24557...

...minuter kvar. Eller 17 dygn, 1 timme och 22 minuter.

Det är för mycket. Jag vill ha semester NU. Får jag inte det så håller jag andan...

...

...

...

*andas in häftigt*

Dags att kalla in Det Okända?

För vad ska man tro? Utan att ha varit förberedd på att något sådant skulle kunna hända, har jag två kvällar i rad råkat ut för händelser som jag inte kan förklara. Saker som fått håren att resa sig på kroppen.

I förrgår kväll inträffade den första händelsen. Marcus låg uppe på övervåningen och sov och jag var i badrummet på bottenvåningen där jag tog en varm dusch. Plötsligt fick jag en våldsam olustkänsla och trots duschens varma strålar kändes allting plöstligt kallt. Som om det drog en kall il genom rummet och den ilen varade i flera minuter. Då jag kom ut ur badrummet blev allt som vanligt igen och jag tänkte inte så mycket mer på det. Huden som nyss var alldeles knottrig blev slät (nåja) igen.

I går kväll, vid tiotiden ungefär, låg Marcus åter och sov på övervåningen. Själv låg jag på soffan på nedervåningen och tittade på TV. Plötsligt hörde jag någon som gick nerför trappan - den knarrar nämligen rätt rejält. 14 rejäla steg. Marcus har som vana att gå ner bara några minuter efter att han lagt sig (han måste alltid göra något - kissa eller visa mig en bild i ett reklamblad med leksaker eller bara ge mig en kram). Fast det brukar inträffa omring kvart över åtta - inte vid tiotiden. Jag ropade på honom flera gånger, men fick inget svar så jag gick upp på övervåningen och tittade och där låg han och sov.

Hur förklarar man detta?

Blir jag idiotförklarad nu?

En sak är säker - skulle jag se en dödsannons i tidningen efter förre ägaren till huset så lovar jag att ringa efter Det Okända.

Någon mer som råkat ut för något liknande?

Bered er...

...på en helvetes massa bilder. Under en kanontrevlig dag ute vid Stångehuvuds naturreservat i Lysekil tillsammans med Helena, Milla & Ubbe och barnen Felicia och Wilma fick både min och Maries kamera arbeta hårt. Trots flera timmar på klipporna och trots 31 graders värme kändes det aldrig hett - en underbar vind gjorde fredagens vistelse där till en behaglig upplevelse. En riktigt, riktigt bra dag som avslutades med grillning, vin och trevlig samvaro hemma hos Milla och Ubbe.

Tolvårsjubileum

För ganska exakt tolv år sedan - det kan slå på någon dag hit eller dit - fick jag tinnitus. Ena kvällen var det tyst, morgonen därefter brusade det och pep i öronen. Har ni någon gång legat i en hytt bredvid maskinrummet på Englandsfärjan (eller någon annan stor färja) så vet ni hur det låter. Så har det låtit i mina öron sedan dess. Maskinrumsljud. Orsaken till att det uppstod? Jag har inte den blekaste aning...

Vanligtvis är bruset, pipet och maskinrumsljudet ganska svagt - jag har t ex inga problem att somna. Oftast maskeras ljudet ganska så bra av vanliga samtal. Men vid vissa tillfällen - t ex när jag är stressad eller när jag är på väg att bli förkyld - blir det mycket värre. Just idag hör jag otroligt dåligt på vänster öra. Bruset dränker det mesta och jag kan inte ens höra vad folk på en meters avstånd säger om de pratar i normal samtalston och inte är vända direkt mot mig. Om en lastbil kör förbi mig hörs maskinrumsljudet starkare än ljudet från lastbilen. Just dagar som denna förstår jag hur det är att vara hörselskadad.

Var rädd om era öron. De är inte bara en prydnad på huvudet...

Lyssna på och njut av tystnaden. Sist jag hörde den var i slutet av maj 1996.

Är det någon som kan förklara...

...meningen med Per Gessles inledande rader i "En händig man"? En av förra årets stora, svenska hitar?

Hanna hade stormigt kärleksliv, hon kraschade alltid i samma bil.

Jag har verkligen försökt förstå dessa rader. Det måste finnas en djupare innebörd. Det kan inte bara vara dålig lyrik. Men, nej... jag kommer inte på det. Kraschade alltid i samma bil. Hur ofta kraschar man? En krasch är ju inte en buckla på plåten. En krasch är något mer. En krasch är förödande och en bil som kraschat måste antagligen skrotas.

Inte Hannas bil. Hon kraschar i den gång på gång. Det måste vara jättedyrt att reparera den varje gång hon kraschat. Varför kraschar hon gång på gång? Är det något som verkstaden missat? Något fel på bromsarna som de undgår att se vid varje reparation? Eller som de väljer att inte se för att hon snart ska komma tillbaka efter ännu en krasch?

Har Hanna körkort?

Nä, jag kommer inte på det... fast med tanke på de kostnader som Hanna måste ha för alla reparationer känner jag mig lite nöjd och glad just nu när min egen bil blivit repad av någon - kanske en händig man - som haft för lite att göra. För jag behöver bara betala 1500 kronor i självrisk.

Så skönt att ha något att lägga skattepengarna på...

Finns det något bättre än vatten...

...en het sommardag? En tur till Maries kompisar Tommy och Ann-Sofies sommarstuga resulterade i de här bilderna. Sådant som hände men som jag inte har bilder på är krocketspel, boccia, grillad korv garnerad med stekt trollslända, kaffe och bulle, en härlig vind som tog bort den värsta hettan och för min egen del det första fotbadet i en sjö för i år...

Helgen som gick...

...har Marie redan skrivit om och jag tycker att det känns som om jag upprepar något som redan har sagts om jag skriver om det jag med. Men trevligt var det! Jag behövde en helg med näring för själen och det fick jag verkligen! Tack! :)

Lite bilder från de två dagarnas fotograferande kommer här...