss tre som ska vara med. Då blir det överkomligt. Kanske ville Tesa också vara med på ett hörn - då blir det ännu överkomligare. Med fler kockar blir det inte nödvändigtvis bättre soppa men det innebär fler idéer om ingredienser. Fler idéer om foto. Fler roliga diskussioner och mer kunskap.

När den värsta nybörjarskräcken har lagt sig vill jag prova TFP-fotografering. Time for Print. Den som vill bli fotograferad ställer upp gratis som modell mot att fotografen får träna och mot att modellen får en dvd med bilder från fotosessionen. Här handlar det inte om att göra någon vinst - bara om att träna och bli så säker på vad jag gör som möjligt.

Jag har varit på Skatteverket på starta-eget-information. Hjulet har fått en första liten knuff och det har satts i rullning. Nu får vi se vad som händer... hur fort kommer hjulet att rulla? Kommer det att stöta på kantsten och studsa i en helt annan riktning - kanske till och med bättre - än den jag tänkt mig? Kommer det att lägga sig platt på marken efter bara några meter? Kommer luften att gå ur? Vem vet? Jag känner bara att jag måste se vart det tar vägen... jag måste se om det rullar.

Jag måste se om humlan kan flyga.

Uppdatering av förra inlägget

Paketet som skulle ha returnerats till mig idag hämtades ut av mottagaren för 45 minuter sedan. Bättre sent än aldrig kanske är ett ordspråk som passar? Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge? Ärlighet varar längst?

Fast det handlade om elva dagar där jag trodde att jag skulle bli av med en del pengar. Elva dagar där jag trodde jag var "bestulen". Men man kanske ska vända andra kinden till? Jag slapp ju bita i det sura äpplet...

Någon som kommer på fler ordspråk som passar?

En del av min snällhet är bortblåst!

Fick sålt en grej på Blocket för ett par veckor sedan och den skickades mot efterkrav till Oskarshamn med Bussgods. Precis så här långt in i texten har jag en jävla stor lust att skriva ut namnet på den som skulle lösa ut det jag skickade, men då dras väl mitt konto på Blogger in kan jag tro.

Nåväl - personen i fråga skulle få paketet till Oskarshamn den 15 januari och jag sa, eftersom hon frågade, att det gick bra att vänta med att lösa ut det till den 18 januari då ju barnbidraget betalas ut. Idag är det den 26 januari. Det jag skickade för en avgift på 333 kronor ligger kvar på Bussgods i Oskarshamn. Men bara i två dagar till - på tisdag har det legat där i två veckor och vill jag kunna sälja det som ligger i paketet en gång till så måste jag få hem det för 283 kronor (efterkravet kostade 50 spänn). Jag har inte fått något livstecken från hon som skulle lösa ut det, trots att jag försökt få tag på henne.

Kan man polisanmäla sådant här tro? Eller åker jag dit själv då för att ha varit brottsligt snäll?

Efter detta kommer jag aldrig mer kommer att skicka grejer utan att först ha säkerställt att jag får betalt. Jag får väl se detta som läropengar, men det var synd att kursen var så dyr. På Tradera köper jag grejer utan att ha fått varan först, men där finns i alla fall ett betygssystem där man kan avgöra om man vågar lita på någon eller inte.

Ja just det ja - jag finns på Facebook, nu också (förlåt, Tesa). Jag vet ännu inte riktigt vad jag ska ha det till men jag har ändå lyckats spendera ett par timmar där redan och då har jag bara varit med i ett par dagar...

Om några dagar kanske det öppnas en möjlighet att dra igång en fotostudio också. Till en början som hobbyverksamhet, men vem vet vart det slutar... :)

En dag full av ingenting

Rubriken antyder att det kommer ett sådant där deppigt inlägg igen. Ha - där blev ni lurade. Förhoppningsvis kommer det färre och färre sådana framöver.

Nä, detta handlar om den 17 januari i nådens år 2008. Årets hittills mest innehållslösa dag. Jag är nämligen svåååårt förkyld och dessutom man. Där har ni grundförutsättningarna och egentligen skulle jag inte behöva säga mer än så, men jag gör det ändå.

Som svårt förkyld man gör man så lite som möjligt. Den enda energi man har kvar förbrukar man genom att klaga på hur synd det är om en. Eftersom jag var helt ensam hemma så fanns det ingen som lyssnade och det var därför helt onödigt att öppna munnen annat än vid matdags eller då jag nös. Så, vad skulle man göra med denna lilla mängd energi som man som svårt förkyld man ändå hade kvar? Hur mycket skulle den räcka till? Här kommer svaret:

• Den räckte till att stiga ur sängen på morgonen och till att sedan ta åtta steg till datorn för ett par timmars surfande.


• Den räckte till att sätta sig i soffan en trappa ner och till att skala två bananer.


• Den räckte till att sätta upp tre smala tapetvåder och till att öppna och sedan stänga burken med lim.


• Den räckte till att sätta sig i bilen och köra till affären för inköp av en av livets mest grundläggande förnödenheter, d v s 24 burkar PepsiMax för 59 kronor plus pant.


• Den räckte till att med bilen ta en omväg på flera hundra meter till stadens thailändska takeawayställe och till att öppna locket på matlådan då jag kom hem och till att äta upp nästan hela portionen.


• Den räckte till att därefter sitta sex timmar i soffan framför golfspelet på TV:n (nu j-lar Tommy har du inte en chans längre).


• Den räckte till att skriva det här blogginlägget (men nu börjar jag känna mig väldigt orkeslös).

Jag är helt säker på att om någon hade varit hemma så att man hade fått klaga lite på hur synd det var om en så hade inget av ovanstående blivit gjort. Energin som åtgår till de båda typerna av verksamhet är tydligen lika.

Jag ska vara hemma i morgon också. Antagligen är jag mycket sämre i morgon. Antagligen får jag inte gjort hälften så mycket som idag - jag är verkligen jätteförkyld. Kan ni sätta er in i den situationen? Nä, tänkte väl det. Nu ska jag krypa ner i sängen om jag inte hinner svimma på vägen dit. Tvätta mig i ansiktet vill (och orkar) jag då rakt inte för min näsa är alldeles röd och det svider som faan om man tvättar den med tvål. Om jag orkar ska jag ringa sjukvårdsupplysningen och fråga om det verkligen ska kännas så här svårt då man är förkyld. Om jag inte lägger in några nya inlägg de närmaste dagarna har jag antagligen själv blivit inlagd...

Tradelajlanlej...

...å traledajsanhej... nämen oj va schärmen snurrar! Haha va kul alltså!!! Nu sk a ja skreva ett blogginlägg. Varför hetere inte blogginkast för? Haha... jaja... skit samma... i alla fall så har ja hjo... jo... eh, gjort en massa ikvälll.

Jag har inte ätit, till exemåpel! Bara 2 nutrilettpåsar sedan klockan tolv och femti.

Jag har inte tiittat på TV, eller jo, jag såg Bygglov men det räknas fasktiskt inte.

Sen har jag snytit mig heeeeeela långa kvällen för jag e jättesnorig.

Jag har no sålt en grej på Blocket ocskå. Om det heter tradera om man säljer på Tradera så heter de väl blockera om man lyckas kränga nåt på Blocket va? *fnissar*

Och så har jag vacks... (nu höll de på att bli ett stavfel)... jag har vaksat lister i hallen med vaxs! De luktade så himla gott av terpuntin tror jag att det stog på burken att det var i å jag höll väl på i någon timmme... om denna sjärmen ändå ville stå STILL!!! ...eller två och sen stälde jag upp altandörren lite på glennt.

Oj va näsan rinner, nu måste jag sluta för de blir snor mellan tangentborstangenterna och de e så himla ÄCKliT!!!

I morron ska Tommy få då... däng... i golf. Om TV:n står still.

Besatt!

Nu vet jag hur det känns att vara besatt. Visserligen har det funnits saker som upptagit mitt totala intresse förr, men det har nog mest handlat om obesvarad förälskelse för länge sedan och förälskelse är kanske inte besatthet utan mer ett sjukdomsliknande tillstånd där större delar av hjärnan står i pausläge...

Nej, det här handlar om något annat. Jag stod emot det ganska länge för jag tyckte inte om reklamfilmerna för denna företeelse som så många fallit för. Jag tänkte att det här ska jag aldrig syssla med. Men nu är det kört! Jag är fast, jag är inne och tittar flera gånger per dag och ibland flera gånger per timme. Oftast ger det ingenting, men emellanåt så har det hänt saker som gör att man spricker upp i ett leende. Känner sig lite rikare. När man kommer hem från jobbet springer man runt i huset för att se om det finns något mer som kan ge denna stimulans. Man lyfter på grejer, tittar i skåp, gör en tur ner till källaren. Hittar man inget känner man sig orolig, lite rastlös...

Den här besattheten kanske inte drabbar alla som provat, men... över 1000000 människor har faktiskt gjort det vilket antagligen är fler än antalet som röker i landet.

Jag traderar. På Tradera. Jag letar, hittar, fotograferar av, auktionerar ut och sitter sedan och kollar hur den två veckor långa auktionen sakta går mot sitt slut. Ser den första frånvaron av bud bytas mot dueller mellan olika köpare. En sak som inte fått något bud på en vecka kan på några timmar få tio bud. Det är spännande.

Jag har öppnat två nya konton. Ett för transaktioner av pengar mellan mig som säljare och auktionsvinnaren som köpare. Ett för att spara de pengar jag får in genom försäljningarna. De här pengarna är öronmärkta - de ska bara användas för mitt eget nöjes skull. Första anhalten är ett nytt objektiv till kameran. Canons 100-400 mm. Kostar 16000 i Sverige men cirka 12000 med moms och frakt från USA. Snart ska det bli mitt.

Det här är ett beroende som jag inte är så noga med att bli av med.

Yves Rocher är i farten!

Igen. Jag har, trots att jag inte på många år köpt någon av de få, manliga produkter som de erbjuder, fått ännu ett erbjudande. Ett litet paket medföljde senaste brevet. Det var cirka 3x2 cm stort (paketet, inte brevet) och försett med omslagspapper och snöre. Så spännande!

Paketet innehöll en liten bit kartong med en klisterlapp på som berättigade till 300 kronors rabatt (jag antar att man måste köpa för ett visst belopp, dock). Med tanke på min förkärlek till att slå in paket så undrar jag nu - vem fan är den stackaren som sitter och klipper ut alla små kartongbitar som skickas med i kuverten och framför allt - vem är det som slår in kartongbitarna i omslagspapper?

"Och vad jobbar du med då?"

"Jo, det är jag som sitter och klipper kartong på Yves Rocher/det är jag som sätter en liten plastring runt lotterna från Yves Rocher/det är jag som hittar på det vinnande numret som vi sedan trycker på alla lotter från Yves Rocher".

Detta med lotter i erbjudanden från olika företag tycker jag förresten är såååå dumt. Skrapa och se om just du har vunnit! Alla skrapar, alla vinner och i samma ögonblick som man vinner så har man förlorat. Inte vill man väl gå miste om det fina lilla saltkaret som man får om man bara beställer för 450 kronor?

Detsamma tycker jag om alla erbjudanden som gäller om man svarar inom nio dagar. Hur fan vet avsändaren att posten delat ut brevet på rätt dag? Och att det kommit tillbaks till dem utan tidsfördröjning? Nä, här handlar det bara om att inte ge folk tillräcklig tid att tänka efter. Att beställa utan eftertanke. Att få folk att köpa sådant de inte behöver.

Nyårsraketerna är uppskjutna...

...men det hindrar inte mig från att fortsätta skjuta upp andra saker, så här sex dagar in på det nya året.

Jag hade stora planer inför den här helgen.

Plan nummer ett:

Jag skulle åstadkomma underverk i hallen. Äntligen skulle den bli så gott som klar. Sist jag slipade trappan orkade jag med två trappsteg. Igår hann jag med ett och ett halvt, lite sådär mitt i trappan någonstans. Var annars förresten, jag tar väl inte loss trappstegen och slipar dem inne på toaletten? Min slipmaskin är en svaaaaag maskin. Den liksom går ner i varv då man nuddar underlaget och sedan får man vänta i tio sekunder innan den orkat komma upp i varv igen. Så efter en timmes arbete sköt jag upp det hela. Jag får hyra mig en bättre slipmaskin om det här ska bli klart under 2008.

Plan nummer två: jag skulle måla om ett par av väggarna i Marcus rum från blått till vitt, eftersom jag vill ha gjort det innan jag sätter upp hyllor och annat på väggen. Jag kan erkänna att jag faktiskt var inne och tittade i hans rum, sedan sköt jag raskt upp det hela. Leta efter färg, roller, tidningar att skydda golvet med, ja, ni vet... det lockade liksom inte alls.

Plan nummer tre: jag skulle rensa bland alla gamla papper (räkningar, lönespecar, garantipapper på saker som jag inte ägt på flera år och sådant där). Där får jag väl erkänna att jag kom en hyfsad bit på vägen, jag har kanske gått igenom en tredjedel. Resten har jag skjutit upp. Eller rättare sagt skjutit in under sängen. Syns inte - finns inte. Det som jag sorterat bort står i en back bredvid. Jag borde gått ner med den till källaren för vidare transport till pappersåtervinningen så småningom. Men jag sköt upp det med.

Plan nummer fyra: skotta snö. Det lyckades jag skjuta upp tills det var alldeles nödvändigt att inte skjuta upp det längre. Så ikväll har jag skottat fram bilen. Den fanns faktiskt där under snön och jag skottade till och med uppfarten så att jag tar mig ut i morgon. Men nerfarten till garaget, som jag inte använder, lät jag bli att skotta. Jag väntar nämligen på det utlovade regnet som ska komma på tisdag. Så jag skjuter på skottningen till dess och räknar med att det löser sig utan skyffel.

Fast jag lyckades faktiskt genomföra en del av det som var planerat också. Jag lade ut lite auktioner på Tradera. Jag röjde i datarummet - numera finns det plats att röra musen även i sidled. Jag körde tre tvättmaskiner och har hängt upp innehållet från två (urplockningen av den sista funderar jag på att skjuta upp). Jag har lyckats låta bli att köpa godis och dagens mat har bestått av soppa och Nutrilett - ett led i projekt "mindre av Hans 2008". Jag har dängt Tommy i golf på X-boxen. Jag har kört en diskmaskin. Jag har skrivit årets första blogginlägg, men det tog några dagar innan jag fick lust att skriva.

Kanske var det inte så illa ändå. Jag sköt upp en del men tog itu med annat. Jag hann med att vara lat. Unnade mig själv att låta bli sådant som ingen annan ändå kommer att bry sig om. Unnade mig själv att sköta om mig. Sådant ska man nog inte skjuta upp.

Nu sitter jag och funderar på ordet skjuta. Varför heter det skjuta, sköt, har skjutit? Då borde det väl också heta skjita, sket, har skjitit (ser onekligen kul ut)? För inte är det väl så att det heter skjuta bara för att man ska kunna skilja ordet från skuta?

God fortsättning på er alla vänner!