Hall of fame

En liten lägesrapport från hallprojektet. Mörkt i rummet och bilden är tagen med mobilkamera utan alltför bra blixt. Hallen är långt ifrån klar, men det är som med nya bilmodeller - många vill ha en förhandstitt och här kommer den äntligen:

Återstår att tapetsera, sätta upp en del lister, montera nya trösklar mellan olika rum, måla dörrarna till toaletten och källaren, montera speglar (träornament) på dessa dörrar, sätta upp hyllor i "smygen" till vänster i hallen, montera en spegel (riktig), sätta upp foder runt vissa dörrar, vaxa alla trärena ytor med valnötsvax, sätta upp en liten vägg vid den mindre av garderoberna, få lister runt städskåpet, sätta upp en stång för draperi in mot gästrummet och en stång som gör att man kan dra ett draperi för garderoben, bygga ett elementskydd, sätta upp golvsocklar, bygga in dörrkarmarna mot köket och gästrummet eftersom där ändå inte finns några dörrar... och lite till som jag har glömt men som ska göras. Snart klart!

Full fart framåt!

Jag tror det är de orden som passar bäst idag. Allt har handlat om full fart. Dina 5 första år har gått med full fart. Din födelsedag gick i full fart. Pappa städade, byggde om i hallen, handlade till kalaset, slog in de sista paketen och dukade fram tårta och kaffe i full fart. Lasse och Cicilia ringde på dörren (eller kanske snarare på dörrklockan) vilket var klarsignalen för paketöppningen - full fart mot högen med paket som öppnades i full fart. Sedan var det full fart resten av kvällen - en liten radiostyrd helikopter skulle hinna provflygas, en lyftkran skulle köras, en bilbana skulle byggas och ett par nya spel skulle spelas.

Inte konstigt att du inte alls kan somna nu när du ligger i rummet intill. Jag hör din glada röst och rätt vad det är så finns det något du måste berätta för mig, trots att du egentligen borde försöka sova. Att se hur glad du blev idag, efter att du väntat i åtminstone 180 dagar på att få fylla fem kändes så bra (jag tror det var i maj någon gång som du började prata om femårsdagen).

Full fart mot det sjätte... önskar att det inte gick så fort. Önskar att man slapp allt som var tråkigt och jobbigt så att man bara fick ge dig glada stunder och närhet. Jag försöker så gott det går men jag känner mig ofta otillräcklig. Jag blir stressad av allt runtomkring. Jobbet, vardagen, helgerna och fritiden. Tiden för de viktiga tankarna finns sällan. På något sätt måste jag nog prioritera om, men jag vet inte hur. Det känns som om jag har batterier som snart tar slut och det jag håller på med är att snabbladda dem så att de räcker korta stunder i taget, ungefär som när man laddar mobilen i fyra minuter för att den ska gå att ringa på medan man är i affären.

Jag behöver långledigt...

Kram Marcus och grattis på femårsdagen. Jag älskar dig!

41-årig kommunalarbetare på besök i Nynäshamn

TT Nynäshamn

Nynäshamn har haft celebert besök. I sällskap med 121 livvakter fördelade på två bussar anlände Hans Svensson vid 11-tiden på onsdagsförmiddagen till Utsikten Meetings i Nynäshamn. Anledningen till besöket var en konferens om en av de programvaror han dagligen använder i sin tjänsteutövning. Besöket varade i två dagar.

Agda Karlsson, 81 år, var en av de lyckliga som fick en skymt av Hans.

Du har övernattat i sovsäck utanför hotellet sedan i tisdags kväll, Agda. Var det värt det?

- Oh, jaaaa! Han var så fin, Hans, där han steg av bussen. Och vilken god klädsmak... han hade en jättesnygg svart kavaj och en skjorta från Batistini... tillsammans med de svarta jeansen så såg han riktigt folklig ut. Han verkade ha gått ner 3-4 kilo också, fast då han åkte hem verkade han ha gått upp lika många... jaja, snygg är han i alla fall, och med skägg ser han faktiskt ännu bättre ut än förut. Det trodde jag inte var möjligt. Att han haltade lite lätt var så himla sexigt, tycker jag!

Vad säger du om alla livvakter?

- 121 livvakter är väl inte så mycket. Man måste förstå att sedan tisdagens attentat så krävs en höjning av säkerheten.

Men de var med honom hela tiden - satt i samma konferenssal, de åt och drack och sov på samma hotell. Är det verkligen värt pengarna?

-Pffft! Självklart är det värt pengarna. Han är en fin representant för vårt land, Hans. Och så välputsade skor han hade! När han lämnade hotellet så lyckades jag faktiskt fånga hans blick under en bråkdel av en sekund. Han har fina ögon, trots att de kanske var lite rödsprängda.

Nu återgår allt till det normala här i Nynäshamn, hur känns det?

- Det känns tomt, förstås. Jag fick ju ett par bilder på honom, så de ska jag ha stående på nattduksbordet. Sen ska han tydligen på en annan konferens om ett par veckor. I Solna. Då ska jag vara där.

Med sovsäck igen?

- Självklart.

Och med det ordet avslutade Agda vårt samtal, lade försiktigt upp sin väl hoprullade sovsäck på rollatorn och gick - långsamt och med korta steg - ned för backen. Tänk vilken historia hon har att berätta för de andra på äldreboendet ikväll!

41-årig kommunalarbetare i singelolycka

Jag är upprörd!

När jag tar bilen till jobbet brukar jag parkera på Tivoliplatsen. För den som är känd här i Arvika så ligger Tivoliplatsen vid stadsparkens östra kant. Mellan stadsparkens södra långsida och Kattviken går en grusad gångbana. På den grusade gångbanan finns, som alltid vid den här årstiden, en massa löv. Vad som däremot inte brukar finnas är hål i gångbanan. Med löv i.

Berätta själv om olyckan, Hans.

- Jo, alltså, jag bara kom gående där va, och rätt vad det var så bara ramlade jag liksom. Framstupa.

Hur kunde det hända?

- Någon måste veta om att jag går där varje morgon och den jäveln, eller snarare de jävlarna för jag är övertygad om att det här handlar om flera gärningsmän, har grävt en decimeterdjup grop och fyllt den med löv så att jag inte såg den.

Gjorde det ont?

- Så in i helvete. Jag tog emot mig med armbågen och mitt vänstra knä.

Ojojoj... när räknar du med att vara helt återställd?

- Svårt att säga... det känns inte så bra just nu, men det är väl chocken, kanske... jag drog ner byxorna då jag kom till jobbet och när jag såg att det kommit blod på knät drog jag snabbt upp dem igen. Det gick runt i huvudet. Kanske blodförlusten, jag vet inte... snälla, kan vi inte sluta med intervjun nu, jag känner mig yr och jag mår inte så bra...

Jodå, det var trevligt att prata med dig, Hans. Hoppas att du överlever, det verkar ha varit en rejäl smäll.

- Tack, tack... jo, jag hoppas att de får tag i de som gjort det här. Nu tror jag i och för sig att det var just mig de var ute efter och att vanligt folk nog inte behöver vara rädda för att råka ut för en liknande singelolycka. Nu orkar jag verkligen inte prata längre. Det här hamnar på förstasidan va?

Det skulle jag tro, sådant här säljer lösnummer ska du veta.

Måste bara...

...länka vidare till ett underbart filmklipp (tack Annika Ekebert för länken jag fick). Glöm inte att ha ljudet på då ni ser på klippet! :)

http://birdloversonly.blogspot.com/2007/09/may-i-have-this-dance.html

Återställare...

...får man väl kalla det här då. Höll på en stund igår och har hunnit så här långt hittills. Det blir nog relativt klart i kväll, det fattas någon bräda som jag måste åka iväg och köpa och så behöver jag lite mer lim (undrar om det går att sniffa sättlim). Sen ska det upp lister runt "ramen" och det ska upp lite tapet här och var. Kul är det i alla fall - hallen känns helt ny, den känns ljusare och inte så trång längre samtidigt som jag fått en öppnare planlösning.

Funderar på en invigningsfest då hallen är helt klar. Någon som vill komma?

Två hål i väggen

Snedtände på allergimedicin i går kväll och här är resultatet:

Kanske dags att byta tablett? Synd, de jag beställer från Ryssland är så billiga...