Är det någon som kan förklara...

...meningen med Per Gessles inledande rader i "En händig man"? En av förra årets stora, svenska hitar?

Hanna hade stormigt kärleksliv, hon kraschade alltid i samma bil.

Jag har verkligen försökt förstå dessa rader. Det måste finnas en djupare innebörd. Det kan inte bara vara dålig lyrik. Men, nej... jag kommer inte på det. Kraschade alltid i samma bil. Hur ofta kraschar man? En krasch är ju inte en buckla på plåten. En krasch är något mer. En krasch är förödande och en bil som kraschat måste antagligen skrotas.

Inte Hannas bil. Hon kraschar i den gång på gång. Det måste vara jättedyrt att reparera den varje gång hon kraschat. Varför kraschar hon gång på gång? Är det något som verkstaden missat? Något fel på bromsarna som de undgår att se vid varje reparation? Eller som de väljer att inte se för att hon snart ska komma tillbaka efter ännu en krasch?

Har Hanna körkort?

Nä, jag kommer inte på det... fast med tanke på de kostnader som Hanna måste ha för alla reparationer känner jag mig lite nöjd och glad just nu när min egen bil blivit repad av någon - kanske en händig man - som haft för lite att göra. För jag behöver bara betala 1500 kronor i självrisk.

Så skönt att ha något att lägga skattepengarna på...

Dagens fundering...

De säger att då man dör så ser man hela livet framför sig - som en film. Min fundering är - kommer det eftertexter på slutet då? Så att man ser vilka som medverkade under livet? Kan man snabbspola vissa avsnitt? Köra ruta för ruta? Kan man, om man hör lite dåligt på ålderns höst, få filmen textad? Går filmen att ladda hem från nätet? Följer det med extra material som bloopers och en intervju med regissören?

Jag är hemskt rädd att min film ska bli en sådan där som man får två av för 99 kronor på Konsum.

Talfel...

...verkar vara trendigt just nu, i alla fall i TV-reklamen. Jag tycker mig märka det på vart och vartannat reklaminslag. Ett hopplöst ämne för bloggen, kan man tycka, och... ja, det är ett hopplös ämne. Det går inte att låta i bloggen.

Något man ändå kan fundera på är varför? Säljer man en vara bättre om reklamen levereras med ett talfel som får Tony Irvings svenska i Let's Dance att låta som rikssvenska? Är det här bara ett nytt desperat sätt att sticka ut i reklambruset? En ersättning för det där fenomenet där framför allt läkare och tandläkare (verkar det som) ALDRIG tittar in i kameran men däremot i alla andra möjliga och omöjliga riktningar? Och varför verkar talfelet bara ha drabbat den manliga halvan av reklamfilmsskådespelarkåren?

Jag tycker reklamen blir sämre och sämre. Löjligare och löjligare. Vem fan kom på idén att limma ihop två optiker rygg mot rygg? För de kan omöjligt vara siamesiska tvillingar. Den ena har dessutom talfel, det är jag säker på.

Något annat som stör mig är reklamen för ett visst företag som säljer halvbilliga herrkläder. Fyra trendiga karlar står i en inomhusmiljö som verkar hämtad från någon stor herrgård. Alla är vältränade, alla skrattar och alla ler bländvita leenden. Alla klappar dessutom om varandra och står så tätt ihop att man börjar undra om det är en klubb för inbördes beundran som har årsmöte på något flott ställe. För så där står faktiskt inte vanliga män. De beter sig inte så. Vanliga män har i allmänhet bögnoja och armlängds avstånd är i allmänhet för lite. Vanliga män pratar inte uppsluppet med varandra i grupp. Jag generaliserar, javisst, men visst ligger det en del i det?

Jag ska nu motvilligt börja prova på dessa reklamidéer både i arbetslivet och i det privata för man ska väl inte dissa något som man inte provat på? Jag ska därför titta ungefär 30 grader motsols om den jag pratar med och jag ska tala entonigt och i staccato, dessutom med varannan stavelse i pianissimo och varannan i fortissimo. På detta sätt borde jag sticka ut bland alla andra och bli sedd, omtalad och så småningom också kunna skapa ett sådant intresse runt mig själv som person att jag med lätthet kan påbörja ett yrkesliv som konsult eller hålla föredrag om hur man syns, hörs och märks. SåDeSå!!!