Kuggad...

Sådant här gillar jag! På väg hem från ett ärende passade jag på att lägga en liten stund av lunchen på ett av mina favoritställen - det låg ändå på vägen och solen sken och gav ett sådant där härligt ljus som man bara måste utnyttja...

Kuggarna är en del av maskineriet i en svängbar kran som för länge sedan gjorde sitt sista lyft. Jag tror att just den här kranen användes för att lyfta timmer ur sjön.

Jag gillar det grafiska och kontrastrika i motivet.

Bilden är sepiafärgad för jag vill behålla en rostig känsla i den trots att all annan färg är borttagen. Jag tycker att man får fram det grafiska mer om man håller sig till få färger.

Talfel...

...verkar vara trendigt just nu, i alla fall i TV-reklamen. Jag tycker mig märka det på vart och vartannat reklaminslag. Ett hopplöst ämne för bloggen, kan man tycka, och... ja, det är ett hopplös ämne. Det går inte att låta i bloggen.

Något man ändå kan fundera på är varför? Säljer man en vara bättre om reklamen levereras med ett talfel som får Tony Irvings svenska i Let's Dance att låta som rikssvenska? Är det här bara ett nytt desperat sätt att sticka ut i reklambruset? En ersättning för det där fenomenet där framför allt läkare och tandläkare (verkar det som) ALDRIG tittar in i kameran men däremot i alla andra möjliga och omöjliga riktningar? Och varför verkar talfelet bara ha drabbat den manliga halvan av reklamfilmsskådespelarkåren?

Jag tycker reklamen blir sämre och sämre. Löjligare och löjligare. Vem fan kom på idén att limma ihop två optiker rygg mot rygg? För de kan omöjligt vara siamesiska tvillingar. Den ena har dessutom talfel, det är jag säker på.

Något annat som stör mig är reklamen för ett visst företag som säljer halvbilliga herrkläder. Fyra trendiga karlar står i en inomhusmiljö som verkar hämtad från någon stor herrgård. Alla är vältränade, alla skrattar och alla ler bländvita leenden. Alla klappar dessutom om varandra och står så tätt ihop att man börjar undra om det är en klubb för inbördes beundran som har årsmöte på något flott ställe. För så där står faktiskt inte vanliga män. De beter sig inte så. Vanliga män har i allmänhet bögnoja och armlängds avstånd är i allmänhet för lite. Vanliga män pratar inte uppsluppet med varandra i grupp. Jag generaliserar, javisst, men visst ligger det en del i det?

Jag ska nu motvilligt börja prova på dessa reklamidéer både i arbetslivet och i det privata för man ska väl inte dissa något som man inte provat på? Jag ska därför titta ungefär 30 grader motsols om den jag pratar med och jag ska tala entonigt och i staccato, dessutom med varannan stavelse i pianissimo och varannan i fortissimo. På detta sätt borde jag sticka ut bland alla andra och bli sedd, omtalad och så småningom också kunna skapa ett sådant intresse runt mig själv som person att jag med lätthet kan påbörja ett yrkesliv som konsult eller hålla föredrag om hur man syns, hörs och märks. SåDeSå!!!

Hans tankbank proudly presents...

...Marcus - the one and only! Det finns en del att förbättra, men modellen kommer jag att anlita fler gånger. :)

Riktigt smittsamt!

Titta på det här. Försök låta bli att le. Det går inte... jag har försökt.



Hur gick det för dig?

En uppdatering

Kommer ni ihåg rivningen av byggnaden i hamnen? Så här såg det ut då:

Så här såg det ut igår eftermiddag. Som om en jättestor insekt hade landat...

Bara för att förvirra...

...de som besöker mig, eller möjligtvis för att få dem att snubbla (det ser alltid så kul ut, tycker jag) så har jag ställt ut de här i hallen. På ena eller andra sättet borde man kunna få en olycka att hända. Man borde helt enkelt kunna få någon att sätta sig på ändan...

De första trevande försöken...

...var roliga! Ok, bilderna blev för röda i bakgrunden, ljussättningen blev ibland inte så lysande (haha)... men tänk inte så mycket på det utan titta i stället på de snygga modellerna. Har de gjort mycket annat än poserat tidigare? Nej, jag tror inte det. Det är kul att få jobba med verkliga proffs!

Med photoshop går det ju att rätta till misstag i efterhand... bakgrunden är alltså inte längre röd, man ser inte längre kanten på bakgrundsrullen i bildens underkant och det finns inte längre några softboxar som sticker in från sidan...

Att både vilja äta kakan och ha den kvar...

...känns som ett väldigt passande uttryckssätt just nu. Jag har precis läst sista ordet i Peter Robinsons deckare En ovanligt torr sommar - den första av hans böcker som översattes till svenska.

Baksidestexten lyder så här:

"För fyrtio år sedan lades den engelska byn Hobb's End under vatten. En ovanligt torr sommar leder emellertid till att de bräckliga huskropparna träder i dagen - och med dem ett kvinnoskelett.

Överkommisarie Alan Banks får, tillsammans med kriminalinspektör Annie Cabbot, den otacksamma uppgiften att identifiera den döda kvinnan. De fascineras av utredningsarbetet som för dem decennier bakåt i tiden.

Vad ingen av dem anar är att en person tror sig sitta inne med lösningen på mordet, en person som hela livet fruktat att sanningen ska uppenbaras och som är beredd att ta med sig den i graven..."

Detta är tveklöst den bästa deckare jag läst. Person-, tids- och miljöskildringarna i boken är fantastiska och jag känner med de personer i krigstidens England som den här boken egentligen handlar om. Ibland glömmer jag bort att jag läser en bok och personerna blir så levande som de någonsin kan bli.

Relationer mellan människor under en svår tid blir viktiga delar av handlingen och sådant som görs av kärlek till andra människor blir till detaljer som får återverkningar för lång tid framöver. Nutid och dåtid beskrivs som parallella historier och de knyts så småningom ihop på ett otroligt snyggt sätt och slutet är ytterst väl genomtänkt...

På sätt och vis önskar jag att jag inte hade läst boken. Då skulle jag fortfarande kunna läsa den för första gången. Då skulle jag fortfarande ha kakan kvar.

På väg!

Äntligen är grejerna till studion på väg. De lämnade Cyberphoto igår och jag hoppas att de kommer i morgon. Då ska det packas upp grejer...

Vad vi har beställt?

Äh, lite prylar bara:

Elinchrom D-Lite blixtpaket med två blixtar, två stativ och två softboxar
Elinchrom ScanLite Halogen ScanLites 300 W
Elinchrom Stativ, 85-235 cm
Elinchrom Paraplyreflektor
Elinchrom Snoot med raster
Manfrotto Bakgrundsstativ 314
Interfit Reflektorskärm (silver/guld), 56 cm
Lastolite Bakgrundspapper Graphite, 2,75 x 11 meter
Lastolite Bakgrundspapper, Vitt, 2,75 x 11 meter

Sen behövdes synkadaptrar till alla kameror utom min, för min kamera är en Canon.

14500 kronor delat på tre personer och 36 månader - då blir det inte så blodigt... fast avbetalningen kommer att ske fortast möjligt.

Om julen är barnens högtid så blir de kommande dagarna min...

Det är kul när tekniken visar brist på logik!

Ibland när man söker efter något på nätet så får man upp sponsrade länkar som leder till något som förhoppningsvis har anknytning till det man söker efter. Söker man till exempel efter en författares namn så kanske man får upp en länk till en webbutik som säljer böcker.

Det blir lite kul när den här tekniken går överstyr... när tekniken visar sin brist på logik. Idag sökte jag efter Tiger Woods 2008 för Nintendo Wii på Tradera, eftersom jag ville kolla priser inför en eventuell försäljning av ett spel jag redan har. Då fick jag upp följande sponsrade länk:

Bara att gå in på hitta.se så har jag numret till spelförebilden själv. För att inte tala om karta! Hyggligt! Nu kan jag både ringa honom och åka hem till honom när jag vill diskutera buggar i de spel som släpps. Fast jag förstår inte varför de kallar honom för Wood?

Sladdhelvetet

Jag hör ofta folk klaga på alla sladdar som ligger bakom TV:n. Jag säger bara HA! HAHAHA!!! Så här såg det ut framför min TV igår kväll. Hur det såg ut bakom? Inte bättre, så mycket kan jag säga...

Lite indie...

...är aldrig fel, särskilt inte med Hard-Fi och definitivt inte med låten Suburban Knights. Den som tycker något annat ska inte trycka på play.



Suburban days, they last so long
each shop and office, we sing our song
we all sing we ain’t got nothing, nothing to do,
a big fat nothing, nothing for me nothing for you

Suburban dreams, just out of reach
work till you die, thats what they teach you at school
with that in mind, whats there to lose
my friends and I don’t stop until we’ve got fags and booze
hear them all singing

Ay were the ones that you’ve forgotten
oh but we will not be denied
ah coming out of the shadows
ay yeah yeah we rock the satellite

Suburban nights, they get so hot
people get angry, we sing our song we all sing
but global terror they say, we are at war,
but ain’t got time for that coz’
these bills keep dropping through my door oh oh
hear them all singing

Ay were the ones that you’ve forgotten
oh out of mind out of sight
ah coming out of the shadows
ay yeah yeah we rock the satellite

All these people who,
criticize us well,
they’re only saying what were seeing
with our own eyes

This one way system it ain’t, ain’t paradise
not everybody wants to race, wants to fight

Hear them all singing

Ay were the ones that you’ve forgotten
oh but we will not be denied
ah coming out of the shadows
ay yeah yeah we rock the satellite

Ay were the ones that you’ve forgotten
oh oh out of mind out of sight
ah coming out of the shadows
ay coming live via satellite

Världens största paketöppning?

Just nu öppnas världens (?) största paket i Arvika. Det är Högvalta Byggmaterials gamla lokaler (längst till höger på första bilden) som rivs efter deras flytt till nya lokaler. Jag tycker det känns som en paketöppning i kolossalformat då man nu klär av all plåt runt byggnaden.

De gamla lokalerna, som är 120 meter långa och drygt 30 meter breda (som mest), skymmer hela utsikten mot vattnet då man kommer med tåg till Arvika. Om man kommer med båt så skymmer de hela anblicken av stan.

Det här är kanske världens största paketöppning. Paketets innehåll: en betydligt vackrare utsikt för oss som bor här och en betydligt mer välkomnande anblick av Arvika för den som besöker staden.

Bilderna är tagna med mobilkamera - den ena som panoramabild och den andra från en bil i 30 km i timmen... jaja, det är undanflykter, jag vet...