fredag 2 november 2007

41-årig kommunalarbetare på besök i Nynäshamn

TT Nynäshamn

Nynäshamn har haft celebert besök. I sällskap med 121 livvakter fördelade på två bussar anlände Hans Svensson vid 11-tiden på onsdagsförmiddagen till Utsikten Meetings i Nynäshamn. Anledningen till besöket var en konferens om en av de programvaror han dagligen använder i sin tjänsteutövning. Besöket varade i två dagar.

Agda Karlsson, 81 år, var en av de lyckliga som fick en skymt av Hans.

Du har övernattat i sovsäck utanför hotellet sedan i tisdags kväll, Agda. Var det värt det?

- Oh, jaaaa! Han var så fin, Hans, där han steg av bussen. Och vilken god klädsmak... han hade en jättesnygg svart kavaj och en skjorta från Batistini... tillsammans med de svarta jeansen så såg han riktigt folklig ut. Han verkade ha gått ner 3-4 kilo också, fast då han åkte hem verkade han ha gått upp lika många... jaja, snygg är han i alla fall, och med skägg ser han faktiskt ännu bättre ut än förut. Det trodde jag inte var möjligt. Att han haltade lite lätt var så himla sexigt, tycker jag!

Vad säger du om alla livvakter?

- 121 livvakter är väl inte så mycket. Man måste förstå att sedan tisdagens attentat så krävs en höjning av säkerheten.

Men de var med honom hela tiden - satt i samma konferenssal, de åt och drack och sov på samma hotell. Är det verkligen värt pengarna?

-Pffft! Självklart är det värt pengarna. Han är en fin representant för vårt land, Hans. Och så välputsade skor han hade! När han lämnade hotellet så lyckades jag faktiskt fånga hans blick under en bråkdel av en sekund. Han har fina ögon, trots att de kanske var lite rödsprängda.

Nu återgår allt till det normala här i Nynäshamn, hur känns det?

- Det känns tomt, förstås. Jag fick ju ett par bilder på honom, så de ska jag ha stående på nattduksbordet. Sen ska han tydligen på en annan konferens om ett par veckor. I Solna. Då ska jag vara där.

Med sovsäck igen?

- Självklart.

Och med det ordet avslutade Agda vårt samtal, lade försiktigt upp sin väl hoprullade sovsäck på rollatorn och gick - långsamt och med korta steg - ned för backen. Tänk vilken historia hon har att berätta för de andra på äldreboendet ikväll!