Söndagsträning igen...

Det börjar med uppvärmning. Korta ruscher, benlyft och sidohopp avverkas i ett högt tempo. Sedan lite stretching för att inte värken ska komma som ett brev på posten dagen därpå. Därefter inomhusfotboll där det hela tiden gäller att söka rätt placering, där det hela tiden gäller att förflytta sig. Att vara spelbar och på rätt plats för att göra det där avgörande målet. Det är tuffa tag. Alla vill vinna.

En timme senare sitter han i omklädningsrummet och nynnar på Blinka lilla stjärna. Han gjorde ett av målen.

Det är min lille son, nyss fyllda sex år, det handlar om. Ni trodde väl inte att det var om mig?

Ännu är det bara lek och glädje - och det är så skönt att se! :)

Resan till Spanien...

...skulle det här blogginlägget kunnat heta, men framför allt handlar det om en resa med två väldigt glada barn. Jag, Marcus, min bror Janne och hans dotter Edwina samt vår mor Gun (hädanefter kallad "farmor") åkte på en gemensam semester till Torrevieja på spanska östkusten, cirka 4 mil söder om Alicante. Edwina hade varit utomlands förut, men för Marcus var det första gången. Flygresan var spännande förstås och förutom att en av de två små (inte Marcus) blev åksjuk och hälsade Spanien med en spya direkt på flygplatsen så gick det bra! :)

Bil var beställd i förväg och vi tog oss snabbt ner till Torrevieja där farmor väntade (hon hade åkt ner ett par veckor i förväg).

Här är Marcus och Edwina utanför lägenheten som farmor hade hyrt.


Lägenheten låg cirka 15-20 minuters promenad från både centrum och stranden, men ändå rätt så centralt. Det blev en hel del travande under semestern, men både Marcus och Edwina klarade det bra - vi gick säkert 7-8 km per dag och det är mycket för små fötter och korta ben. Lite spännande var det säkert att undvika alla hundskitar på trottoarerna (barnen skrek "hundbajsvarning" varje gång de såg en och det blev väl 2-3 gånger per kvarter).

De två bilderna som följer är från området alldeles bortanför lägenheten. Platsen på den andra bilden var ett populärt kurragömmaställe! :)

Även altanen som hörde till lägenheten var en populär lekplats. I fantasin blev altanen en kiosk där man kunde beställa allt från hamburgare och pizza till fotbollsplaner med remouladsås. I fönstret sitter öppettiderna för kiosken som Marcus skrev på ett papper.

Och här är hela högen utom en.

I Torrevieja finns två marknader - en mindre på onsdagar (La Mata) och en jättestor som jag inte vet vad den heter. På den större hittade Marcus en såpbubblemaskin i form av en delfin. Den bubblade och lät och gjorde massor av fina bubblor!

Ett försök att göra en actionbild...

Medan barnen lekte satt brorsan och sms:ade alla tjejer han kände och några till. Så här såg han ut många timmar under de kvällar vi satt på altanen. Brorsan är singel om någon är intresserad av en go kille!

Fast han gjorde mycket annat också - trollade t ex! :)

Alla har väl sett de där som står på marknader och försöker lura folk att spela på vilken mugg som innehåller en krona? De viftar runt tills man inte har en aning om var den är. Här gör brorsan likadant.

Några gånger tog vi bussen och åkte iväg - den här gången till en av Torreviejas två saltsjöar (där man producerar salt genom att pumpa upp saltvatten som sedan får avdunsta i solen).

Himlen var blygrå och vattnet rosa. Det som syns borta i fjärran är stora högar med salt.

Lite försök till konstnärliga bilder måste man ju få göra vid en sådan häftig plats!

Efter någon timmes travande var det dags att gå tillbaka till bussen. Rätt skönt, för den här platsen var ett favorittillhåll för moskiter...

Tillbaka i centrum gick vi en sväng nere i hamnen.

En lång soffa i mosaik leder från hamnen längs strandpromenaden. Bara att sitta ner och njuta! :)

Jag tror vi besökte varenda affär i hela stan. I alla fall de där det fanns leksaker! :)

Ibland fick vi göra långa uppehåll för farmor tittade i fönstrena hos varendra mäklare efter lägenheter som var till salu. Det finns många lägenheter, många mäklare och stoppen blev därmed också många.

Fast vi kunde också titta i fönster!

När vi blev trötta på att gå, eller då andan bara föll på, så satte vi oss på något ställe och fikade...

Sedan fortsatte shoppingen - Marcus betalade själv och eftersom han älskar siffror räknade han ut vad alla varor han såg (och som var prismärkta i euro) kostade i svenska pengar.

En typisk turistbild av en kyrka...

...som låg intill en lekplats...

...där barnen lekte...

...och lekte...

...medan vi andra väntade och väntade... :)

Åter på Barracas 43.

Det jag saknar är bilder från poolen och badbilder från havet. Marcus älskade vågorna från första sekunden och poolen blev en 17-gradig vän där han lärde sig de första grunderna i att simma! Skitduktig var han! :))

Så småningom blev det dags för hemfärd...

Man skulle kunnat tro att barnen var trötta efter två veckors badande, travande och hoppande, men på flygplatsen lekte de tafatt runt pelarna och runt trötta föräldrar och en lika trött farmor.

Det var underbart att få vara tillsammans med Marcus så intensivt under två veckor. Bara glädje hela tiden. Hoppas vi kan göra en uppföljare till den här resan! :)

Kram till brorsan, morsan och Edwina! Tack för en trevlig resa!

Ibland...

...har man allt en j-a tur. Sterling Airways, som flugit miljontals passagerare sedan 1962, gick i konkurs i natt - tre dygn efter att vi flög med dem hem från Spanien. Det är synd om alla som blivit strandsatta på olika destinationer, om de som inte kommit iväg på sina resor och om all personal som förlorar sina jobb, men jag känner mig rätt nöjd...

Finanskrisen höll på att drabba mig, men missade mig med 72 timmar.

Ställer mig i fy-skämslådan ett tag...

...kanske hela dagen.

Jag lämnade Marcus på förskolan i morse, precis som alla andra dagar de veckor jag har honom hos mig. Varje morgon när han tagit av sig ytterkläderna och vi har gått in till de andra så ger vi varandra ett par kramar (en på varje kind) och en puss. Sedan går Marcus och ställer sig vid en altandörr för att vinka på mig då jag går bort till bilen.

I morse då vi gick från bilen mot förskolan sa jag till honom att det börjar bli så mörkt ute att jag knappt ser honom när han står där bakom fönstret. "Men jag ser dig", sa han, "men du måste skynda dig ut så att jag inte behöver vänta så länge". "Vi behöver inte vinka om du inte vill", sa jag. "Jo, det vill jag", sa han. "Varje dag".

När vi kom in och han hade tagit av sig ytterkläderna så fick han de vanliga kramarna och pussen och jag frågade om han skulle vinka. Det skulle han så han gick mot altandörren. Själv gick jag och satte på mig skorna, kollade så att han hade fått med sig sin frukt och att den låg på hans plats ute i entrén. Jag tänkte på hur stor han blivit och hur avlägsen den tiden då han inte fanns kändes. Den tiden då jag bodde i Mellerud.

Helt plötsligt befann jag mig i bilen. Jag hade inte vinkat en enda gång och jag vet att han, medan jag gick mot bilen, stod där och väntade på att jag skulle göra det ända tills jag försvann utom synhåll. Jag är säker på att han blev ledsen. Försökte vinka från bilen, men ser inte jag honom på hundra meters avstånd så ser inte han mig. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag vinkar.

Jag kommer att känna mig som en skit hela dagen. Det spelar ingen roll att jag vet att det går över och att han kommer att ha roligt. Jag svek honom och jag hatar verkligen att svika honom...

*kliver i fy-skämslådan*

Travdag på Färjestads travbana

Visst har jag spelat på trav många gånger - ändå har jag aldrig varit på en travbana. Förrän igår. Fast ärligt talat var det roligare att se på folk och att fotografera än att förstå vilken häst som sprang åt vilket håll och varför.

Loket var där förstås...

Liksom TV...

Det förekom en hel del drickande vid sidan av banan...

...medan andra noga följde det som hände på och kring den.

Ovan sippar Tommy på innehållet i en halvfull burk han hittade vid staketet och som han sa - "fyller man bara på den med det medhavda så smakar det inte så illa."

Det tar ungefär tio sekunder...

...innan man fattar. Det är något som inte stämmer. Bilen står där man parkerade den, men det är något som är fel.

...varför är det en massa glassplitter i passagerarsätet...

Man hinner gå runt bilen.

...varför ligger det en massa glassplitter utanför bilen...

Man hinner kika in genom den ruta som inte längre finns.

...men... vart fan är bilstereon?!

Ungefär där inser man vad det är som har hänt. Innan dess känns det bara overkligt.

Så här såg bilen ut då jag skulle åka hem efter jobbet igår.

Det tog ungefär en timme att få bort allt glas ur bilen. Det var allt från stora bitar till små supervassa mikroflisor som man skar sig på bara man nuddade vid dem. Tur att jag hade en Grovis till dammsugaren - den underlättade arbetet.

Nu sitter det en bit vaxduk över dörren, ifall det blir regn. En polisanmälan är gjord, försäkringsbolaget är kontaktat. Glaset ligger kvar i min Grovis. Får jag veta vem det är som gjort detta ska jag personligen mata honom med det och därefter ska jag kräva honom på 1800 kronor, för det är vad det här kommer att kosta mig.

Ännu en titt i backspegeln...

...är nödvändig. Det händer såpass mycket nu att jag inte hinner med att redigera egna bilder. Så när jag ska skriva ett blogginlägg där bilderna behövs så blir inläggen i form av återblickar - några dagar gamla, men utan att ha passerat bästföredag.

Den 27 juli var jag, Marcus, Marie och Tommy i Rottneros. Visst kunde vi valt en annan dag än det som förmodligen var årets varmaste (cirka 32 grader i skuggan), men... vi hade i alla fall tur med vädret. Marcus hade kul bland blommor, vattenfall, äventyrsparker och statyer! :)

Efter Rottneros åkte vi till Tossebergsklätten som ligger någon mil norr om Sunne och väster om Fryken. Här har man - om bilen orkar ända upp - en makalös utsikt från bergets topp och man ser både Sunne och Torsby i var sin ände av Frykens norra del. Marcus vågade sig förstås upp i utsiktstornet! :)