tisdag 19 augusti 2008

Bästa sättet att passera en försäljare?

Känner ni igen detta? Stressad och trött efter arbetsdagens slut befinner man sig plötsligt utanför ICA, Konsum eller någon annan mataffär för att köpa det där toapappret som tagit slut mitt i en torkning. Med barn i den ena handen, pantflaskor i en överfull kasse i den andra och med en stirrande blick som försöker hitta snabbaste vägen in i butiken mellan alla andra människor som också ska köpa det som tagit slut.

Väl inne i affären så står de där. Ungdomarna! Alla under 20 år, alla välklippta, intensivbehandlade med acnemedel och därmed helt fria från finnar, alla med likadana tröjor som alla har likadant tryck. Ett tryck som säger att de representerar ett visst mobiltelefonföretag eller ett visst elbolag. Det finns ett litet bord och det finns en banderoll med företagets namn på. De har ett underlägg och en blankett i handen. De står mitt i vägen och fullpeppade med gåpåaranda från senaste säljkursen kastar de sig över dig.

"Ursäkta, har du tid en minut?"
"Ursäkta mig, får jag fråga vad du har för mobiltelefonoperatör idag?"
"Ursäkta mig, visst vore det väl fint om du kunde spara en rejäl slant på att byta elbolag?"

Den där minuten de talar om tar aldrig en minut. Vilken mobiltelefonoperatör jag använder ska de skita i och nej, jag har redan ett bra elbolag med bra priser och bra service (här passar jag på att göra lite gratisreklam för Jämtkraft). Jag får sådan lust att ta upp en av pantflaskorna och dunka den i huvudet på dem. "Ser-du-inte-att-jag-är-stressad-trött-och-på-ett-jävla-dåligt-humör-och-varför-söker-du-inte-ett-riktigt-jobb-i-stället?"

Dessa ungdomar är den mänskliga motsvarigheten till flugpapper, dubbelhäftande tejp och superlim. Man blir inte av med dem förrän man skrivit på något som man sedan måste ta sig tid för att bli av med. För att bli av med något som man inte alls ville ha.

Hur tar man sig förbi dem på bästa sätt? Ska man vara otrevlig? Ska man spela döv? Finns det något bra patentsvar som får dem att tappa talförmågan så länge att man hinner smita? Är det att betrakta som självförsvar om man nitar till dem? Kan man bli åtalad?

Hur brukar ni göra?

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tänker "stutsa/försvinn" annars blir du en hårig middag...och så spänner jag ögonen i personen som står i min väg .

Jag får lära dig när jag kommer upp. Du är alldelles för snäll och det syns...jag skall "tuffa" till dig.
Kram på dig min f.syssling

Tommy sa...

Jag bara säger "Nej, jag är tyvärr inte intresserad!" och går sen in i själva butiken.

Man funderar på vad som gör att de står där dag ut och dag in. Har ju sett platsannonserna där de vill ha in såna säljare. "Vi erbjuder ett roligt, spännande och berikande arbete". Jo, tjena..

Anonym sa...

Jag säger nej, eller så forstätter jag bara förbi, helt ointresserad...
å lämnar de mig inte ifred då så blir jag FÖRBANNAD!

Hans Svensson sa...

Jo, jag är väl för snäll kanske. Ibland lyckas jag ta mig förbi, men ibland är de riktigt efterhängsna och då går det sämre.

Det måste vara trist med ett yrke (?) där (antar jag) större delen av de man lyckas få att skriva på använder sig av ångerrätten dagen efter.

Tesa sa...

Jag stöter nästan alltid på de som försöker sälja Telenor till mig och det har jag ju redan.

Eller så kör jag med att jag redan har det i jobbet och det är inget jag kan påverka. Den känns sanslöst bra just nu, slipper jag ljuga! :D

Gäller det elbolag så kontra frågan:
"Visst vore det väl fint om jag faktiskt kunde få betala en slant för att slippa er över huvudtaget?"

Anonym sa...

För att varken vara otrevlig eller ge dom en chans att starta ett samtal så brukar jag bara le och skaka på huvudet och gå fort framåt. Det fungerar utmärkt. Jag slipper ha samvete för att jag varit otrevlig och dom har inget att spinna vidare på i ett samtal. Kan det bli bättre :-)Är man en snäll typ så krävs det lite träning för att komma på tekniken. Men du tycks ju träffa på dessa ofta så du har nog snart rätta taktiken. :-) Lycka till ;.)