Resan till Spanien...

...skulle det här blogginlägget kunnat heta, men framför allt handlar det om en resa med två väldigt glada barn. Jag, Marcus, min bror Janne och hans dotter Edwina samt vår mor Gun (hädanefter kallad "farmor") åkte på en gemensam semester till Torrevieja på spanska östkusten, cirka 4 mil söder om Alicante. Edwina hade varit utomlands förut, men för Marcus var det första gången. Flygresan var spännande förstås och förutom att en av de två små (inte Marcus) blev åksjuk och hälsade Spanien med en spya direkt på flygplatsen så gick det bra! :)

Bil var beställd i förväg och vi tog oss snabbt ner till Torrevieja där farmor väntade (hon hade åkt ner ett par veckor i förväg).

Här är Marcus och Edwina utanför lägenheten som farmor hade hyrt.


Lägenheten låg cirka 15-20 minuters promenad från både centrum och stranden, men ändå rätt så centralt. Det blev en hel del travande under semestern, men både Marcus och Edwina klarade det bra - vi gick säkert 7-8 km per dag och det är mycket för små fötter och korta ben. Lite spännande var det säkert att undvika alla hundskitar på trottoarerna (barnen skrek "hundbajsvarning" varje gång de såg en och det blev väl 2-3 gånger per kvarter).

De två bilderna som följer är från området alldeles bortanför lägenheten. Platsen på den andra bilden var ett populärt kurragömmaställe! :)

Även altanen som hörde till lägenheten var en populär lekplats. I fantasin blev altanen en kiosk där man kunde beställa allt från hamburgare och pizza till fotbollsplaner med remouladsås. I fönstret sitter öppettiderna för kiosken som Marcus skrev på ett papper.

Och här är hela högen utom en.

I Torrevieja finns två marknader - en mindre på onsdagar (La Mata) och en jättestor som jag inte vet vad den heter. På den större hittade Marcus en såpbubblemaskin i form av en delfin. Den bubblade och lät och gjorde massor av fina bubblor!

Ett försök att göra en actionbild...

Medan barnen lekte satt brorsan och sms:ade alla tjejer han kände och några till. Så här såg han ut många timmar under de kvällar vi satt på altanen. Brorsan är singel om någon är intresserad av en go kille!

Fast han gjorde mycket annat också - trollade t ex! :)

Alla har väl sett de där som står på marknader och försöker lura folk att spela på vilken mugg som innehåller en krona? De viftar runt tills man inte har en aning om var den är. Här gör brorsan likadant.

Några gånger tog vi bussen och åkte iväg - den här gången till en av Torreviejas två saltsjöar (där man producerar salt genom att pumpa upp saltvatten som sedan får avdunsta i solen).

Himlen var blygrå och vattnet rosa. Det som syns borta i fjärran är stora högar med salt.

Lite försök till konstnärliga bilder måste man ju få göra vid en sådan häftig plats!

Efter någon timmes travande var det dags att gå tillbaka till bussen. Rätt skönt, för den här platsen var ett favorittillhåll för moskiter...

Tillbaka i centrum gick vi en sväng nere i hamnen.

En lång soffa i mosaik leder från hamnen längs strandpromenaden. Bara att sitta ner och njuta! :)

Jag tror vi besökte varenda affär i hela stan. I alla fall de där det fanns leksaker! :)

Ibland fick vi göra långa uppehåll för farmor tittade i fönstrena hos varendra mäklare efter lägenheter som var till salu. Det finns många lägenheter, många mäklare och stoppen blev därmed också många.

Fast vi kunde också titta i fönster!

När vi blev trötta på att gå, eller då andan bara föll på, så satte vi oss på något ställe och fikade...

Sedan fortsatte shoppingen - Marcus betalade själv och eftersom han älskar siffror räknade han ut vad alla varor han såg (och som var prismärkta i euro) kostade i svenska pengar.

En typisk turistbild av en kyrka...

...som låg intill en lekplats...

...där barnen lekte...

...och lekte...

...medan vi andra väntade och väntade... :)

Åter på Barracas 43.

Det jag saknar är bilder från poolen och badbilder från havet. Marcus älskade vågorna från första sekunden och poolen blev en 17-gradig vän där han lärde sig de första grunderna i att simma! Skitduktig var han! :))

Så småningom blev det dags för hemfärd...

Man skulle kunnat tro att barnen var trötta efter två veckors badande, travande och hoppande, men på flygplatsen lekte de tafatt runt pelarna och runt trötta föräldrar och en lika trött farmor.

Det var underbart att få vara tillsammans med Marcus så intensivt under två veckor. Bara glädje hela tiden. Hoppas vi kan göra en uppföljare till den här resan! :)

Kram till brorsan, morsan och Edwina! Tack för en trevlig resa!

Köpdjävulen...

...slår åter sina vassa klor i mig samtidigt som han väser... "kööööp... kööööp... du vet att du vill ha..."

Kolla här! Den pressreleasades idag och kommer att kosta runt 12000 kronor.

Och jag som precis vann 50 spänn på en trisslott! Yahoooo!!!!

Trekant

Jodå... de håller på med sådant i naturen också...

Jodå, jag finns kvar.

Det är bara det att jag har semester och alldeles för mycket att göra. Fast egentligen började det redan före semestern med en 60 timmar lång arbetsvecka i samband med Arvikafestivalen. Här följer en redogörelse för det jag kommer ihåg av de dryga tre veckor som jag inte skrivit i bloggen. Kanske blir det lite bilder också - fast de kommer nog lite senare.

Ok, nu kör vi:

30 juni till 6 juli: Arvikafestivalen för hela slanten. Campingplatsen etableras i början på veckan och vår uppgift är att se till så att de krav som vi ställt på vatten, toaletter, avfallshantering och på livsmedelsföretag uppfylls. Det handlar om cirka 13 000 campinggäster som, krasst uttryckt, ska kunna äta, kissa, skita och bo på ett säkert sätt. Under denna vecka uppstår ett samhälle i miniatyrformat (eller miniatyr och miniatyr, förresten). Någonstans mellan 40-50 livsmedelsföretag besöks av oss under veckan. De flesta av dem öppnar först då själva festivalen startar, vilket gör att trycket på oss blir särskilt stort under torsdagen och fredagen. Under torsdagen, fredagen och lördagen ska dessutom ljudnivåmätningar göras på ett antal konserter. På söndagen görs efterkontroller för att se om städning m m flyter på.

8 juli: en härlig eftermiddag hos Lotta Elofsson tillsammans med min son, Tommy och några till i Wermlands Fotografiska Sällskap. Det var första träffen på ett år och för tredje gången sedan WFS startade i början av 2005 var vi ute vid Lottas sommarstuga vid Skutberget. Marcus fick låna en kamera av Lotta (egentligen hennes son Pontus kamera) och Marcus tog massor av bilder. Tyvärr har jag inte lyckats få fram dem än, de ligger på Megaload men jag lyckas inte komma åt dem.

10 juli: Första gången jag fotograferade en liten bebis (sex veckor gammal) i studio. Trots att jag bara tog ett sextiotal bilder blev jag riktigt nöjd med flera av dem. En av bilderna kommer upp på fotosidan inom kort. Här kommer den redan nu (publicerad med tillstånd från den större killen i bilden):

11-13 juli: brorsan och hans dotter åkte upp med tåget från Göteborg och hälsade på. Trist väder, men kul ändå. Det var ett år sedan vi sågs sist...

16 juli: jag och Marie såg filmen Mamma Mia i Åmål. Den var bra, men inte lika bra som musikalen.

17 juli: påbörjade rivningen av Maries kök. Det gick bra fram tills vi stötte på dolda rör för vatten och avlopp som gick mellan hennes lägenhet och de ovanför. Här får vi bygga in rören i den bänk som är tänkt att stå där. Trist, men inte mycket att göra åt.

20 juli: Den här dagen fotograferade jag en lite större kille - han var hela nio månader gammal! Skillnaden mellan en sex veckor gammal bebis och ett nio månader gammalt barn är att den ena inte kryper ur bild medan den andra gör det. Här tog jag cirka 175 bilder på en timme och på många av dem är den lille killen på väg någonstans! :)

Likheten mellan en sex veckor gammal bebis och ett nio månader gammalt barn är att ingen av dem går att regissera.

Båda fotograferingarna var hur roliga som helst att göra.

21 juli: Marcus farmor kom på besök från Göteborg och hon stannar till och med idag, fredag. Marcus är hellycklig! Det är inte så ofta de ses.

22 juli: Maries extrapappa var här tillsammans med Maries mamma. Tillsammans med honom påbörjade jag ombyggnaden av garaget till en studio. Garageporten togs bort och den ersattes med en murad vägg som det så småningom ska in en ytterdörr i. Ytterligare en vägg murades upp lite längre in i garaget och efter den är det meningen att studion ska byggas upp. Mycket återstår att göra - oljetanken ska sågas ner och tas bort, väggarna ska putsas, dörrarna ska sättas in, klinkers ska läggas på golvet (för att få kvar så mycket av takhöjden som möjligt och för att en källare som översvämmas då och då mår bäst av klinkers som golvyta). Sedan ska en matta in, utmed väggarna ska svarta tyger hängas upp (med avbrott för längder i turkos och lila i den del av studion där fotograferingen inte sker, d v s i bakre änden). Dessa tyger har jag redan köpt in - jag fick tag i tunga och snyggt fallande möbeltyger för 20 kronor metern på Fabrikslagret i Åmotfors.

Hoppas kunna vara klar med studion inom någon månad eller två. Ju fortare desto bättre eftersom vi blir av med vår andra lokal från den 25 augusti.

Sådär. Nu ska jag försöka uppdatera bloggen lite oftare i fortsättningen.

Hoppas att ni alla har en härlig sommar!

Ett återfall...

...till något jag tidigare nästan var beroende av... att ladda upp bilder på Fotosidan. Jag har inte gjort det på evigheter nu och det kändes ovant, men samtidigt välbekant. Kanske blir det fler bilder framöver, vi får se... ett tag var jag väldigt trött på den communityn och jag har behövt en paus.

Nåja, den nu inlagda bilden har jag valt att kalla Stöd. En bild där ett stycke natur ska få visa en god förmåga hos (delar av) mänskligheten. Jag vet - det är superpretentiöst! :)

Hur kommer det sig...

...att man ofta lägger till just sepia som ton i ett svartvitt fotografi? Är det bara för att det ska se gammalt och ligninfärgat ut? För det är ju långt ifrån naturligt. Verkligheten är inte brun.

Hur reagerar man på andra toner? Om jag hävdar att jag lagt till en svagt turkos ton till mitt fina fotografi på den gamle mannen för att jag med bestämdhet tycker att det ger den rätta känslan - vad säger folk då? "Men snälla Hans - det ser alldeles onaturligt ut". Javisst gör det det - men sepia då? Var gubbjäveln gulbrun? Var han sjuk på något sätt?

Jag tror att sepia är en ton som är naturligt onaturlig medan alla andra toner enbart är onaturliga. Möjligtvis får de förekomma i popart.

Svårfotad ängel

Inte lätt att fotografera en modell som pratar oavbrutet, men till sist fick jag bilden jag ville ha...

:)

Ny plåtning i studion idag...

Nytt försök i studion...

Kuggad...

Sådant här gillar jag! På väg hem från ett ärende passade jag på att lägga en liten stund av lunchen på ett av mina favoritställen - det låg ändå på vägen och solen sken och gav ett sådant där härligt ljus som man bara måste utnyttja...

Kuggarna är en del av maskineriet i en svängbar kran som för länge sedan gjorde sitt sista lyft. Jag tror att just den här kranen användes för att lyfta timmer ur sjön.

Jag gillar det grafiska och kontrastrika i motivet.

Bilden är sepiafärgad för jag vill behålla en rostig känsla i den trots att all annan färg är borttagen. Jag tycker att man får fram det grafiska mer om man håller sig till få färger.

Hans tankbank proudly presents...

...Marcus - the one and only! Det finns en del att förbättra, men modellen kommer jag att anlita fler gånger. :)