Löpsedlar kan göra dig obotligt sjuk (se om du är drabbad)
Det skulle kunna vara en rubrik i en kvällstidning som börjar på A eller E. Löpsedlarna finns överallt och precis som med baksidan av mjölkpaketet som står på frukostbordet så läser man det som står där. Om Kicki Danielsson nya bantningsförsök, NN:s svåra bröstoperation och om hur man får platt mage före sommaren. Jag kan ge mig fan på att många stora personer inte får platt mage före sommaren såvida de inte blir överkörda av en ångvält. Hur kan kvällspressen veta hur stor man är?
"Misshandelsfallen ökar - se hur ditt område är drabbat".
"De köpte de dyraste villorna i X-stad förra året - vi har hela listan".
"Vanlig akne kan vara livsfarlig sjukdom - så ser du om du är drabbad".
Kvällspressen säljer på oro, dålig självkänsla och avundsjuka. Den senare egenskapen är något som jag verkligen ogillar - avundsjuka innehåller alltid ett visst mått av missunsamhet. Varför ska man missunna andra människor något? Det har jag aldrig förstått. Och den oro som kvällspressen ingjuter i många människor - vad för den med sig?
Ickehändelser blir förstasidesnyheter. Samtidigt som någon kändis genomgår en svår bröstoperation opereras Annelie Larsson i Göteborg för en hjärntumör. Jag som hade fått för mig att det var en ganska svår operation, men eftersom det inte står något i tidningarna så är det nog inte så svårt. Jag får inte veta hur operationen gick och hur Annelie Larsson klarade sig men däremot att kändisens bystmått gick upp med ett par storlekar. Det är kunskap man inte kan vara utan. Det är också viktigt att veta vem som är ihop med vem så att man inte är helt borta den dag de först gifter sig och sedan skiljer sig från varandra.
Rädsla, avundsjuka och oviktigheter. Jag tror att detta gör större åverkan på folkhälsan än mycket annat.
Ändå... nästa gång jag ser en löpsedel så kommer jag att läsa rubrikerna. Irritera mig och på så vis antagligen stressa upp mig själv och lägga den stressen till all annan stress så att nivån till slut blir farligt hög. Men jag kommer inte att köpa någon av tidningarna. Löpsedlarna får mig att inte vilja ha dem. Undrar om rubriksättarna är medvetna om det?
onsdag 9 maj 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
En rätt viktig reflektion tycker jag.
Själv bojkottar jag samtliga kvällsblaskor sen ca 10 år tillbaks. Läser väl egentligen bara GP och länstidningarna nån gång ibland.
Jag läser faktiskt knappt löpsedlarna heller. Du lär dig att ignorera dem. Men...för att klara din uppgift (åh, jag har inte glömt dem!) så betyder det att det snart är dags att studera dem.
Du har så rätt så rätt...
Dessa j-a löpsedlar
(aldrig något viktigt på dem)
Sen dessa skriverier om kändisars alla farliga sjukdommar, en fråga bara... Är deras sjukdommar mer värda än någon "svensson´s" "Andersson´s", "Harén´s" hjärtumör...?
Detta gör mig så förbannad varje gång jag läser något sånt här, eller jag läser det iregel inte men det står över allt med feta bokstäver så man kan inte umgå dem.
Varför inte skriva något roligt istället, då t.o.m jag skulle köpa tidningen.
Men man ska vara glad att de inte skriver om så kallade "vanliga Svensson´s krämpor", då min arbetskollegas dotter gick bort för 3 dagar sen endast 33 år, å efterlämnade sin dotter på 2 år, en liten son på 3 månader & sin man, samt sina svärföräldrar & föräldrar & sin mormor (Då är det verkligen inget som stämmer)
Då kan man fråga sig varför man ska gå till kyrkan å tala till "HAN" eller "DET" där uppe? Vilket aldrig kommer hända mig, för jag tror inget av det blir bättre iallafall, jag vänder mig hellre till någon levande bland mina NÄRA & KÄRA som jag tycker om.
Nu kom posten men jag fick inget idag ?
Men jag kan ge mig på att imorgon kommer det dubbelt upp med räkningar KUL!
Snart kommer löpsedlarna om skatten, då kan man läsa om hur mycket kändisarna får tillbaka, medans jag gjort mer avdrag än jag är berättigad till.
Men granska mig, GÖR DET.
Fräckt kanske men de stackars sextusen är en fis i rymden iallafall.
Men väldigt mycket pengar för mig...
Jag vill kunna se mig om i sommar... göra något kul på min semester, men bensinen går väl upp som VANLIGT.
SÅ DET BLIR NOG INGA PENGAR KVAR IALLAFALL :o)
Men varför deppa för det...
Kram
I morgon bitti, omkring 04.17, är det tio år sedan min pappa gick bort efter att ha kämpat mot en hjärntumör i ett drygt halvår. Bara en enda gång hörde jag honom säga att han hade ont i huvudet. Bara två gånger såg jag honom gråta. Han blev gradvis sämre - synen försvann på ena ögat och han blev halvsidesförlamad. Tre veckor innan han dog försvann närminnet och han pratade om fåglar vi haft tio år tidigare. Han ropade på vår gamla undulat Charlie. När vitsipporna blommade som vackrast så dog han.
När man exponerar sig i tidningen och talar ut om sin svåra bröstoperation blir jag förbannad. Man har själv satt sig i sitsen när man satte in silikonet och får därför vara beredd på att åka med under hela färden.
När ett benbrott kallas för svår skada tänker jag på pappa. Han skulle säkert hellre ha valt ett brutet ben.
Jag saknar dig, pappa! Jag önskar att du hade fått se Marcus...
Negativiteter kallar jag dem. Samhället är fullt av dem.
Jag läser inte löpsedlarna. Jag bläddrar inte i tidningarna.
Sorgligt med din pappa...
Jag tror säkert att din pappa ser Marcus, liksom jag tror min Morfar håller koll på mig.
Jag önskar det vore så iallafall...
Sen alla dessa program på Tv:n där de får kontakt med de döda, jag tror på detta...
Skulle vilja testa faktiskt om jag kunde få kontakt med Morfar, skulle vilja veta vad han gör nu...
Bara v75 vinsten kommer så...
För det är säkert inte gratis.
En kram till dig...
Jo, J, jag vet. Inga rubriker. Inga tidningar och inte heller några nyheter har jag för mig. Och då som nu så tycker jag att du gör helt rätt, både i detta och i mycket annat.
Negativiteter... bra ord. Det är lätt att fylla den ena vågskålen med sådana. Därför måste man vara uppmärksam så att man tar till sig alla små positiviteter som dyker upp. Så att man kan lägga dem i den andra vågskålen tills den väger tyngre eller i alla fall ungefär lika tungt.
Med detta menar jag inte att det är fel att vara ledsen. Det ska man vara när man känner för det. Det är ju stor skillnad på att känna sorg och på att vara negativ. Men det vet du redan.
En kram till dig, J (med ett leende på slutet), och självklart också en kram till dig, Marie.
Köpte av någon konstig anledning kvällstidningar förr. Ville väl ha någon koll på vad som hände ute i världen.
Efter nåt år slutade jag eftersom det oftast stod samma saker dag efter dag i dem. Då gick jag ner till att köpa tidningen när tv-bilagan var med. Det här pågick fram tills för ett par år sen då bredbandet kom hem. Då fick jag tillgång till allt det där som var orsaken till att jag köpte tidningen från första början.
Sanningshalten i en kvällstidning (och för den del även vissa morgontidningar) är oroväckande lågt. Ta tex. Persbrandts påstådda inläggning på psyket. Tji fick dom!
I början av 90-talet jobbade jag på Skara Sommarland och min dåvarande flickvän var med i facket. Den lokala blaskan intervjuade henne och efteråt sa hon till mig att hon inte hade sagt nånting negativt till reportern om Sommarland.
Döm om vår förvåning när rubriken var satt:
"ALLT ÄR FEL PÅ SOMMARLAND"
Efter det slutade jag tro på tidningar.
Jag har slutat för länge sedan att köpa kvällstidningar, det som står i dem är inget annat än sensationsjournalistik, skräp med andra ord. Tråkigt att sådant faktiskt säljer :S
Kul att se att bloggen kommit igång igen iaf, DEN gillar jag att läsa och återkommer flera ggr om dagen till den för att få höra hur livet lever nere i Värmland. Jag tycker om dig Hans, hoppas du reder dig och att Marcus & Kajsa mår bra de också.
Kram på dig, jag skall våga komma över min skräck över telefonen och faktiskt ringa dig ngn dag :)
Ha det gott sålänge!
*vink fån en nattsuddande Catherine*
Skicka en kommentar