Viktigt meddelande/Important message (this English translation is made only to make it easier for my estonian friend Ülle to understand)

Jag har bestämt mig för att flytta bloggen till ett nytt hem/I've decided to give my blog a new home. Var vänliga och uppdatera era bokmärken om ni vill följa herr Svenssons öden och äventyr framöver/Please update your bookmarks if you feel like following the destiny and adventures of Mr Svensson in the future. Det här inlägget är det sista med Blogger som hyresvärd/This entry is the last one with Blogger as landlord. Jag tror att jag kommer att trivas bättre hos Wordpress/I think that I will enjoy Wordpress more.

Den nya adressen är/The new adress is:

http://hanssvensson.wordpress.com

Välkomna/Welcome!

Åh, jag vill bara krama om honom...

...för att han säger så gulliga saker ibland.

Häromdagen så frågade jag Marcus om han visste var han var född och han svarade "i Arvika".

"Nej", sa jag, "du är faktiskt född i Karlstad"!

"Nähä", sa Marcus, "är det sant"?

"Ja, det är sant", sa jag.

Så funderade han i några sekunder innan han sa:

"Var mamma med"?

Oskuldsfullt och väldigt, väldigt gulligt, tycker jag!

Ännu en nostalgitripp...

...som tar mig tillbaka till en konsert med SAGA på Scandinavium i Göteborg någon gång i slutet av 80-talet eller början av 90-talet. Minnet sviker när det gäller årtalet, men inte när det gäller känslan. Absolut en av de bästa konserter jag varit på. Och Michael Sadler's sång... tillsammans med Ian Crichtons gitarr... mmmm!




Don't be late heter den här låten - antagligen deras mest kända låt tillsammans med Humble Stance (tyvärr börjar det andra klippet en liten bit in i låten):



Tyvärr lades bandet ner i december förra året...

Joe Strummer & the Mescaleros

Som gammal punkälskare har jag mina favoriter och den störste av dem alla är (eller var) i mitt tycke, Joe Strummer. Här i en konsert som hölls en dryg månad innan han dog, dagen före julafton 2002. Inte längre i The Clash, men att det är Strummer går inte att ta miste på. En person vars åsikter och sociala patos jag respekterar mycket... och den hesa rösten älskar jag.



Låtens namn? Get Down Moses...

Söndagsträning igen...

Det börjar med uppvärmning. Korta ruscher, benlyft och sidohopp avverkas i ett högt tempo. Sedan lite stretching för att inte värken ska komma som ett brev på posten dagen därpå. Därefter inomhusfotboll där det hela tiden gäller att söka rätt placering, där det hela tiden gäller att förflytta sig. Att vara spelbar och på rätt plats för att göra det där avgörande målet. Det är tuffa tag. Alla vill vinna.

En timme senare sitter han i omklädningsrummet och nynnar på Blinka lilla stjärna. Han gjorde ett av målen.

Det är min lille son, nyss fyllda sex år, det handlar om. Ni trodde väl inte att det var om mig?

Ännu är det bara lek och glädje - och det är så skönt att se! :)

Resan till Spanien...

...skulle det här blogginlägget kunnat heta, men framför allt handlar det om en resa med två väldigt glada barn. Jag, Marcus, min bror Janne och hans dotter Edwina samt vår mor Gun (hädanefter kallad "farmor") åkte på en gemensam semester till Torrevieja på spanska östkusten, cirka 4 mil söder om Alicante. Edwina hade varit utomlands förut, men för Marcus var det första gången. Flygresan var spännande förstås och förutom att en av de två små (inte Marcus) blev åksjuk och hälsade Spanien med en spya direkt på flygplatsen så gick det bra! :)

Bil var beställd i förväg och vi tog oss snabbt ner till Torrevieja där farmor väntade (hon hade åkt ner ett par veckor i förväg).

Här är Marcus och Edwina utanför lägenheten som farmor hade hyrt.


Lägenheten låg cirka 15-20 minuters promenad från både centrum och stranden, men ändå rätt så centralt. Det blev en hel del travande under semestern, men både Marcus och Edwina klarade det bra - vi gick säkert 7-8 km per dag och det är mycket för små fötter och korta ben. Lite spännande var det säkert att undvika alla hundskitar på trottoarerna (barnen skrek "hundbajsvarning" varje gång de såg en och det blev väl 2-3 gånger per kvarter).

De två bilderna som följer är från området alldeles bortanför lägenheten. Platsen på den andra bilden var ett populärt kurragömmaställe! :)

Även altanen som hörde till lägenheten var en populär lekplats. I fantasin blev altanen en kiosk där man kunde beställa allt från hamburgare och pizza till fotbollsplaner med remouladsås. I fönstret sitter öppettiderna för kiosken som Marcus skrev på ett papper.

Och här är hela högen utom en.

I Torrevieja finns två marknader - en mindre på onsdagar (La Mata) och en jättestor som jag inte vet vad den heter. På den större hittade Marcus en såpbubblemaskin i form av en delfin. Den bubblade och lät och gjorde massor av fina bubblor!

Ett försök att göra en actionbild...

Medan barnen lekte satt brorsan och sms:ade alla tjejer han kände och några till. Så här såg han ut många timmar under de kvällar vi satt på altanen. Brorsan är singel om någon är intresserad av en go kille!

Fast han gjorde mycket annat också - trollade t ex! :)

Alla har väl sett de där som står på marknader och försöker lura folk att spela på vilken mugg som innehåller en krona? De viftar runt tills man inte har en aning om var den är. Här gör brorsan likadant.

Några gånger tog vi bussen och åkte iväg - den här gången till en av Torreviejas två saltsjöar (där man producerar salt genom att pumpa upp saltvatten som sedan får avdunsta i solen).

Himlen var blygrå och vattnet rosa. Det som syns borta i fjärran är stora högar med salt.

Lite försök till konstnärliga bilder måste man ju få göra vid en sådan häftig plats!

Efter någon timmes travande var det dags att gå tillbaka till bussen. Rätt skönt, för den här platsen var ett favorittillhåll för moskiter...

Tillbaka i centrum gick vi en sväng nere i hamnen.

En lång soffa i mosaik leder från hamnen längs strandpromenaden. Bara att sitta ner och njuta! :)

Jag tror vi besökte varenda affär i hela stan. I alla fall de där det fanns leksaker! :)

Ibland fick vi göra långa uppehåll för farmor tittade i fönstrena hos varendra mäklare efter lägenheter som var till salu. Det finns många lägenheter, många mäklare och stoppen blev därmed också många.

Fast vi kunde också titta i fönster!

När vi blev trötta på att gå, eller då andan bara föll på, så satte vi oss på något ställe och fikade...

Sedan fortsatte shoppingen - Marcus betalade själv och eftersom han älskar siffror räknade han ut vad alla varor han såg (och som var prismärkta i euro) kostade i svenska pengar.

En typisk turistbild av en kyrka...

...som låg intill en lekplats...

...där barnen lekte...

...och lekte...

...medan vi andra väntade och väntade... :)

Åter på Barracas 43.

Det jag saknar är bilder från poolen och badbilder från havet. Marcus älskade vågorna från första sekunden och poolen blev en 17-gradig vän där han lärde sig de första grunderna i att simma! Skitduktig var han! :))

Så småningom blev det dags för hemfärd...

Man skulle kunnat tro att barnen var trötta efter två veckors badande, travande och hoppande, men på flygplatsen lekte de tafatt runt pelarna och runt trötta föräldrar och en lika trött farmor.

Det var underbart att få vara tillsammans med Marcus så intensivt under två veckor. Bara glädje hela tiden. Hoppas vi kan göra en uppföljare till den här resan! :)

Kram till brorsan, morsan och Edwina! Tack för en trevlig resa!

Bloggstatistik

Den 15 oktober 2007 jag lade in den kod som behövdes för att få statistik över bloggen från Blogger. Eftersom jag var i Spanien då glömde jag att kolla hur det hade gått. Så här såg det ut (klicka för att se bilderna i större storlek). Mest nöjd är jag med att antalet sidvisningar på ett år var 8888. Det ser löjligt snyggt ut, på något vis. Möjligtvis hade 9999 varit häftigare.