Shivaree - Goodnight moon

Ingen kan ha undgått den - i alla fall inte om man ser på TV och har sett Cubusreklamen eller om man ser på film och har sett Kill Bill 2.

Jag tycker den är såååååå jävla skön...



Håller ni med?

(och ja, hon är snygg, det går inte att komma ifrån)

"Theres a nail in the door
And theres glass on the lawn
Tacks on the floor
And the tv is on
And I always sleep with my guns
When youre gone

Theres a blade by the bed
And a phone in my hand
A dog on the floor
And some cash on the nightstand
When I'm all alone the dreaming stops
And I just cant stand

What should I do I'm just a little baby
What if the lights go out and maybe
And then the wind just starts to moan
Outside the door he followed me home
Well goodnight moon
I want the sun
If its not here soon
I might be done
No it wont be too soon til I say
Goodnight moon

Theres a shark in the pool
And a witch in the tree
A crazy old neighbour and hes been watching me
And theres footsteps loud and strong coming down the hall
Somethings under the bed
Now its out in the hedge
Theres a big black crow sitting on my window ledge
And I hear something scratching through the wall

Oh what should I do I'm just a little baby
What if the lights go out and maybe
I just hate to be all alone
Outside the door he followed me home
Now goodnight moon
I want the sun
If its not here soon
I might be done
No it wont be too soon til I say
Goodnight moon

Well youre up so high
How can you save me
When the dark comes here
Tonight to take me up
The mouth from woke
And into bed where it kisses my face
And eats my hand

Oh what should I do I'm just a little baby
What if the lights go out and maybe
And then the wind just starts to moan
Outside the door he followed me home
Now goodnight moon
I want the sun
If its not here soon
I might be done
No it wont be too soon til I say
Goodnight moon
No it wont be too soon til I say
Goodnight moon"

P1i-helvetet

Under de kommande två åren betalar jag ett par hundra i månaden för min P1i-mobil. Då förväntar man sig att den ska fungera ordentligt. Men icke. Den innehåller förvisso en massa bra funktioner, men...

För andra gången sedan jag köpte den så bestämde den sig i morse för att inte ringa då jag skulle gå upp. Så lägligt. Så passande. Så jävla irriterande. Ändå kollade jag inställningarna efter att jag kommit till jobbet - den stod inte inställd på ljudlös som jag trodde.

Fredagar är bytesdag för Marcus. Om jag inte har plockat ihop det han ska ha med sig till mamma så är det på fredagmorgonen som jag får göra det. Vaknar jag 07.35 i stället för 06.00 blir det rätt ont om tid. Särskilt som han måste vara på dagis senast 08.00 om det ska bli någon frukost. Jag hann, men på bekostnad av allt vad gott humör heter.

Det är inte bara detta som irriterar mig hos min mobil. Om mottagaren av ett MMS har ställt in en storleksbegränsning och jag skickar ett som är större så ser det på min telefon ut som om MMS-meddelandet gått iväg. Inga varningar annat än att "meddelandet kan vara för stort för mottagaren, vill du fortsätta ändå"? Jag trycker förstås på "ja" och det ser ut som om meddelandet går iväg. Häromdagen hittade jag 7-8 MMS i "ej skickade utkast". Så det är där de hamnar? Kul!

Ibland totalhänger sig telefonen. Det går inte att komma vare sig bakåt eller framåt. Det går inte ens att stänga av den. Detta hände mig på en konferens nyligen. Inte kom jag ihåg min pinkod heller, men eftersom jag hade en kompis med laptop och internetuppkoppling bredvid mig kunde jag gå in på Mina Sidor på Telia och hämta PUK-koden. Jag plockade ur batteriet ur telefonen, satte i det igen, skrev fel PIN-kod tre gånger och sedan PUK-koden. Ändrade PIN-koden till något som var lättare att komma ihåg, ifall telefonhelvetet skulle hänga sig igen.

Det känns som om P1i är en telefon som gått överstyr. Man har försökt få in så mycket teknik i den att man glömt användarvänligheten. Man har försökt få in så mycket teknik i den att vissa saker inte alls fungerar som de ska.

Vad säger man hos Teliabutiken som sålde den? Vad ska jag säga att det är för fel på den? Felen uppstår lite då och då och skickar jag in den så lär felen inte uppstå just på reparationsverkstaden. Ska jag säga att den är allmänt kass? Att den är lynnig? Opålitlig? Ska jag bita i det sura äpplet, behålla telefonen som den är och köpa mig en väckarklocka i stället?

3 o-3-vliga kvartar eller en o-3-vlig 3-kvart

• en spruta i tandköttet
• en spruta i gommen
• en gummiduk runt tanden så att lukten påminde om hur det måste lukta på insidan av en uppblåst, hopknuten ballong
• en illa sittande sug
• en obekväm ställning i stolen (jag lyckas aldrig ligga bekvämt med huvudet hos tandläkaren)
• en härlig (?) lukt av bedövningsmedlet som lades i tanden vid förra besöket
• diverse borrljud
• diverse skrapljud (inte helt obehagliga, dock)
• diverse lukter från urborrat tandmaterial (brända proteiner)
• en klordoft ala simbassäng
• en bedövning som delvis släppte mot slutet men som i skrivande stund inte verkar ha släppt alls (det känns som om det sitter en tjock plastskiva i min bedövade gom)

Om en vecka ska jag dit igen...

3 3-vliga dagar...

...hade vi i Stockholm.

Efter att ha varit på kurs på Statens Strålskyddsinstitut hela fredagen så mötte jag upp Marie på Stockholms Central klockan 17.30. Efter att ha varit utan cigaretter i fyra timmar och fyrtio minuter och efter att en kukgubbe (som hon kallade honom i ett sms) hade kastat upp hennes väska (innehållande bland annat en kamera) på hatthyllan så åkte cigaretterna fram rätt fort.

Iväg bland allt folk till tunnelbanan för färd mot Slussen och byte till Saltsjöbanan. Vi hann med en korv med bröd i Slussens Grill innan tåget skulle gå mot Nacka. Delade kupé med Lill Lindfors som tydligen skulle åt samma håll (här vet jag att bland annat Tesa kommer att bli djupt imponerad). Efter två stationer var vi framme vid hotellet - Nacka Quality Hotel. Efter att ha checkat in åkte vi upp till åttonde våningen och rum 822.

Efter att Marie provhoppat sängen gav vi oss av ner mot Hammarby Sjöstad, för att få oss en bit mat. Efter att ha uteslutit en restaurang med - kändes det som - etthundrafemtio indier och i övrigt ett ledigt bord, så hamnade vi till slut på en pizza/pastarestaurang som jag kände till sedan tidigare. Pizzorna kom in, kanske lite brända i kanten, men vi var inte så kinkiga. En öl att skölja ner pizzan med smakade bra! Sedan tillbaka till hotellet för en drink i baren (frosen Margeritha) och en natt i den hårdaste säng jag legat i.

Dagen därpå åt vi frukost intill ett gammalt par där hon inte gjorde annat än klagade på honom. "Hämta kaffe". Han gick och hämtade kaffe. "Varför fick jag en sån stor kopp, jag ville ju ha en liten"? Han svarade att han tyckte hon sagt att hon ville ha en stor. "Det finns muffins, varför fick jag ingen muffins? "Varför säger du inget"? "Det är som att sitta vid två olika bord". Marie var på väg att säga till tanten att "drick för helvete upp det du vill av kaffet och lämna resten".

Efter frukosten gick vi ner till pendeltågstationen för färd mot Slussen varifrån vi promenerade mot Gamla Stan. Vi tittade in i en hel massa butiker utan att köpa allt för mycket. Utom i den sista butiken då - där fick jag tag i en skitsnygg skinnjacka för 998 kronor (den hade kostat det dubbla). Efter det gick vi vidare mot Stockholms Central och förvaringsboxarna där så att vi kunde låsa in det vi handlat innan vi drog vidare mot Oscarsteatern.

Singin' in the rain var en fantastisk musikal och jag tror att Marie, som inte varit på någon musikal sedan hon gick i skolan, fick mersmak. Otroligt rolig, bra tempo, bra musik och fantastiska scenbyggen gjorde eftermiddagen till en riktigt lyckad stund och en cider i pausen smakade bra! Sen gav vi oss ner mot Gamla Stan igen (utan att hämta något på stationen) och efter att ha passerat en del restauranger som antingen var för dyra eller för fullbokade så hamnade vi till slut på Järntorgspumpen där vi åt kycklingfilé i tomatsås smaksatt med salvia och till det en underbart god och vitlöksdoftande potatisgratäng där den frasiga ytan dolde ett krämigt inre. Deras goda Husets vin tog vi först in ett glas av, sedan en hel flaska (för den de tagit de första glasen av fanns inte längre kvar). Till slut hamnade notan på 700 kronor. Det kändes faktiskt värt det och då är det - i min mening - väldigt gott.

Den efterföljande promenaden till stationen kändes bara välbehövlig efter restarangbesöket och efter att ha tagit oss till Slussen och åkt vidare med Saltsjöbanan till hotellet så somnade vi - efter den obligatoriska drinken i baren - väldigt gott. Trots sängarna.

Värre var det morgonen därpå då det tog ungefär en kvart att rulla runt ett kvarts varv i sängen. Det kändes som om jag hade sovit på ett stengolv och Marie fick ta smärtstillande tabletter. Efter mycket lidande tog vi oss ner till matsalen och så småningom kom vi iväg med buss 71 till Factory Nacka Strand och Fotomässan. Det som kan sägas om mässan är att vi gärna kommer tillbaka - det var stoooort (större än fotomässan på Elmia i Jönköping) och med mer bilder att titta på. Massor av folk var på plats samtidigt med oss och det var roligt att höra så mycket fotorelaterat prat runt omkring. Bilderna som ställdes ut gjorde i alla fall så att mitt fotosug ökade - jag lämnade mässan med mer inspiration än på länge.

När vi skulle hem råkade vi ut för en sur busschaufför som måste vara Stockholms Lokaltrafiks sämsta representant för företaget. Hur fan ska man som turist kunna veta att man måste visa dagskortet för chauffören när det inte finns några skyltar som upplyser om det och när man faktiskt, i den trevliga staden Göteborg, inte behöver visa kortet? Han rusade efter oss in i bussen och hojtade att man minsann måste visa kortet. Marie sa att hon hade gjort det och undrade om man måste sticka det rakt under näsan på honom? Han pustade stort och drog iväg genom kurvan på vändplatsen med en sjuhelvetes tung gasfot. På vägen mot stan körde han sedan över en och annan trottoarkant, allt medan Marie och jag satt och sjöng "en busschaufför, en busschaufför, det är en man som inget gör". *asg*

Nåja, till stationen kom vi till slut och efter en stående middag på Burger King så satte vi oss på tåget. Det skulle ha varit ett X2000 men blev ett vanligt InterCity-tåg, med försening hem som följd. Konduktören hoppades ändå att vi ville åka med SJ igen och förklarade än en gång att dagens försening berodde på att tåget hade blivit "utspytt" (som hon råkade säga)! Hehe... X2000-tågen hade gått sönder i sådan omfattning att inga fanns kvar att byta med.

Lite bilder från mässan, där Simon O. Cederquists bilder föll mig i smaken. En av dem ser ni nedan:

Ett hål att stoppa pengarna i

Vilken tur! Jag som inte hade några utgifter sedan tidigare. Jag som funderade på vad nästa lön skulla användas till. Jag som inte böjer mig ner för att plocka upp sedlar av lägre valörer än 1000 kronor. Jag som på sommaren tänder grillen med 100-lappar.

Någon vecka nu har jag haft en tryckande känsla, på gränsen till värk, i vänster sida av munnen. Ibland har värken varit starkare, ibland har den varit helt borta. I morse var det dags för tandläkaren att ta sig en titt.

En titt i munnen - sedan åkte sprutan fram. "Jag måste nog bedöva lite", sa han.

Det är inget jag är rädd för längre, så det gick bra - jag kände ingen smärta. Borren borrade, den lite grövre togs fram (ni vet den där som känns som om de håller på med en slagborr i munnen).
Plötsligt: SMÄRTA!

"Ojdå, gjorde det ont nu?" sa han. "Ja", gurglade jag fram med sugen hängande lite tufft i ena mungipan. "Inte förut?" fortsatte han. Jag ruskade nekande på huvudet.

Så började han kleta något illasmakande i tanden och efter en stund fick jag skölja (kul när man är bedövad upp till örat). Sen klev jag ur stolen.

"Jaa, du Hans", sa han. "Jag förstår att du haft ont. Den här tanden blir jag tvungen att rotfylla. Det är en plastlagning som gått sönder och under den har du fått ett stort kariesangrepp".

Yippie! Jag har rotfyllt en tand förut, det är inte så illa att rotfylla som det låter, men framför mig såg jag pengar till ett halvt 100-400 mm-objektiv flyga rakt ner i tandläkarens ficka. Jag som inte ens märkt att lagningen gått sönder.

På onsdag inleds rotfyllningen. Klockan 12.20. Då ska innehållet i tanden filas bort. Sedan ska det filas vid ett besök till. Därefter ska tanden, vid ytterligare ett besök, fyllas med guttaperka och en lagning ska på.

Suck...

Det här är bara så underbart!

Fick en anledning att lägga till ett nytt Trevligt utflyktsmål idag - alltså en sida som jag gärna besöker. Katastrofala omslag heter den. Gå dit. Läs. Försök låta bli att skratta. Det kunde inte jag.

Den sidan är sjukare än jag, nämligen.

Tack Pär...

...för länken till Wikipedias text om ABC 800. Återgäldar vänligheten genom att visa ett par sidor ur Luxors instruktionsbok för ABC 1600 och ABC 9000 från 1985. Gillar "markörplaceraren" och "till/från-knappen" samt det robusta stridsvagnsutseendet.