Vänner
Trots att man tror att man är rätt så ensam så påminns man ibland om att man har en del vänner ändå. En ovanlig person i Arvika, en givmild person på en båt i Stockholm, en grymt bra studiofotograf i Gnarp, en person som kör bil jättefort i Uddevalla, en färg- och formsäker Häls-öbo (jo, det kan stavas så om man vill) och en som drömmer om ett café i Åmål. Ni vet vilka ni är. Sen finns det en del personer som jag har kontakt med via fotosidan.se men bara där... alla betyder ni väldigt mycket!
Tack för att ni finns! Inte på så nära håll som man kanske skulle vilja, men aldrig längre än några tangenttryckningar bort.
tisdag 20 februari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Hej Hans!
Ja, även fast man ibland under vissa perioder i sitt liv kan känna ensamhet så finns vännerna där ändå. Då spelar det kanske inte så stor roll var i landet eller på jorden vännerna befinner sig för stunden...bara vetskapen om att de finns känns gott. Det finns många fina människor på Fs. En som jag hoppas ska dyka upp här med några rader är Catarina och så skulle det vara trevligt om de andra du nämner ville skriva en rad :)
Senare i dag skickar jag över några bildfiler till dig.
Hälsningar/Annika
Själv så är jag inte säker på om jag känner mig tillräckligt ovanlig för att känna mig träffad.
Fast ibland måste man leva lite på gränsen och därför tar jag åt mig.
Det är ju bara på gränsen som man riktigt kan urskilja vart den går.
Alltid ett nöje att läsa dina baktankar..äh..tankbank var det ju.
/Ovanlig Tommy
Vänner växer inte på träd & de man har ska man vara riktigt rädd om.
Du är ju en fantastisk kille, en vän de flesta drömmer om att ha men inte funnit.
"Å vägen är ju aldrig lång till en vän" heter det ju...
& det stämmer
Tack för att DU finns.
Tack alla! Bra att ni känner igen er... :)
Annika - precis som du hoppas så hoppas också jag att Catarina dyker upp. Jag har i alla fall mailat till henne idag.
Och jodå, Tommy, du är inte riktigt vanlig, alltså är du ovanlig. Men var lugn, det är ett helt ofarligt tillstånd och förhoppningsvis går det inte att bota.
Och Åmålsvännen - tack för de vackra orden. Det låter nästan som om du pratar om någon annan. Är det där jag?
Jag är hon som kör fort...fast om det var den enda crediten jag fick vette fan om det var nåt vidare! ;) Jag kör rätt säkert också! *asg*
Nä, Hans lille, vi vet ju vart vi har varandra, och det är roligt att du är min vän också. ;)
Jo, du tål ju en del påhopp och det är roligt att slänga käft... så länge man vet att det finns vänlighet och en glimt i ögat bakom det man säger och skriver så... jag lär väl få svar på tal som vanligt. Och jo, Tesa kör säkert. Det är alla andra som lever farligt. :)
Ok, polarn...nu är du rökt! *sagt med kolsvarta ögon*
Hmph...ASGARV! Ja, nä, faktiskt...idag är en sån där dag då jag kan mucka med vem som helst så bli inte förvånad om jag börjar storböla eller faktiskt blir asförbannad för nåt jag normalt skulle tåla alldeles utmärkt.
Du får nog veta så småningom vad jag sysslar med, även om du redan kanske gissat det! ;)
Förresten...vadå alla andra lever farligt? Fram till i vintras var jag helt skadefri och det var inte ens mitt fel!! Hon körde ju in i mig och gissa om jag vrålade om k***ingar bakom ratten etc...
(ja och så var det förstås den där ugglan som höll på att slå in rutan, och kaninen som klöv min framspoiler och... )
Haha... hoppas du inte tog illa upp... och jag kan ju inte låta bli att fortsätta heller...
Jag tar härmed tillbaka allt jag sagt om Tesas bilkörning. Det är inget fel på den. Det är ugglorna och kaninerna som är i vägen. :)
Nu ska jag ge mig, Tesa. Du får gärna komma med något påhopp, hehe...
Skicka en kommentar