Svårfotad ängel

Inte lätt att fotografera en modell som pratar oavbrutet, men till sist fick jag bilden jag ville ha...

:)

Jag kommer nu...

...att annonsera efter begagnade löständer på Blocket. Nog borde det väl finnas någon som fått ärva ett par efter någon som inte längre har användning för sina? De behöver inte ens passa särskilt väl och alla nyanser mellan vitt, gult och brunt går bra.

Att dra ut hela garnityret verkar just nu vara en vettig idé. Jag har hittills i år lagt ner 7200 kronor på oväntade tandläkarräkningar och min ekonomi går på knäna trots att jag inte lagt ner en krona på onödiga saker. Först då skattepengarna kommer i början av juni ser jag en ljusning, till dess är utgifterna i princip högre än inkomsterna och det finns inget att ta av. Jag står själv med miljonlån och jag har inte haft möjlighet att lägga undan för att få den där reserven som alla säger att man borde ha. Det finns ingen reserv och det tär på psyket... att få lönebeskedet är bara trist när man inser att absolut ingenting blir över...

Nåväl. Jag ska ta mig igenom den här perioden. Pannkakor är ju gott. Vatten finns i kranen och det lär vara en utmärkt dryck, har jag hört. Jag hör också till den lilla skara människor som tycker att fiskbullar är en delikatess och jag har några påsar Nutrilett kvar hemma som kan få ersätta några måltider...

Tradera kommer att fortsätta tjäna pengar på mig, för det blir till att gå på skattjakt efter saker att sälja. Varför i allsin dar har jag skaffat mig två magnetlister för knivar då jag bara behöver en? Varför låter jag en espressobryggare stå på en hylla i källaren utan att den någonsin kommer till användning?

Någon som är intresserad av en hallmöbel? Leksviks hatthylla och skohylla är till salu till hugade spekulanter. Läggs ut på Blocket inom kort. Det finns också en gungstol att köpa. Kostade 3000 kronor som ny och det är den dyraste tåkrossare jag någonsin köpt och den står bara i vägen...

En garderob är också till salu för den som behöver en sådan. Den är 50 cm bred, 60 cm djup och 244 cm hög.

Kom och köp, kom och köp!

För jag behöver: ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ (en massa klöver)

:)

Borde inte vara här...

...utan hemma, nedbäddad i min säng i ett rum med neddragna persienner. Jag är just nu på dag 1 av en stor förkylning och på bara ett par timmar har jag lyckats fylla en papperskorg med snoriga pappershanddukar. Jag har inte tid att vara sjuk just nu, det är för mycket som måste göras på jobbet.

Dag 1 brukar vara värst. Kranen går inte att stänga av. Nysningarna går inte att hålla räkningen på. Och jag som har ont i sträckningen i ryggen efter en nysning för två veckor sedan... fast jag ska försöka ta mig igenom den här dagen med hopp om att det känns bättre i morgon.

Jag avbokade dock ett besök på ett äldreboende som jag skulle ha gjort, det vore inte bra att smitta ner de gamla men jag kanske hinner smitta ner några arbetskamrater?

*snörvel, snörvel... hosthost...*

Ny plåtning i studion idag...

På't igen!

Att det ska vara så himla svårt? Varför är det lättare att välja en kortsiktig, liten belöning än en långsiktig, stor vinst? Jag skulle kunna skylla på att jag mått dåligt under en längre tid och att jag behövt muntra upp mig, men det där är en alltför lättköpt förklaring.

Det handlar förstås om vikten igen. Ok, den går inte upp (så mycket) och det är bra men den går inte ner heller och det är dåligt. DÅLIGT!

Jag kan alla argumenten för. Det finns egentligen inga argument mot. Så nu tar jag tag i det här igen och det började med en promenad till jobbet i morse och det kommer att bli en promenad hem igen på lunch. Två kilometer varje gång. För att det är skönt. För att jag sparar bensin. För att jag hör fåglarna sjunga, vilket är ett trevligare ljud än en susande fläkt som gör allt för att skapa en glugg i imman på bilrutan. För att jag hinner se våren i en hastighet av fem kilometer per timme stället för att åka förbi den i en hastighet av 50 kilometer per timme.

Jag ska äta nyttigt under veckorna och unna mig något extra under helgen i stället för att som nu unna mig något extra varje gång jag tänker tanken. Jag unnar mig så mycket extra att det inte upplevs som något extra utan mer som något normalt...

Det jag kommer att vinna är:

• mindre astma (den är inte så kul och jag tror inte att det bara beror på Ronja)
• mindre ont i mina knän
• mindre trötthet och mer ork
• bättre kondition och koncentration
• mindre risk för dyra tandläkarräkningar
• mer pengar över till verkligt roliga saker (foto och resor)
• mindre risk för andra sjukdomar
• jag blir en roligare pappa till Marcus
• tillfredsställelse över att nå ett mål som jag kämpat länge för att nå

Det finns massor av fler vinster, men de som jag nämnt nu borde räcka långt som motivation. Det enda jag förlorar är den kortsiktiga sockerkicken. Den kan jag vara utan. Den och den efterföljande tröttheten...

Irriterande modeord!

Kan undra när det dyker upp i Svenska Akademiens ordlista? Ordet "tros-chock", menar jag. Senast igår inträffade tydligen en tros-chock värd en förstasida i en av våra kvällstidningar. Eller om det var en löpsedel... minns faktiskt inte, antagligen var det både och. Mat-Tinas trosor chockade tydligen Sverige. Själv hade jag blivit mer chockad om hon inte hade haft några.

Var köper man sådana trosor? Som är chockerande, menar jag? www.chocktrosa.nu? För inte finns de väl på Lindex? "Goddag, jag undrar om ni har några chocktrosor i röd spets"? Nej, den repliken har jag aldrig hört...

Nu väntar jag med spänning på den dag då vi får se världens första "kalsongkatastrof". Är det internationella kvinnodagen så är det. Ska vi gissa på att den katastrofen dröjer?

Nytt försök i studion...

Åh, vad det är synd om mig!

Igår, vid 13.30 ungefär, så nös jag. Jag är allergisk, så det är inget ovanligt i och för sig, men resultatet av nysningen var oväntat. Jag sträckte en muskel i min vänstersida, bak mot ryggen liksom. Jäklar vad ont det gjorde! Och vilken effekt det har...

Helt plötsligt börjar man inse att musklerna i kroppen gör en massa saker i smyg. De fungerar utan att märkas liksom. Följdaktligen känner jag mig just nu väldigt tacksam för alla de dagar som man faktisk kan ta sig i och ur bilen utan att det gör rejält ont. För alla de dagar som man faktiskt kan ta sig i och ur sängen utan problem. För alla de dagar som man, som allergiker, faktiskt kan snyta sig med mer kraft än ett vanligt andetag och för de dagar som man vågar nysa så där uppfriskande rejält och ohämmat...

Utbrister med jämna mellanrum i stönanden och "ah-rop". Men jag har ju talat om för alla hur synd det är om mig just nu så det är ingen som undrar vad jag håller på med...