Utmanad igen!

Tesa har fått en utmaning och vidarebefordrat den till mig och några andra. Min tur att svara alltså och i punkt 10 går utmaningen vidare till 3 personer (borde väl varit fem men jag har inte många vänner med hemsida):

1. Vad gjorde du för tio år sen?

Då jobbade jag i Mellerud med ungefär samma sak som idag fast tillvaron var enklare. Kajsa och jag hade flyttat ihop, i september 1997 tror jag det var. Jag hade mitt hus till försäljning eftersom jag ville ha en lägenhet i stället - det skulle bli lättare att flytta till Arvika då om ett jobb uppenbarade sig där. 1997 dog min pappa efter att ha kämpat mot en hjärntumör i ett drygt halvår. Ett mycket underligt och förvirrat år, 1997.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?

Mådde dåligt som fan. Kajsa med. Skilsmässan fanns säkert i tankarna hos oss båda. Som en utväg ur, men inte som en lösning på, något vi inte klarade av att hantera. En lösning hade krävt en karta så att vi hade nått ända fram till målet. Vi fick hjälp med kartan men vi var dåliga på att förstå kartsymbolerna - vi gick fel och åt var sitt håll. Utvägen blev skilsmässan - inte ens halvvägs fram till målet.

Det finns inte mycket annat att berätta om 2006. Problemen vi hade överskuggade allt och depressionen täckte allt med mörker.

3. Fem snacks du gillar.

Bara fem? Jag är allätare (tyvärr) men om man ska välja några favoriter då... ostbollar är en. SourCreamkryddade chips en annan. Är svag för choklad i alla dess former så länge den inte är mörk. Lösgodis-surisar av alla slag kan jag proppa munnen full av och marschmallows är gott, både naturella och grillade!

4. Fem sånger jag kan texten utantill på.

Jag tror inte att jag kan texten på fem sånger utantill - för att jag ska komma ihåg texterna till olika låtar krävs att jag hör dem. Då kan jag sjunga med - jag vet vilka ord som kommer innan sångaren sjungit dem. I så fall fixar jag flera av Dire Straits låtar (t ex Brothers in Arms). Jag kan många av Imperiets och Ebba Gröns texter även om jag inte hört somliga låtar på länge. The Clash har några låtar som jag kan texterna på, t ex London calling eller Guns of Brixton. Sen finns det en del barnsånger. Björnen sover kan jag utan hjälp!

5. Vad skulle du göra om du blev miljonär?

Utbrista i ett stort "Oj!" och tre sekunder senare logga in på Cyberphoto eller B&H i New York och shoppa loss. Jag skulle bygga mig en studio, sticka till Island och fotografera och till våren skulle jag köpa mig en mindre motorbåt. Under vintern skulle jag kunna tänka mig att lägga in mig på ett spa i tio veckor eller så. Med personlig rådgivning, sallader i långa banor och träning följt av massage och bra sömn. Ge mig själv en god chans att bryta en dålig trend. Köpa en ny kamera till Marie.

6. Fem dåliga vanor

Lätt! Lägger mig aldrig i tid varför jag är tröttare än jag borde vara. Äter alltid en extra portion av det jag tycker är gott. Säger inte nej till godis. Skjuter gärna upp saker tills de oundvikligen måste genomföras och då blir de genomförda under tidspress i stället. Är slarvig med pengar - de rinner gärna mellan fingrarna och sedan ojar jag mig över att jag inga pengar har. Här skulle jag kunna fortsätta med dåliga vanor i en oändlighet, men jag stannar här och konstaterar att jag röker i alla fall inte och jag svär fanimej inte heller.

7. Fem saker du gillar att göra!

- Jag gillar att läsa böcker och då helst riktigt bra deckare - som Peter Robinsons böcker till exempel.

- Jag tycker om att sitta på uteserveringar och liknande där man kan studera människor samtidigt som man dricker en kopp kaffe med påfyllning.

- Jag gillar att ligga i gräset och titta på molnen på sommaren, samtidigt som jag hör vinden susa i lövträden. Tyvärr blir det av alldeles för sällan...

-Jag tycker om djupa samtal med människor som intresserar mig. Om livet, etiken och andra viktigheter.

- Jag tycker om att klura över olika ord och meningar. Använda ord på nya sätt.

Detta var en svår punkt. Det finns så mycket jag gillar att göra och det jag skrivit nu är inte ordnat i någon skala. Det är bara saker som dykt upp i huvudet då jag funderat.

8. Fem saker du aldrig skulle köpa eller klä dig i!

- Jag skulle aldrig ta på mig ett par pumps.
- Kilt och kjol är uteslutet då jag är rädd om kronjuvelerna.
- Jag skulle aldrig köpa kläder för att vara som alla andra, jag handlar bara om jag själv tycker om en sak. Modekläder för modets skull är alltså uteslutet.
- Jag skulle aldrig köpa mig en äggkokare, jag är tillräckligt smart för att kunna använda en kastrull, fylla den med vatten tills det når en lagom nivå, lägga i ett ägg och sedan salta.
- Jag skulle aldrig skaffa en lövblåsare. Varför ersätta nöjet med att räfsa löv med att släpa på en omvänd utomhusdammsugare som låter som ett stort radiostyrt flygplan?

9. Fem favoritsaker!

Hmmm...

- Kamerautrustningen.
- Telefonen, så länge det är jag som ringer eller så länge den som ringer mig är någon jag tycker om att prata med.
- Sängen!
- Alla bilder jag tagit genom åren. Som minnen av något som hänt eller som minnen av känslor.
- ?

Jag konstaterar här att det är få materiella saker jag egentligen sätter värde på och det var en bra insikt. Egentligen skulle jag kunna göra mig av med det mesta utan att sakna det. Tradera och Blocket: here I come!

10.Utmana några.

Jag utmanar tre personer:

Tommy
Marie
Catherine

Puh!

...och nu ska man läsa revision också.

Det trodde man ju aldrig då man utbildade sig en gång i tiden. Inspektion - ja, men revison? Tiderna förändras och en del av den tillsyn vi jobbar med innebär numera också revison av de system för egenkontroll som alla livsmedelsföretag är skyldiga att ha. Kursen, som varar i två dagar med början idag, leds av en revisonsbyrå och de som gått den tidigare säger att det är en av de bästa kurser som de gått, så... det kanske blir kul! Karlstad - here I come!

Lovade i förrgår att jag skulle ringa en vän igår, men det uppenbarade sig inga luckor för telefonsamtal och idag och i morgon blir det svårt. Vännen: räkna med en signal på fredag, det är mindre fullbokat i almanackan då. Tro bara inte att jag struntade i att ringa eller att jag glömde bort det - jag ville verkligen prata.

Jag har förresten haft ett par bra dagar nu, vilket tyder på att det går åt rätt håll i alla fall. Bra vänner betyder mycket och jag ska ta vara på min väns ord från i måndags och på fredag kanske jag får mer tänkvärt att ta vara på.

Igår var det löneutbetalning och idag är pengarna slut. :)

Nä, men vi var iväg till Charlottenberg och det stora köpcentrat där och det man kan säga är att plånboken var tunnare då jag gick ut än då jag gick in. Skor inköptes till mig, Marcus och Marie, jag köpte en ny X-box eftersom den gamla drabbades av "fel nummer 20" häromdagen och jag räknar med att det är billigare att köpa en bättre begagnad än att laga just fel nummer 20. Hittade lite julgrejer också och så blev det ett par tavlor som kommer att passa utmärkt i mitt kök. Jag - som lovat mig själv att aldrig mer göra tavlor av köpta planscher - hittade ett par som inte gick att motstå.

Igår kom dessutom en bild från Crimson - en förstoring i 50x70 av min bild "Glas på två sätt" (finns på fotosidan). Nu hänger den i vardagsrummet i en björkram med passepartout i 70x100. Kul att äntligen se den i den storlek som jag velat se den i så länge. Den blev till ett blickfång då man kommer in i hallen och tittar mot vardagsrummet.

Förresten - en rolig sak med att X-boxen gick sönder var att Tommys inspelade pengar och samlade erfarenhet i Tiger Woods 2006 gick upp i rök. Så nu Tommy är du välkommen hem för spel på lika villkor. Nu finns det dessutom tre kontroller så nu behöver vi inte langa längre. Din spelare har dessutom fått ett annorlunda utseende. ;)

Strax dags att ge sig av till tåget mot Karlstad...

Skillnaden

Tystnaden ersatte närvaron
Glädjen byttes mot ilska
Motivationen dödades av håglösheten
Det vita täcktes av svart

Det jag borde gjort och som hade varit bra för mig
gjorde jag, fast tvärtom
Se där är resultatet av skillnaden
Mellan en hel och en halv och ingen hjälp alls

Varför kan jag inte ta tag i saker och ting? Vad är det som fattas? Varför styr jag åt höger när jag borde styra åt vänster? Varför är jag självdestruktiv? Beror allt på frånvaron av den sista halvan av tabletten jag tagit så länge? Vad är jag då? Är det sådan här jag ska vara? Är det här jag? Vem var jag då de senaste 15 månaderna?

Jag ska ta mig igenom det här. I någon sekund den här helgen kände jag en underbar frihetskänsla i att inte medicinera bort mina tankar längre. Som att jag behöver gå igenom det som är svårt och inte mer skjuta det framför mig med tabletternas hjälp. Kanske har jag ork att ta tag i det nu - för 15 månader sedan hade jag det inte. Nu måste jag ta hand om mig.

Mitt största problem är att jag alltid får dåligt samvete om jag vet att jag gör någon annan ledsen. Det är en ständig balansgång mellan att inte vara orsak till något sådant och att inte unna mig själv det jag borde unna mig. I slutänden handlar det om att ta vara på livet. Jag tycker inte att jag gör det. Jag vet fortfarande inte vad jag vill. Jag vet fortfarande inte vart jag ska. Men jag ska försöka ha roligt på vägen, vart den än bär.

Ingen anledning till oro.

Shivaree - Goodnight moon

Ingen kan ha undgått den - i alla fall inte om man ser på TV och har sett Cubusreklamen eller om man ser på film och har sett Kill Bill 2.

Jag tycker den är såååååå jävla skön...



Håller ni med?

(och ja, hon är snygg, det går inte att komma ifrån)

"Theres a nail in the door
And theres glass on the lawn
Tacks on the floor
And the tv is on
And I always sleep with my guns
When youre gone

Theres a blade by the bed
And a phone in my hand
A dog on the floor
And some cash on the nightstand
When I'm all alone the dreaming stops
And I just cant stand

What should I do I'm just a little baby
What if the lights go out and maybe
And then the wind just starts to moan
Outside the door he followed me home
Well goodnight moon
I want the sun
If its not here soon
I might be done
No it wont be too soon til I say
Goodnight moon

Theres a shark in the pool
And a witch in the tree
A crazy old neighbour and hes been watching me
And theres footsteps loud and strong coming down the hall
Somethings under the bed
Now its out in the hedge
Theres a big black crow sitting on my window ledge
And I hear something scratching through the wall

Oh what should I do I'm just a little baby
What if the lights go out and maybe
I just hate to be all alone
Outside the door he followed me home
Now goodnight moon
I want the sun
If its not here soon
I might be done
No it wont be too soon til I say
Goodnight moon

Well youre up so high
How can you save me
When the dark comes here
Tonight to take me up
The mouth from woke
And into bed where it kisses my face
And eats my hand

Oh what should I do I'm just a little baby
What if the lights go out and maybe
And then the wind just starts to moan
Outside the door he followed me home
Now goodnight moon
I want the sun
If its not here soon
I might be done
No it wont be too soon til I say
Goodnight moon
No it wont be too soon til I say
Goodnight moon"

P1i-helvetet

Under de kommande två åren betalar jag ett par hundra i månaden för min P1i-mobil. Då förväntar man sig att den ska fungera ordentligt. Men icke. Den innehåller förvisso en massa bra funktioner, men...

För andra gången sedan jag köpte den så bestämde den sig i morse för att inte ringa då jag skulle gå upp. Så lägligt. Så passande. Så jävla irriterande. Ändå kollade jag inställningarna efter att jag kommit till jobbet - den stod inte inställd på ljudlös som jag trodde.

Fredagar är bytesdag för Marcus. Om jag inte har plockat ihop det han ska ha med sig till mamma så är det på fredagmorgonen som jag får göra det. Vaknar jag 07.35 i stället för 06.00 blir det rätt ont om tid. Särskilt som han måste vara på dagis senast 08.00 om det ska bli någon frukost. Jag hann, men på bekostnad av allt vad gott humör heter.

Det är inte bara detta som irriterar mig hos min mobil. Om mottagaren av ett MMS har ställt in en storleksbegränsning och jag skickar ett som är större så ser det på min telefon ut som om MMS-meddelandet gått iväg. Inga varningar annat än att "meddelandet kan vara för stort för mottagaren, vill du fortsätta ändå"? Jag trycker förstås på "ja" och det ser ut som om meddelandet går iväg. Häromdagen hittade jag 7-8 MMS i "ej skickade utkast". Så det är där de hamnar? Kul!

Ibland totalhänger sig telefonen. Det går inte att komma vare sig bakåt eller framåt. Det går inte ens att stänga av den. Detta hände mig på en konferens nyligen. Inte kom jag ihåg min pinkod heller, men eftersom jag hade en kompis med laptop och internetuppkoppling bredvid mig kunde jag gå in på Mina Sidor på Telia och hämta PUK-koden. Jag plockade ur batteriet ur telefonen, satte i det igen, skrev fel PIN-kod tre gånger och sedan PUK-koden. Ändrade PIN-koden till något som var lättare att komma ihåg, ifall telefonhelvetet skulle hänga sig igen.

Det känns som om P1i är en telefon som gått överstyr. Man har försökt få in så mycket teknik i den att man glömt användarvänligheten. Man har försökt få in så mycket teknik i den att vissa saker inte alls fungerar som de ska.

Vad säger man hos Teliabutiken som sålde den? Vad ska jag säga att det är för fel på den? Felen uppstår lite då och då och skickar jag in den så lär felen inte uppstå just på reparationsverkstaden. Ska jag säga att den är allmänt kass? Att den är lynnig? Opålitlig? Ska jag bita i det sura äpplet, behålla telefonen som den är och köpa mig en väckarklocka i stället?

3 o-3-vliga kvartar eller en o-3-vlig 3-kvart

• en spruta i tandköttet
• en spruta i gommen
• en gummiduk runt tanden så att lukten påminde om hur det måste lukta på insidan av en uppblåst, hopknuten ballong
• en illa sittande sug
• en obekväm ställning i stolen (jag lyckas aldrig ligga bekvämt med huvudet hos tandläkaren)
• en härlig (?) lukt av bedövningsmedlet som lades i tanden vid förra besöket
• diverse borrljud
• diverse skrapljud (inte helt obehagliga, dock)
• diverse lukter från urborrat tandmaterial (brända proteiner)
• en klordoft ala simbassäng
• en bedövning som delvis släppte mot slutet men som i skrivande stund inte verkar ha släppt alls (det känns som om det sitter en tjock plastskiva i min bedövade gom)

Om en vecka ska jag dit igen...

3 3-vliga dagar...

...hade vi i Stockholm.

Efter att ha varit på kurs på Statens Strålskyddsinstitut hela fredagen så mötte jag upp Marie på Stockholms Central klockan 17.30. Efter att ha varit utan cigaretter i fyra timmar och fyrtio minuter och efter att en kukgubbe (som hon kallade honom i ett sms) hade kastat upp hennes väska (innehållande bland annat en kamera) på hatthyllan så åkte cigaretterna fram rätt fort.

Iväg bland allt folk till tunnelbanan för färd mot Slussen och byte till Saltsjöbanan. Vi hann med en korv med bröd i Slussens Grill innan tåget skulle gå mot Nacka. Delade kupé med Lill Lindfors som tydligen skulle åt samma håll (här vet jag att bland annat Tesa kommer att bli djupt imponerad). Efter två stationer var vi framme vid hotellet - Nacka Quality Hotel. Efter att ha checkat in åkte vi upp till åttonde våningen och rum 822.

Efter att Marie provhoppat sängen gav vi oss av ner mot Hammarby Sjöstad, för att få oss en bit mat. Efter att ha uteslutit en restaurang med - kändes det som - etthundrafemtio indier och i övrigt ett ledigt bord, så hamnade vi till slut på en pizza/pastarestaurang som jag kände till sedan tidigare. Pizzorna kom in, kanske lite brända i kanten, men vi var inte så kinkiga. En öl att skölja ner pizzan med smakade bra! Sedan tillbaka till hotellet för en drink i baren (frosen Margeritha) och en natt i den hårdaste säng jag legat i.

Dagen därpå åt vi frukost intill ett gammalt par där hon inte gjorde annat än klagade på honom. "Hämta kaffe". Han gick och hämtade kaffe. "Varför fick jag en sån stor kopp, jag ville ju ha en liten"? Han svarade att han tyckte hon sagt att hon ville ha en stor. "Det finns muffins, varför fick jag ingen muffins? "Varför säger du inget"? "Det är som att sitta vid två olika bord". Marie var på väg att säga till tanten att "drick för helvete upp det du vill av kaffet och lämna resten".

Efter frukosten gick vi ner till pendeltågstationen för färd mot Slussen varifrån vi promenerade mot Gamla Stan. Vi tittade in i en hel massa butiker utan att köpa allt för mycket. Utom i den sista butiken då - där fick jag tag i en skitsnygg skinnjacka för 998 kronor (den hade kostat det dubbla). Efter det gick vi vidare mot Stockholms Central och förvaringsboxarna där så att vi kunde låsa in det vi handlat innan vi drog vidare mot Oscarsteatern.

Singin' in the rain var en fantastisk musikal och jag tror att Marie, som inte varit på någon musikal sedan hon gick i skolan, fick mersmak. Otroligt rolig, bra tempo, bra musik och fantastiska scenbyggen gjorde eftermiddagen till en riktigt lyckad stund och en cider i pausen smakade bra! Sen gav vi oss ner mot Gamla Stan igen (utan att hämta något på stationen) och efter att ha passerat en del restauranger som antingen var för dyra eller för fullbokade så hamnade vi till slut på Järntorgspumpen där vi åt kycklingfilé i tomatsås smaksatt med salvia och till det en underbart god och vitlöksdoftande potatisgratäng där den frasiga ytan dolde ett krämigt inre. Deras goda Husets vin tog vi först in ett glas av, sedan en hel flaska (för den de tagit de första glasen av fanns inte längre kvar). Till slut hamnade notan på 700 kronor. Det kändes faktiskt värt det och då är det - i min mening - väldigt gott.

Den efterföljande promenaden till stationen kändes bara välbehövlig efter restarangbesöket och efter att ha tagit oss till Slussen och åkt vidare med Saltsjöbanan till hotellet så somnade vi - efter den obligatoriska drinken i baren - väldigt gott. Trots sängarna.

Värre var det morgonen därpå då det tog ungefär en kvart att rulla runt ett kvarts varv i sängen. Det kändes som om jag hade sovit på ett stengolv och Marie fick ta smärtstillande tabletter. Efter mycket lidande tog vi oss ner till matsalen och så småningom kom vi iväg med buss 71 till Factory Nacka Strand och Fotomässan. Det som kan sägas om mässan är att vi gärna kommer tillbaka - det var stoooort (större än fotomässan på Elmia i Jönköping) och med mer bilder att titta på. Massor av folk var på plats samtidigt med oss och det var roligt att höra så mycket fotorelaterat prat runt omkring. Bilderna som ställdes ut gjorde i alla fall så att mitt fotosug ökade - jag lämnade mässan med mer inspiration än på länge.

När vi skulle hem råkade vi ut för en sur busschaufför som måste vara Stockholms Lokaltrafiks sämsta representant för företaget. Hur fan ska man som turist kunna veta att man måste visa dagskortet för chauffören när det inte finns några skyltar som upplyser om det och när man faktiskt, i den trevliga staden Göteborg, inte behöver visa kortet? Han rusade efter oss in i bussen och hojtade att man minsann måste visa kortet. Marie sa att hon hade gjort det och undrade om man måste sticka det rakt under näsan på honom? Han pustade stort och drog iväg genom kurvan på vändplatsen med en sjuhelvetes tung gasfot. På vägen mot stan körde han sedan över en och annan trottoarkant, allt medan Marie och jag satt och sjöng "en busschaufför, en busschaufför, det är en man som inget gör". *asg*

Nåja, till stationen kom vi till slut och efter en stående middag på Burger King så satte vi oss på tåget. Det skulle ha varit ett X2000 men blev ett vanligt InterCity-tåg, med försening hem som följd. Konduktören hoppades ändå att vi ville åka med SJ igen och förklarade än en gång att dagens försening berodde på att tåget hade blivit "utspytt" (som hon råkade säga)! Hehe... X2000-tågen hade gått sönder i sådan omfattning att inga fanns kvar att byta med.

Lite bilder från mässan, där Simon O. Cederquists bilder föll mig i smaken. En av dem ser ni nedan: