Skillnaden

Som en del av frukosten har jag de senaste 14 månaderna ätit sådana här (nä, inte tändstickor - tabletter). Fast hela. Lyckopiller kallas de av en del, fast jag tycker det är missvisande. De ger inte lycka, men de gläntar på gardinerna i det mörka rummet och de jämnar ut vågorna så att livet ter sig mer som ett stilla vatten där inga sensationer inträffar. Vare sig positiva eller negativa. De ger ett jämnt humör, man kan bli arg men man slipper bli oförklarligt mörk i sinnet. Man slipper de tvära kasten.

Jag har under någon vecka, kanske två, försökt gå ner till en halv tablett om dagen. Det funkar... inte. Man skulle kunna tro att skillnaden med en halv tablett är en halv. Så är det inte. Skillnaden är, då den inträffar, hel. Omöjlig att freda sig mot, omöjlig att vända på genom att "försöka tänka positivt". Den förlamar sinnet.

Gårdagskvällen var en sådan kväll. Mörkret kom mitt under Tommys besök och det berodde inte på att han vann i golf på X-boxen (det är han värd, det är så sällan han vinner). Det berodde inte heller på att jag inte fick några kanelbullar på kanelbullens dag. Mörkret kommer p g a bagateller. Ibland kommer det utan anledning alls.

Den halva tabletten får mig att fundera på vad man egentligen är. En serie kemiska reaktioner? Tabletten påverkar humöret och det ser jag som en ursprunglig, mer opolerad och "rå" del av människan - humöret speglar mig och mina värderingar genom en direkt reaktion från min sida. Det är svårt att förställa sig. Humöret hycklar inte - man kan se glad ut eller säga något roligt men det lyser ändå alltid igenom.

Så vad gör man nu? Accepterar de fördragna gardinerna och intalar sig att det nog beror på hösten (som jag har svårt för, jag behöver ljus). Väntar och ser om det vänder? Eller går upp på en hel tablett igen? Fan vet.

Sammanfattar man det hela så gör en halv tablett mig mindre än halv medan en hel tablett inte gör mig riktigt hel. Komplicerat.

Tro nu inte att det är någon fara med mig - jag är van vid detta och jag vet att det bara handlar om att en kemikalie inte riktigt räcker till. Det är mer synd om de som drabbas av att gardinerna dras för i mitt mörka rum för det gör även deras tillvaro lite mörkare.