Sladdhelvetet

Jag hör ofta folk klaga på alla sladdar som ligger bakom TV:n. Jag säger bara HA! HAHAHA!!! Så här såg det ut framför min TV igår kväll. Hur det såg ut bakom? Inte bättre, så mycket kan jag säga...

Lite indie...

...är aldrig fel, särskilt inte med Hard-Fi och definitivt inte med låten Suburban Knights. Den som tycker något annat ska inte trycka på play.



Suburban days, they last so long
each shop and office, we sing our song
we all sing we ain’t got nothing, nothing to do,
a big fat nothing, nothing for me nothing for you

Suburban dreams, just out of reach
work till you die, thats what they teach you at school
with that in mind, whats there to lose
my friends and I don’t stop until we’ve got fags and booze
hear them all singing

Ay were the ones that you’ve forgotten
oh but we will not be denied
ah coming out of the shadows
ay yeah yeah we rock the satellite

Suburban nights, they get so hot
people get angry, we sing our song we all sing
but global terror they say, we are at war,
but ain’t got time for that coz’
these bills keep dropping through my door oh oh
hear them all singing

Ay were the ones that you’ve forgotten
oh out of mind out of sight
ah coming out of the shadows
ay yeah yeah we rock the satellite

All these people who,
criticize us well,
they’re only saying what were seeing
with our own eyes

This one way system it ain’t, ain’t paradise
not everybody wants to race, wants to fight

Hear them all singing

Ay were the ones that you’ve forgotten
oh but we will not be denied
ah coming out of the shadows
ay yeah yeah we rock the satellite

Ay were the ones that you’ve forgotten
oh oh out of mind out of sight
ah coming out of the shadows
ay coming live via satellite

Världens största paketöppning?

Just nu öppnas världens (?) största paket i Arvika. Det är Högvalta Byggmaterials gamla lokaler (längst till höger på första bilden) som rivs efter deras flytt till nya lokaler. Jag tycker det känns som en paketöppning i kolossalformat då man nu klär av all plåt runt byggnaden.

De gamla lokalerna, som är 120 meter långa och drygt 30 meter breda (som mest), skymmer hela utsikten mot vattnet då man kommer med tåg till Arvika. Om man kommer med båt så skymmer de hela anblicken av stan.

Det här är kanske världens största paketöppning. Paketets innehåll: en betydligt vackrare utsikt för oss som bor här och en betydligt mer välkomnande anblick av Arvika för den som besöker staden.

Bilderna är tagna med mobilkamera - den ena som panoramabild och den andra från en bil i 30 km i timmen... jaja, det är undanflykter, jag vet...

Nu ska jag vränga ut och in på byxfickorna!

För nu ska det shoppas - jag, Tommy och Marie ska inreda en fotostudio. En centralt placerad lokal finns att hyra för en billig penning i åtminstone ett halvår. Här ska förmågan att fotografera i studio tränas upp. Här ska släkt, barn, vänner och olika sorters husdjur passera revy. Här ska släkt, barn, vänner och olika sorters husdjur utsättas för stark belysning. Här ska släkt, barn, vänner och olika sorters husdjur utsättas för tre nervösa och ovana studiofotografer...

Surfar runt på Cyberphoto, Scandinavian Photo och Kaffebrus. Kollar på blixtar, softboxar, fast belysning, sändare, bakgrunder, ställningar och stativ. Känner efter i fickorna - vränger dem ut och in - men allt jag hittar är ett och annat hål och sådant där gammalt bôs som av någon anledning alltid finns i fickor. Var är pengarna?

Jag är fattig som en kyrkråtta. Det ska inte hindra mig - här har jag världens chans att få prova på en hel del av det jag tror att jag vill syssla med. Det får bli avbetalning på längsta möjliga tid och vi får dela upp det på oss tre som ska vara med. Då blir det överkomligt. Kanske ville Tesa också vara med på ett hörn - då blir det ännu överkomligare. Med fler kockar blir det inte nödvändigtvis bättre soppa men det innebär fler idéer om ingredienser. Fler idéer om foto. Fler roliga diskussioner och mer kunskap.

När den värsta nybörjarskräcken har lagt sig vill jag prova TFP-fotografering. Time for Print. Den som vill bli fotograferad ställer upp gratis som modell mot att fotografen får träna och mot att modellen får en dvd med bilder från fotosessionen. Här handlar det inte om att göra någon vinst - bara om att träna och bli så säker på vad jag gör som möjligt.

Jag har varit på Skatteverket på starta-eget-information. Hjulet har fått en första liten knuff och det har satts i rullning. Nu får vi se vad som händer... hur fort kommer hjulet att rulla? Kommer det att stöta på kantsten och studsa i en helt annan riktning - kanske till och med bättre - än den jag tänkt mig? Kommer det att lägga sig platt på marken efter bara några meter? Kommer luften att gå ur? Vem vet? Jag känner bara att jag måste se vart det tar vägen... jag måste se om det rullar.

Jag måste se om humlan kan flyga.

Uppdatering av förra inlägget

Paketet som skulle ha returnerats till mig idag hämtades ut av mottagaren för 45 minuter sedan. Bättre sent än aldrig kanske är ett ordspråk som passar? Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge? Ärlighet varar längst?

Fast det handlade om elva dagar där jag trodde att jag skulle bli av med en del pengar. Elva dagar där jag trodde jag var "bestulen". Men man kanske ska vända andra kinden till? Jag slapp ju bita i det sura äpplet...

Någon som kommer på fler ordspråk som passar?

En del av min snällhet är bortblåst!

Fick sålt en grej på Blocket för ett par veckor sedan och den skickades mot efterkrav till Oskarshamn med Bussgods. Precis så här långt in i texten har jag en jävla stor lust att skriva ut namnet på den som skulle lösa ut det jag skickade, men då dras väl mitt konto på Blogger in kan jag tro.

Nåväl - personen i fråga skulle få paketet till Oskarshamn den 15 januari och jag sa, eftersom hon frågade, att det gick bra att vänta med att lösa ut det till den 18 januari då ju barnbidraget betalas ut. Idag är det den 26 januari. Det jag skickade för en avgift på 333 kronor ligger kvar på Bussgods i Oskarshamn. Men bara i två dagar till - på tisdag har det legat där i två veckor och vill jag kunna sälja det som ligger i paketet en gång till så måste jag få hem det för 283 kronor (efterkravet kostade 50 spänn). Jag har inte fått något livstecken från hon som skulle lösa ut det, trots att jag försökt få tag på henne.

Kan man polisanmäla sådant här tro? Eller åker jag dit själv då för att ha varit brottsligt snäll?

Efter detta kommer jag aldrig mer kommer att skicka grejer utan att först ha säkerställt att jag får betalt. Jag får väl se detta som läropengar, men det var synd att kursen var så dyr. På Tradera köper jag grejer utan att ha fått varan först, men där finns i alla fall ett betygssystem där man kan avgöra om man vågar lita på någon eller inte.

Ja just det ja - jag finns på Facebook, nu också (förlåt, Tesa). Jag vet ännu inte riktigt vad jag ska ha det till men jag har ändå lyckats spendera ett par timmar där redan och då har jag bara varit med i ett par dagar...

Om några dagar kanske det öppnas en möjlighet att dra igång en fotostudio också. Till en början som hobbyverksamhet, men vem vet vart det slutar... :)

En dag full av ingenting

Rubriken antyder att det kommer ett sådant där deppigt inlägg igen. Ha - där blev ni lurade. Förhoppningsvis kommer det färre och färre sådana framöver.

Nä, detta handlar om den 17 januari i nådens år 2008. Årets hittills mest innehållslösa dag. Jag är nämligen svåååårt förkyld och dessutom man. Där har ni grundförutsättningarna och egentligen skulle jag inte behöva säga mer än så, men jag gör det ändå.

Som svårt förkyld man gör man så lite som möjligt. Den enda energi man har kvar förbrukar man genom att klaga på hur synd det är om en. Eftersom jag var helt ensam hemma så fanns det ingen som lyssnade och det var därför helt onödigt att öppna munnen annat än vid matdags eller då jag nös. Så, vad skulle man göra med denna lilla mängd energi som man som svårt förkyld man ändå hade kvar? Hur mycket skulle den räcka till? Här kommer svaret:

• Den räckte till att stiga ur sängen på morgonen och till att sedan ta åtta steg till datorn för ett par timmars surfande.


• Den räckte till att sätta sig i soffan en trappa ner och till att skala två bananer.


• Den räckte till att sätta upp tre smala tapetvåder och till att öppna och sedan stänga burken med lim.


• Den räckte till att sätta sig i bilen och köra till affären för inköp av en av livets mest grundläggande förnödenheter, d v s 24 burkar PepsiMax för 59 kronor plus pant.


• Den räckte till att med bilen ta en omväg på flera hundra meter till stadens thailändska takeawayställe och till att öppna locket på matlådan då jag kom hem och till att äta upp nästan hela portionen.


• Den räckte till att därefter sitta sex timmar i soffan framför golfspelet på TV:n (nu j-lar Tommy har du inte en chans längre).


• Den räckte till att skriva det här blogginlägget (men nu börjar jag känna mig väldigt orkeslös).

Jag är helt säker på att om någon hade varit hemma så att man hade fått klaga lite på hur synd det var om en så hade inget av ovanstående blivit gjort. Energin som åtgår till de båda typerna av verksamhet är tydligen lika.

Jag ska vara hemma i morgon också. Antagligen är jag mycket sämre i morgon. Antagligen får jag inte gjort hälften så mycket som idag - jag är verkligen jätteförkyld. Kan ni sätta er in i den situationen? Nä, tänkte väl det. Nu ska jag krypa ner i sängen om jag inte hinner svimma på vägen dit. Tvätta mig i ansiktet vill (och orkar) jag då rakt inte för min näsa är alldeles röd och det svider som faan om man tvättar den med tvål. Om jag orkar ska jag ringa sjukvårdsupplysningen och fråga om det verkligen ska kännas så här svårt då man är förkyld. Om jag inte lägger in några nya inlägg de närmaste dagarna har jag antagligen själv blivit inlagd...