Borgvik IRL

Ett av mina favoritmotiv i Borgvik, denna gång i infrarött ljus och med en toning mot sepia.

Hur det var i Borgvik? Jag, Marie, Marcus, Svenne, Felicia, Tommy och Malin samt de fyrbenta deltagarna Ronja och Ludde fick sin beskärda del av både regn och grillad korv! :)

Passgång

Jag ska precis ordna med pass till Marcus eftersom han ska med till Spanien i september. Utan passnummer kan farmor inte boka biljett åt honom. Hur skaffar man då ett pass åt en femåring? Det är i alla fall inte bara att kila in på närmaste polisstation och säga "Hej, jag heter Hans och jag är pappa till Marcus här, han skulle behöva ett pass".

Nej, har man gemensam vårdnad så måste man först skaffa ett intyg där båda föräldrarna intygar att Marcus verkligen ska ha ett pass. Sedan måste man få fatt i två personer som intygar att vi verkligen är de som skrivit under blanketten. Därefter ska man ta med blanketten till polisen, där man gör en ansökan och där signaturen - konstigt nog bara min - jämförs med den på mitt körkort och den på intyget. En passbild ska tas och det får man inte längre göra hos fotografen.

Är fotografer misstänkta som yrkesgrupp? Är poliser bättre på att fotografera än fotografer? Eller är det så att polisen har en egen fotograf? Varför är då denne fotograf inte misstänkt? Varför all denna pappersexercis? Varför dubbla signaturer och vidimering? Kan det vara så att man misstänker att Marcus är terrorist?

Vad hände med den fria rörligheten i Europa? Varför kan man inte boka en biljett utan passnummer till ett land som hör till EU - man ska ju inte ens behöva pass då man åker dit eller har jag fel?

Sen undrar jag om någon vet om och i så fall hur mycket sprit Marcus får föra in i Sverige. Och för den som tror att jag menar allvar med den sista frågan så ber jag att få påminna om dagens datum...

Svårfotad ängel

Inte lätt att fotografera en modell som pratar oavbrutet, men till sist fick jag bilden jag ville ha...

:)

Jag kommer nu...

...att annonsera efter begagnade löständer på Blocket. Nog borde det väl finnas någon som fått ärva ett par efter någon som inte längre har användning för sina? De behöver inte ens passa särskilt väl och alla nyanser mellan vitt, gult och brunt går bra.

Att dra ut hela garnityret verkar just nu vara en vettig idé. Jag har hittills i år lagt ner 7200 kronor på oväntade tandläkarräkningar och min ekonomi går på knäna trots att jag inte lagt ner en krona på onödiga saker. Först då skattepengarna kommer i början av juni ser jag en ljusning, till dess är utgifterna i princip högre än inkomsterna och det finns inget att ta av. Jag står själv med miljonlån och jag har inte haft möjlighet att lägga undan för att få den där reserven som alla säger att man borde ha. Det finns ingen reserv och det tär på psyket... att få lönebeskedet är bara trist när man inser att absolut ingenting blir över...

Nåväl. Jag ska ta mig igenom den här perioden. Pannkakor är ju gott. Vatten finns i kranen och det lär vara en utmärkt dryck, har jag hört. Jag hör också till den lilla skara människor som tycker att fiskbullar är en delikatess och jag har några påsar Nutrilett kvar hemma som kan få ersätta några måltider...

Tradera kommer att fortsätta tjäna pengar på mig, för det blir till att gå på skattjakt efter saker att sälja. Varför i allsin dar har jag skaffat mig två magnetlister för knivar då jag bara behöver en? Varför låter jag en espressobryggare stå på en hylla i källaren utan att den någonsin kommer till användning?

Någon som är intresserad av en hallmöbel? Leksviks hatthylla och skohylla är till salu till hugade spekulanter. Läggs ut på Blocket inom kort. Det finns också en gungstol att köpa. Kostade 3000 kronor som ny och det är den dyraste tåkrossare jag någonsin köpt och den står bara i vägen...

En garderob är också till salu för den som behöver en sådan. Den är 50 cm bred, 60 cm djup och 244 cm hög.

Kom och köp, kom och köp!

För jag behöver: ♣ ♣ ♣ ♣ ♣ (en massa klöver)

:)

Borde inte vara här...

...utan hemma, nedbäddad i min säng i ett rum med neddragna persienner. Jag är just nu på dag 1 av en stor förkylning och på bara ett par timmar har jag lyckats fylla en papperskorg med snoriga pappershanddukar. Jag har inte tid att vara sjuk just nu, det är för mycket som måste göras på jobbet.

Dag 1 brukar vara värst. Kranen går inte att stänga av. Nysningarna går inte att hålla räkningen på. Och jag som har ont i sträckningen i ryggen efter en nysning för två veckor sedan... fast jag ska försöka ta mig igenom den här dagen med hopp om att det känns bättre i morgon.

Jag avbokade dock ett besök på ett äldreboende som jag skulle ha gjort, det vore inte bra att smitta ner de gamla men jag kanske hinner smitta ner några arbetskamrater?

*snörvel, snörvel... hosthost...*

Ny plåtning i studion idag...

På't igen!

Att det ska vara så himla svårt? Varför är det lättare att välja en kortsiktig, liten belöning än en långsiktig, stor vinst? Jag skulle kunna skylla på att jag mått dåligt under en längre tid och att jag behövt muntra upp mig, men det där är en alltför lättköpt förklaring.

Det handlar förstås om vikten igen. Ok, den går inte upp (så mycket) och det är bra men den går inte ner heller och det är dåligt. DÅLIGT!

Jag kan alla argumenten för. Det finns egentligen inga argument mot. Så nu tar jag tag i det här igen och det började med en promenad till jobbet i morse och det kommer att bli en promenad hem igen på lunch. Två kilometer varje gång. För att det är skönt. För att jag sparar bensin. För att jag hör fåglarna sjunga, vilket är ett trevligare ljud än en susande fläkt som gör allt för att skapa en glugg i imman på bilrutan. För att jag hinner se våren i en hastighet av fem kilometer per timme stället för att åka förbi den i en hastighet av 50 kilometer per timme.

Jag ska äta nyttigt under veckorna och unna mig något extra under helgen i stället för att som nu unna mig något extra varje gång jag tänker tanken. Jag unnar mig så mycket extra att det inte upplevs som något extra utan mer som något normalt...

Det jag kommer att vinna är:

• mindre astma (den är inte så kul och jag tror inte att det bara beror på Ronja)
• mindre ont i mina knän
• mindre trötthet och mer ork
• bättre kondition och koncentration
• mindre risk för dyra tandläkarräkningar
• mer pengar över till verkligt roliga saker (foto och resor)
• mindre risk för andra sjukdomar
• jag blir en roligare pappa till Marcus
• tillfredsställelse över att nå ett mål som jag kämpat länge för att nå

Det finns massor av fler vinster, men de som jag nämnt nu borde räcka långt som motivation. Det enda jag förlorar är den kortsiktiga sockerkicken. Den kan jag vara utan. Den och den efterföljande tröttheten...