Helgen som gick...

...har Marie redan skrivit om och jag tycker att det känns som om jag upprepar något som redan har sagts om jag skriver om det jag med. Men trevligt var det! Jag behövde en helg med näring för själen och det fick jag verkligen! Tack! :)

Lite bilder från de två dagarnas fotograferande kommer här...

Valet att välja eller valet att låta bli

Hoppar över en kafferast och skriver några ord om något som jag tänkte på igår kväll i stället. Det handlar om valet att välja och valet att låta bli.

Jag ska inte säga att jag inte valt mellan olika saker under åren. Visst har jag, precis som alla andra, funderat över om jag ska göra si eller om jag ska göra så. Men valen har ofta rört större saker. Ska jag söka jobb här eller där? Ska jag gå den utbildningen eller ska jag välja en annan? Livsavgörande saker - sådana som anger huvudriktningen i livet. De stora dragen. Grundfärgen. Som att välja E20 för att nå ett mål i stället för att åka på småvägarna. Man gör ett val, färdas längs vägen och kommer snabbt fram till ett mål utan alltför många val mellan höger- och vänstersvängar. Man slipper stoppskyltarna. I med farthållaren bara.

Eller så har jag gjort små och i grunden ganska oviktiga val. Ska jag resa hit eller dit på semestern? Ska jag måla huset i den färgen eller den andra? Ska jag äta en Big Mac eller ska jag äta en Mc Feast? Vad har dessa val för betydelse? Ingen alls, skulle jag vilja säga.

Det som slog mig igår kväll var att man under större delen av dagen undviker, eller missar, att göra val. Små, små val som tillsammans får en stor effekt. Från det man vaknar på morgonen, till dess man somnar på kvällen, ställs man inför massor av val utan att se dem. Man går på rutiner i stället. Man gör som man brukar utan att ifrågasätta. Man styr inte, man följer med strömmen. Styr man inte missar man en massa möjligheter.

Val jag kunde gjort idag som skulle haft en större effekt i långa loppet, men som inte påverkar så mycket om jag bara väljer att göra det vid enstaka tillfällen eller inte alls:

• Jag kunde ha lagt mig tidigare än 00.30 och därmed varit piggare idag, men jag lät bli.
• Jag kunde ätit en bra frukost, men jag lät bli.
• Jag kunde ha gått till jobbet - vädret var fint, jag behöver motionen och det kostar att ta bilen. Ändå lät jag bli.
• Jag kunde valt att köpa något lätt till lunch, i stället blev det något annat.

Det handlar inte bara om mat och motion, även om det ser ut så på exemplen ovan. Det jag menar är att man måste ge akt på möjligheten att välja, för den finns där hela tiden. Fånga dagen, kanske? Carpe diem? För att fånga dagen måste man fånga stunden och för att fånga stunden måste man göra rätt val vid varje tillfälle som stunden inträffar... man måste hela tiden ifrågasätta det man precis har tänkt att göra!

Samtidigt måste valen man gör i stora drag leda till något som gör att man utvecklas som person. Genom många små val anger man riktningen utan att missa nyanserna i livet. Genom att svänga till höger och gå uppför en backe kanske man får en bättre vy än om man gör det enkla valet och går rakt ner för backen i stället.

Jag ska försöka ha det här med val i tankarna hela tiden framöver. I varje stund ska jag försöka fråga mig själv:

Vill jag det här?

Varför gör jag så här?

Kan jag göra det på ett annat sätt?

Vad vinner jag och vad förlorar jag på att göra på det ena eller det andra sättet?

Ställer man sig de frågorna så ofta det går tror jag att man kan nå långt. Det är antagligen det här som kallas målmedvetenhet...

Det låter flummigt detta, men just de här tankarna och några till, är en viktig insikt för mig.

Ett återfall...

...till något jag tidigare nästan var beroende av... att ladda upp bilder på Fotosidan. Jag har inte gjort det på evigheter nu och det kändes ovant, men samtidigt välbekant. Kanske blir det fler bilder framöver, vi får se... ett tag var jag väldigt trött på den communityn och jag har behövt en paus.

Nåja, den nu inlagda bilden har jag valt att kalla Stöd. En bild där ett stycke natur ska få visa en god förmåga hos (delar av) mänskligheten. Jag vet - det är superpretentiöst! :)

Hej och hå...

...42.

Jo, det är dagens sanning och det är inte mycket att göra åt. Mer ett faktum att glädjas åt, kanske? Enligt Liftarens guide till galaxen är ju meningen med livet just 42. Nu ska jag se om det stämmer...

Läste på en toalett i lördags...

...ett stycke vardagspoesi som jag tyckte om och skrattade åt.

"Jag sitter på ett utedass
och skriver poesi

och att den är av usel klass
det skiter jag väl i

Skriver gör man vad man vill
och efter egen smak,

När man blott ska ha det till
att torka sig där bak."

Ord när de är som bäst - fyndigt förenade till något som glädjer. Skrivet i en för mig okänd tidning av en för mig okänd person under signaturen En glad skit. Tack för den! :)

11 dagar...

...utan att ha skrivit i bloggen känns frustrerande. Det händer väl saker? Det är inte tiden som saknas, det är orden som leker kurragömma med mig i perioder. Att skriva ett blogginlägg går oftast fort, bara orden finns där.

Vad har hänt då?

Sommarmöblerna har åkt ut på altanen och vi har redan hunnit grilla ett par gånger. Båda gångerna började med fint väder, fast grillpremiären slutade med kraftig vind och en kortlek som försökte ge sig till väders och grilltillfälle nummer två slutade med duggregnsvinegrette i salladen. Ikväll eller i morgon blir det ett nytt försök - som det ser ut nu kommer både början och slutet att äga rum i strålande solsken. Tredje gången gillt, liksom.

Jag har varit på Djurönäset utanför Stockholm ett par dagar - årsmöte och användarträff för den användarförening som finns för ett av de program vi använder i jobbet. Jag brukar umgås med en kollega från Kristinehamn då jag åker på den här träffen och han var med i år också. Vi har rätt kul! Bland annat definierade vi en ny kulör - storköksbrun. Alla vet hur den ser ut eftersom alla kommer ihåg brunsåsen man fick då man gick i skolan och i en färgaffär skulle man mycket väl kunna säga att man är ute efter en väggfärg som ska dra mot storköksbrunt. Säljaren skulle genast förstå och bryta fram exakt rätt kulör. Nåväl, vid desserten efter middagen kallade Eddie till sig en av servitörerna och kommenterade nougatsåsen såhär: "Ursäkta mig, såsen var mycket god men den hade vunnit på att vara en nyans ljusare. Nu var den praktiskt taget storköksbrun". Servitören fann sig fort och förklarade att det nog kunde bero på att det låg ett dagis utanför hotellet och att det måste ha blivit en sammanblandning...

Apropå grillning - jag har för första gången någonsin haft ett par gummiskor i ugnen. Visserligen utan fyllning och bara i 50 graders värme, men ändå! I söndags hälsade nämligen jag, Marie och Marcus på hos ett par som Marie känner och de har sin sommarstuga vid en sjö med en långgrund strand. Marcus tappade en leksak i vattnet och glömde helt bort att han hade skor och inte stövlar på sig... blötare gummiskor har jag aldrig sett och vad gör man när han ska ha dem nästa dag och man inte har torktumlare? Varmluftsugn funkar, jag lovar! Inte lika bra men efter tre timmar var de torra! :)

Sådär - det var en liten uppdatering av vad som hänt den senaste tiden.