41-årig kommunalarbetare i singelolycka

Jag är upprörd!

När jag tar bilen till jobbet brukar jag parkera på Tivoliplatsen. För den som är känd här i Arvika så ligger Tivoliplatsen vid stadsparkens östra kant. Mellan stadsparkens södra långsida och Kattviken går en grusad gångbana. På den grusade gångbanan finns, som alltid vid den här årstiden, en massa löv. Vad som däremot inte brukar finnas är hål i gångbanan. Med löv i.

Berätta själv om olyckan, Hans.

- Jo, alltså, jag bara kom gående där va, och rätt vad det var så bara ramlade jag liksom. Framstupa.

Hur kunde det hända?

- Någon måste veta om att jag går där varje morgon och den jäveln, eller snarare de jävlarna för jag är övertygad om att det här handlar om flera gärningsmän, har grävt en decimeterdjup grop och fyllt den med löv så att jag inte såg den.

Gjorde det ont?

- Så in i helvete. Jag tog emot mig med armbågen och mitt vänstra knä.

Ojojoj... när räknar du med att vara helt återställd?

- Svårt att säga... det känns inte så bra just nu, men det är väl chocken, kanske... jag drog ner byxorna då jag kom till jobbet och när jag såg att det kommit blod på knät drog jag snabbt upp dem igen. Det gick runt i huvudet. Kanske blodförlusten, jag vet inte... snälla, kan vi inte sluta med intervjun nu, jag känner mig yr och jag mår inte så bra...

Jodå, det var trevligt att prata med dig, Hans. Hoppas att du överlever, det verkar ha varit en rejäl smäll.

- Tack, tack... jo, jag hoppas att de får tag i de som gjort det här. Nu tror jag i och för sig att det var just mig de var ute efter och att vanligt folk nog inte behöver vara rädda för att råka ut för en liknande singelolycka. Nu orkar jag verkligen inte prata längre. Det här hamnar på förstasidan va?

Det skulle jag tro, sådant här säljer lösnummer ska du veta.