Helvetes förbannade paketjävlar!

Jag fullkomligt hatar att slå in paket och det beror på att jag är totalt värdelös på det. Jag är den ende i hela världen som ger intrycket av att slita upp paketen när jag faktiskt försöker få ihop dem. Bästa musikval till just Hans Svenssons årliga julklappsinslagning är förmodligen Svordomsvisan från Magnus och Brasses krogshow Varning för barn från 1976.

"Och i klassen fulaste inslagning går priset till... jag har det här i kuvertet... priset går till Hans Svensson i Arvika"!

"Och som vinnare i klassen "fulaste rosett" vinner... hmmm... det måste vara något fel... hallå, ska det stå så här... jaha... ja, det är faktiskt Hans Svensson i Arvika igen.

"Och priset för flest antal svordomar per paket går till... haha... det här är ju inte klokt... priset går till Hans Svensson, fortfarande från Arvika".

Nå Hans, hur känns det så här efter ett äkta hattrick?

- Jodå, jag hade lite oflyt med ett par paket mitt i tävlingen, där jag lyckades få av ett par tejpbitar från rullen utan att de klibbade ihop... där trodde jag nästan att jag skulle bli utslagen, men det klarade sig. Resten av tejpbitarna fastnade lite varstans och jag fick till en hel del fina svordomar, tycker jag.

Har du tränat hårt?

- Nej, faktiskt inte. Det sitter i ryggmärgen det mesta. Bara en sådan sak som att klippa av en bit papper som precis inte räcker runt paketet - jag menar, fyra gånger i rad på samma paket... det är rutin, skulle jag vilja påstå.

Vilken är din särskilda styrka, tycker du?

- Jadu... svårt att säga... jag är rätt bra på att få knuten på snöret som ska sitta runt paketet på fel sida. Sen brukar flärparna som man viker in på paketets sidor bli olika långa, det är verkligen skitfult och något som domarna tittar rätt mycket på...

Vad ser du fram mest emot nu under julen?

- Öhhh... Kalle Anka?

Och där ber vi att få tacka Hans Svensson från Arvika, som segrade stort i SM i fula paket 2007. Över till nästa inslag.

Man borde...

...för sin egen skull vara förbehållslöst ärlig och lämna ut sig själv totalt till varje människa man möter. Varenda människa går omkring med spärrar som säger att "det och det och det kan jag inte berätta för någon - de skulle tro att jag är knäpp".

Och? Vad fan gör det? Vad kan hända mer än att de faktiskt anser att du är knäpp? Du behöver inte ägna dem en tanke mer i hela ditt liv, du kan välja bort alla människor som inte passar dig. Kvar blir de som respekterar det du står för - de kanske inte delar din åsikt, men de accepterar att du har den. Med människor som du öppnat dig helt för och som inte skräms iväg av det du står för kan du slappna av. Kasta alla fasader. Prata fritt. Slippa lägga energi på att ständigt ligga på försvarsnivå DEFCON 3. Få människor klarar av detta till hundra procent, men jag önskar att jag vore en av dem som gjorde det. Några av mina vänner känner mig bättre än andra, men jag har fortfarande sidor som ingen mer än jag själv vet något om.

Tänk er följande frågor och svar (som skulle kunna vara mina åsikter men som inte nödvändigtvis är det):

Fråga eller påstående: Visst är det hemskt med krig, tycker du inte det?
Svar: Nej, inte alls. I det stora hela behöver faktiskt världens befolkning minskas med ett par miljarder människor, så... fram för fler krig, hahaha, bara inte här men i Kina kanske? Eller Indien? Eller varför inte Kina mot Indien?

Fråga eller påstående: Missionären är allt världens bästa ställning!
Svar: Nej, fy fan... bakifrån så man slipper se in i ögona på den som ligger under en, det går väl an. Annars är jag mest inne på det här med blöjsex faktiskt, har du provat det? Och hundar. Eller blöjsex och hundar samtidigt. *suckar lustfyllt*

Fråga eller påstående: Bonde söker fru är ett himla trevligt TV-program, tycker jag!
Svar: Du är ju för fan inte klok! Bönder ska fan inte ha några fruar! Då blir de ju fler ju! Nej, jag tycker inte om bönder och jag kommer att skratta mig trött den dag som all åkermark är planterad med skog. Eller omgjord till golfbanor. Skit samma, bara bönderna försvinner.

Kanske inte så populära åsikter. Provokativa. Knäppa, sjuka och därför faaaarliga! Vem vill anses vara knäpp, sjuk och farlig? Bäst att gömma sig. Vara på sin vakt. Inte våga lita på människor. Kanske skaffa sig en pistol? Bara utifall att?

Att öppna sig så mycket man vågar för vänner man lärt sig lita på är ett steg på vägen till att slippa gömma sig. Ett litet steg mot att få riva en del av sina skydd och barriärer. Låta folk få titta in lite över kanten, fast bara lite.

Jag önskar jag kunde riva den jävla muren helt. Jag är trött på att vissa stunder inte få vara mig själv som den jag verkligen är. Jag skulle känna oerhört stor respekt för den människa som vågade vara helt naken och ärlig mot mig. Och då menar jag verkligen helt naken och ärlig...

Klappat men inte klart!

Nu har jag antagligen fått tag på de julklappar som jag behöver få tag på i år. Återstår lite impulsköp, som kan göras när som helst och de känns mer som en kul grej än som ett måste. Puh! Då var man klar då. Eller? Nääää...

Jag måste:

- gå till banken och fixa med lagfarten på huset (jag ska bara hitta de papper jag behöver först)

- göra ytterligare någon kvällsinspekton för jobbets räkning (men jag får inte betalt förrän i januari)

- göra klart i hallen (helst före städningen som kommer längre ner i listan)

- koka knäck (som kommer att bli seg efter några timmars kokande men aldrig så seg att den stelnar och den kommer säkert att rycka ut någon lagning då jag tuggar på den och jag som precis har rotfyllt färdigt en tand och...)

- julstäda (vilket fånigt påhitt, jag städade ju förra julen)

- slå in sju paket till (eftersom jag inte orkade stå och vänta på att en stressad leksaksaffärsanställd skulle slå in dem framför en allt längre kö med julklappshysteriska människor)

- klä in ett slags plastträd med olikfärgade kulor och glittrande snören (en lika underlig tradition som midsommarstången)

- griljera en skinka (men innan dess måste jag göra rent ugnen som luktar konstigt av bränd, förkolnad fisk sedan några veckor tillbaka)

- lämna in min dumma mobiltelefon på reparation (om jag hittar kvittot)

- äta ett julbord (förhoppningsvis utan att bli sjuk)

- hjälpa Marie att flytta och att hämta grejer på IKEA (vilket i och för sig är kul)

- skriva och skicka julkort (kanske, jag är inte så mycket för det där med julkort)

- varva ner (på några dagar ska man ställa om från juleid till julefrid och det där brukar aldrig fungera)

Fast jag tycker - tro det eller ej - att det är kul med jul, men jag är rätt glad att den inte varar fram till påska! :)

Att gå i väntans tider...

...kan innebära att man väntar på besök nummer 1000:

Det bör infalla måndagen den 17 december, om man ska tro statistiken. Fast egentligen är det redan uppnått, eftersom jag bloggat sedan februari i år, men bara haft statistik på sidan från den 15 oktober. Men ändå...

Varför vill jag hålla koll på sådant här? Varför är det viktigt? Är det viktigt? Vill jag veta att jag syns? Varför då? Skriver jag för min egen skull eller för andras? Eller är det så att jag skriver så att andra kan läsa det, fast för min egen skull?

Jag tror att det är så. Jag tror att jag vill veta att det finns några där ute som tycker att mitt dravel är läsvärt. Att några av er läser det jag skriver vet jag ju, eftersom ni kommer med kommentarer. Men det finns en del återkommande besökare som inte lämnar några spår efter sig annat än i statistiken. Inte så att jag kan se vem det är, men jag kan sluta mig till att några av er gör återbesök.

Det gör inget att ni inte kommenterar. Statistiken visar att ni finns där ändå. Det är därför jag har den, tror jag. För att få veta att jag delar med mig av mina tankar till andra. För att veta att jag får visa vem jag är och därmed tro att jag finns en smula mer än vad jag gör - för övrigt en helt felaktig tanke eftersom jag finns lika mycket oavsett om någon annan ser det eller inte.

Fast det vore kul med ett hej och kanske en diskussion - jag tycker om att diskutera och andras tankar ger mig mycket! :)

Jag skriver alltså så att andra kan läsa det, fast i slutänden är det nog mest för min egen skull. Inte så mycket för att påverka andra som för att få influenser, tankar, nya idéer och sätt att se på livet.

U-båtar kallades de som på den vanliga telefonens glansdagar ringde Heta Linjen för att bara lyssna på de som pratade med varandra. Finns det någon u-båt på min blogg som vågar säga "ping"? Som vågar heja och ge mig något nytt att fundera på?

Julkort...

...är för många enda årliga kontakten med vänner som man i övrigt nästan inte har någon kontakt med. En metod för att döva ett dåligt samvete. Där vill jag inte hamna.

Jag har några vänner som jag inte hört av mig till på länge. Inte för att jag inte vill utan för att jag har haft för mycket annat omkring mig. För att jag haft för många måsten, för att jag fått för lite sömn och för att jag tänkt för många, men nödvändiga, tankar.

AE, du trevliga båtägare i Stockholm: då det blir lite lugnare ska jag skriva ett långt brev till dig.

AW i Vallentuna - du som gett mig massa trevliga funderingar om bilder, du ska också få ett långt brev. Jag har dessutom en bild som du tagit i tankarna just nu - den har jag lovat ge mina synpunkter på och det tänker jag hålla.

CD i Gnarp - du ska ta mig fan få ett telefonsamtal inom kort och håll koll på brevlådan den närmaste tiden för det kan hända att det dyker upp en helt oemotståndligt sjuk sak där snart!

JO, som jag utbytt så många tankar med och som bor på en ö i Stockholms skärgård tillsammans med sin man, dotter och 6 älsklingar på fyra ben var: tre som låter vov och tre som låter mjää. Jag skulle gärna utbyta fler tankar, det vet du! :)

ÜN i Tallin, Estland - det är ingen idé att jag skriver något till dig här för du kan ju inte svenska och jag kan max 20 ord på estniska, så... det får bli ett mail på engelska till dig i stället. Kanske gör jag och några till en fototur till Tallin nästa vår - guidar du då? (Här har jag redan glömt bort att du inte kan svenska så hur ska du kunna svara på den frågan)? Jag behöver i alla fall en guide eftersom jag inte har varit i Tallin sedan 1994.

TJ i Arvika - dig umgås jag så mycket med så där har jag inget dåligt samvete alls. Särskilt inte som du dängt mig i golf på X-boxen varenda gång vi spelat den sista tiden...

TN i Torsby/Uddevalla - liiiite dåligt samvet börjar smyga sig in där även om vi pratas vid ibland och tjôtar via våra och andras bloggar. Hur mår du idag? Bättre? Är du hemma eller på jobbet?

Puh! Sköööönt! Då har man dövat lite dåligt samvete och kan återgå till viktiga saker som att titta på TV, dammsuga, pilla navelludd och andra oemotståndliga fritidsintressen.

Kram till er alla! Skönt att ni finns!

Morgonsur

Marcus har varit sjuk i helgen. 40 graders feber, så det blev en halv dags VAB i fredags och hela dagen igår. Fick ingenting gjort på hela helgen (förutom en stunds fotografering på lördagen). Sommardäcken sitter fortfarande kvar på bilen. Det ser ut som hej kom och hjälp mig hemma. Två barn ringde på dörren igår - de skulle lämna jultidningar jag beställt och Ronja skällde ut dem så till den milda grad att de nog aldrig vågar ringa på igen. Inte fick de några pengar heller, för vem fan har pengar på sig nu för tiden? Kan de inte skicka med ungarna en kortläsare? De får komma tillbaka idag så ska jag försöka komma ihåg att ta ut pengar från kontot.

Igår var det dags för rotfyllning del 2. Mellan den och "kvartssamtal" om Marcus på dagis hann jag nätt och jämt handla två julklappar - de första för i år. När jag ska handla resten vet jag inte för nu ska jag jobba 11 dagar i rad. Tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Yippie.

I morse ville Marcus inte alls ta på sig varma kläder. Sent iväg alltså och när jag kom ut satt isen som berget på bilens rutor. Därför kom jag tjugo minuter senare till jobbet än vanligt. Det är mycket för mig som måste jobba igen all tid de veckor jag inte har Marcus. När jag skulle låsa in mina ytterkläder insåg jag att nyckeln till klädskåpet låg kvar hemma.

Nu sitter jag på jobbet utan min sedvanliga kaffekopp för sockret är slut och jag glömde ta med mig nytt.

Julstämning? Jag? Nääääää.....

Utmanad igen!

Tesa har fått en utmaning och vidarebefordrat den till mig och några andra. Min tur att svara alltså och i punkt 10 går utmaningen vidare till 3 personer (borde väl varit fem men jag har inte många vänner med hemsida):

1. Vad gjorde du för tio år sen?

Då jobbade jag i Mellerud med ungefär samma sak som idag fast tillvaron var enklare. Kajsa och jag hade flyttat ihop, i september 1997 tror jag det var. Jag hade mitt hus till försäljning eftersom jag ville ha en lägenhet i stället - det skulle bli lättare att flytta till Arvika då om ett jobb uppenbarade sig där. 1997 dog min pappa efter att ha kämpat mot en hjärntumör i ett drygt halvår. Ett mycket underligt och förvirrat år, 1997.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?

Mådde dåligt som fan. Kajsa med. Skilsmässan fanns säkert i tankarna hos oss båda. Som en utväg ur, men inte som en lösning på, något vi inte klarade av att hantera. En lösning hade krävt en karta så att vi hade nått ända fram till målet. Vi fick hjälp med kartan men vi var dåliga på att förstå kartsymbolerna - vi gick fel och åt var sitt håll. Utvägen blev skilsmässan - inte ens halvvägs fram till målet.

Det finns inte mycket annat att berätta om 2006. Problemen vi hade överskuggade allt och depressionen täckte allt med mörker.

3. Fem snacks du gillar.

Bara fem? Jag är allätare (tyvärr) men om man ska välja några favoriter då... ostbollar är en. SourCreamkryddade chips en annan. Är svag för choklad i alla dess former så länge den inte är mörk. Lösgodis-surisar av alla slag kan jag proppa munnen full av och marschmallows är gott, både naturella och grillade!

4. Fem sånger jag kan texten utantill på.

Jag tror inte att jag kan texten på fem sånger utantill - för att jag ska komma ihåg texterna till olika låtar krävs att jag hör dem. Då kan jag sjunga med - jag vet vilka ord som kommer innan sångaren sjungit dem. I så fall fixar jag flera av Dire Straits låtar (t ex Brothers in Arms). Jag kan många av Imperiets och Ebba Gröns texter även om jag inte hört somliga låtar på länge. The Clash har några låtar som jag kan texterna på, t ex London calling eller Guns of Brixton. Sen finns det en del barnsånger. Björnen sover kan jag utan hjälp!

5. Vad skulle du göra om du blev miljonär?

Utbrista i ett stort "Oj!" och tre sekunder senare logga in på Cyberphoto eller B&H i New York och shoppa loss. Jag skulle bygga mig en studio, sticka till Island och fotografera och till våren skulle jag köpa mig en mindre motorbåt. Under vintern skulle jag kunna tänka mig att lägga in mig på ett spa i tio veckor eller så. Med personlig rådgivning, sallader i långa banor och träning följt av massage och bra sömn. Ge mig själv en god chans att bryta en dålig trend. Köpa en ny kamera till Marie.

6. Fem dåliga vanor

Lätt! Lägger mig aldrig i tid varför jag är tröttare än jag borde vara. Äter alltid en extra portion av det jag tycker är gott. Säger inte nej till godis. Skjuter gärna upp saker tills de oundvikligen måste genomföras och då blir de genomförda under tidspress i stället. Är slarvig med pengar - de rinner gärna mellan fingrarna och sedan ojar jag mig över att jag inga pengar har. Här skulle jag kunna fortsätta med dåliga vanor i en oändlighet, men jag stannar här och konstaterar att jag röker i alla fall inte och jag svär fanimej inte heller.

7. Fem saker du gillar att göra!

- Jag gillar att läsa böcker och då helst riktigt bra deckare - som Peter Robinsons böcker till exempel.

- Jag tycker om att sitta på uteserveringar och liknande där man kan studera människor samtidigt som man dricker en kopp kaffe med påfyllning.

- Jag gillar att ligga i gräset och titta på molnen på sommaren, samtidigt som jag hör vinden susa i lövträden. Tyvärr blir det av alldeles för sällan...

-Jag tycker om djupa samtal med människor som intresserar mig. Om livet, etiken och andra viktigheter.

- Jag tycker om att klura över olika ord och meningar. Använda ord på nya sätt.

Detta var en svår punkt. Det finns så mycket jag gillar att göra och det jag skrivit nu är inte ordnat i någon skala. Det är bara saker som dykt upp i huvudet då jag funderat.

8. Fem saker du aldrig skulle köpa eller klä dig i!

- Jag skulle aldrig ta på mig ett par pumps.
- Kilt och kjol är uteslutet då jag är rädd om kronjuvelerna.
- Jag skulle aldrig köpa kläder för att vara som alla andra, jag handlar bara om jag själv tycker om en sak. Modekläder för modets skull är alltså uteslutet.
- Jag skulle aldrig köpa mig en äggkokare, jag är tillräckligt smart för att kunna använda en kastrull, fylla den med vatten tills det når en lagom nivå, lägga i ett ägg och sedan salta.
- Jag skulle aldrig skaffa en lövblåsare. Varför ersätta nöjet med att räfsa löv med att släpa på en omvänd utomhusdammsugare som låter som ett stort radiostyrt flygplan?

9. Fem favoritsaker!

Hmmm...

- Kamerautrustningen.
- Telefonen, så länge det är jag som ringer eller så länge den som ringer mig är någon jag tycker om att prata med.
- Sängen!
- Alla bilder jag tagit genom åren. Som minnen av något som hänt eller som minnen av känslor.
- ?

Jag konstaterar här att det är få materiella saker jag egentligen sätter värde på och det var en bra insikt. Egentligen skulle jag kunna göra mig av med det mesta utan att sakna det. Tradera och Blocket: here I come!

10.Utmana några.

Jag utmanar tre personer:

Tommy
Marie
Catherine

Puh!