41-årig kommunalarbetare på besök i Nynäshamn

TT Nynäshamn

Nynäshamn har haft celebert besök. I sällskap med 121 livvakter fördelade på två bussar anlände Hans Svensson vid 11-tiden på onsdagsförmiddagen till Utsikten Meetings i Nynäshamn. Anledningen till besöket var en konferens om en av de programvaror han dagligen använder i sin tjänsteutövning. Besöket varade i två dagar.

Agda Karlsson, 81 år, var en av de lyckliga som fick en skymt av Hans.

Du har övernattat i sovsäck utanför hotellet sedan i tisdags kväll, Agda. Var det värt det?

- Oh, jaaaa! Han var så fin, Hans, där han steg av bussen. Och vilken god klädsmak... han hade en jättesnygg svart kavaj och en skjorta från Batistini... tillsammans med de svarta jeansen så såg han riktigt folklig ut. Han verkade ha gått ner 3-4 kilo också, fast då han åkte hem verkade han ha gått upp lika många... jaja, snygg är han i alla fall, och med skägg ser han faktiskt ännu bättre ut än förut. Det trodde jag inte var möjligt. Att han haltade lite lätt var så himla sexigt, tycker jag!

Vad säger du om alla livvakter?

- 121 livvakter är väl inte så mycket. Man måste förstå att sedan tisdagens attentat så krävs en höjning av säkerheten.

Men de var med honom hela tiden - satt i samma konferenssal, de åt och drack och sov på samma hotell. Är det verkligen värt pengarna?

-Pffft! Självklart är det värt pengarna. Han är en fin representant för vårt land, Hans. Och så välputsade skor han hade! När han lämnade hotellet så lyckades jag faktiskt fånga hans blick under en bråkdel av en sekund. Han har fina ögon, trots att de kanske var lite rödsprängda.

Nu återgår allt till det normala här i Nynäshamn, hur känns det?

- Det känns tomt, förstås. Jag fick ju ett par bilder på honom, så de ska jag ha stående på nattduksbordet. Sen ska han tydligen på en annan konferens om ett par veckor. I Solna. Då ska jag vara där.

Med sovsäck igen?

- Självklart.

Och med det ordet avslutade Agda vårt samtal, lade försiktigt upp sin väl hoprullade sovsäck på rollatorn och gick - långsamt och med korta steg - ned för backen. Tänk vilken historia hon har att berätta för de andra på äldreboendet ikväll!

41-årig kommunalarbetare i singelolycka

Jag är upprörd!

När jag tar bilen till jobbet brukar jag parkera på Tivoliplatsen. För den som är känd här i Arvika så ligger Tivoliplatsen vid stadsparkens östra kant. Mellan stadsparkens södra långsida och Kattviken går en grusad gångbana. På den grusade gångbanan finns, som alltid vid den här årstiden, en massa löv. Vad som däremot inte brukar finnas är hål i gångbanan. Med löv i.

Berätta själv om olyckan, Hans.

- Jo, alltså, jag bara kom gående där va, och rätt vad det var så bara ramlade jag liksom. Framstupa.

Hur kunde det hända?

- Någon måste veta om att jag går där varje morgon och den jäveln, eller snarare de jävlarna för jag är övertygad om att det här handlar om flera gärningsmän, har grävt en decimeterdjup grop och fyllt den med löv så att jag inte såg den.

Gjorde det ont?

- Så in i helvete. Jag tog emot mig med armbågen och mitt vänstra knä.

Ojojoj... när räknar du med att vara helt återställd?

- Svårt att säga... det känns inte så bra just nu, men det är väl chocken, kanske... jag drog ner byxorna då jag kom till jobbet och när jag såg att det kommit blod på knät drog jag snabbt upp dem igen. Det gick runt i huvudet. Kanske blodförlusten, jag vet inte... snälla, kan vi inte sluta med intervjun nu, jag känner mig yr och jag mår inte så bra...

Jodå, det var trevligt att prata med dig, Hans. Hoppas att du överlever, det verkar ha varit en rejäl smäll.

- Tack, tack... jo, jag hoppas att de får tag i de som gjort det här. Nu tror jag i och för sig att det var just mig de var ute efter och att vanligt folk nog inte behöver vara rädda för att råka ut för en liknande singelolycka. Nu orkar jag verkligen inte prata längre. Det här hamnar på förstasidan va?

Det skulle jag tro, sådant här säljer lösnummer ska du veta.

Måste bara...

...länka vidare till ett underbart filmklipp (tack Annika Ekebert för länken jag fick). Glöm inte att ha ljudet på då ni ser på klippet! :)

http://birdloversonly.blogspot.com/2007/09/may-i-have-this-dance.html

Återställare...

...får man väl kalla det här då. Höll på en stund igår och har hunnit så här långt hittills. Det blir nog relativt klart i kväll, det fattas någon bräda som jag måste åka iväg och köpa och så behöver jag lite mer lim (undrar om det går att sniffa sättlim). Sen ska det upp lister runt "ramen" och det ska upp lite tapet här och var. Kul är det i alla fall - hallen känns helt ny, den känns ljusare och inte så trång längre samtidigt som jag fått en öppnare planlösning.

Funderar på en invigningsfest då hallen är helt klar. Någon som vill komma?

Två hål i väggen

Snedtände på allergimedicin i går kväll och här är resultatet:

Kanske dags att byta tablett? Synd, de jag beställer från Ryssland är så billiga...

Sju sanningar

Jag har blivit utmanad av Therese och en del av er kommer att drabbas av detta...

Här är reglerna:

1. Länka till den som har utmanat dig.

2. Berätta 7 sanningar om dig själv.

3. Utmana 7 personer i slutet av ditt inlägg.

4. Lämna ett meddelande till dem du utmanat.

Mina sanningar

1. Jag står inte på mig tillräckligt. Jag är för lättpåverkad när det gäller att göra vad andra vill att jag ska göra och jag viker mig för lätt för andras vilja. Hänger på, liksom. Jag ärver inte andras åsikter, det är inte så jag menar, men jag vill inte göra någon besviken genom att inte göra det de vill att jag ska göra. Vilket ibland gör att jag själv blir besviken.

2. Jag avskyr yta. Ett polerat yttre, ett fint skal eller en schysst lack som döljer ett fult inre får mig att må dåligt. Program på TV som bara snuddar vid ytan, som gör ickesanningar till dagens viktigaste händelser är rena kräkmedlet. Som Jerry Springer. Program som bara lockar fram dåliga sidor hos folk.

3. Jag är, trots att jag alltid hävdat motsatsen, ett gränsfall till att vara prylbög. Jag älskar nya saker, framför allt elektronik. Allt med sladd och knapp går hem så länge designen är snygg. Jag lyckas alltid motivera varför jag måste skaffa det jag inte behöver och jag tar det gärna på avbetalning om pengarna inte räcker för stunden. Det här är en underlig egenskap. På vilket sätt gör den mig lyckligare? Jag vet inte. Det som är nytt är bara nytt tills man fått det i sin hand, sedan är det - oundvikligen - begagnat och mindre värt.

4. Jag är en ickekarriärist. Har inga ambitioner att göra karriär - det som är viktigast för mig är det lilla livet. Marcus står högst upp på min "viktigt-i-livet-lista".

5. Jag lyder gärna minsta motståndets lag, så länge det inte är absolut nödvändigt att göra en viss sak på ett visst sätt. Tråkiga saker är till för att undvikas och livet är en kryssning mellan dessa saker.

6. Jag är en lyssnare och en tänkare mer än en talare. Jag uppfattas nog som blyg, men är det inte (längre). Det är bara det att medan andra talar om något så funderar jag och då jag funderat tillräckligt för att säga något så har de andra redan börjat prata om något annat.

7. Jag spenderar alldeles för mycket tid med att vränga på ord. Tänk på det, alla ni som pratar med mig - medan ni pratar pågår något slags maskineri i bakgrunden där era ord behandlas, förvrängs och mosas i ständiga försök att komma ut som något nytt och helst knäppt eller roligt.

De jag har utmanat hittills är:

Annika Ekebert
Tommy Jansson
Marie Harén
Catherine Dahlgren

Om jag kommer på fler med någon form av blogg eller hemsida så ska jag utmana tre till.

Hur många koder behöver ni komma ihåg?

Skulle logga in på min webmail nu på morgonen och jag ljuger inte om jag säger att det tog ungefär två minuter mer än den vanliga sekunden innan jag hade skrivit in rätt lösenord. Det var liksom bortspolat ur minnet, kanske som en följd av bara 4,5 timmars sömn i natt, kanske som en följd av en allt högre ålder.

Hur många lösenord och koder har ni? Här kommer en lista på mina (ja, inte koderna, men ställena de gäller för):

1. Crimson

2. Ginza

3. Tradera

4. Ticnet

5. Avloppsguidens medlemssidor (jodå, faktiskt)

6. Livsteck.net (Livsmedelsverkets webtidning)

7. Tekis supportsidor för ECOS

8. ECOS användarförening

9. Handelsbanken

10. Jobbets flexklocka

11. Koden till dörrarna på jobbet

12. Bankomatkoden

13. IKANO kort

14. Handelsbanken telefonsvar

15. Telia webmail

16. Telia Mina Sidor

17. Inloggningen på jobbets dator

18. Inloggningen på ECOS (vårt ärendehanteringssystem)

19. Pinkoden till mobilen (min privata)

20. Pinkoden till mobilen (jobbets)

21. Koden till Telia Fördel

22. Bokus

23. Fotosidan

Lägg till några stycken där jag glömt både koden och vart den går.

Konstaterar att antalet koder överstiger antalet människor som jag regelbundet har kontakt med. Antingen är det illa eller så är det ett mått på framgång. Varför kan vi inte få ett system med fingeravtrycksläsare som fungerar som ersättning för alla koder? Hur mycket tid går åt att under en livstid fundera och tveka över vad koden var? Hur många gånger måste man skriva in den på nytt för att första försöket blev fel? Hur många mail måste man skicka för att få en ny kod eller hjälp med att komma ihåg den gamla?

I väntan på det allomfattande systemet - är det någon som har en bra metod för hur man ska hantera sina lösenord? Hur man ska skapa nya och framför allt - hur man ska komma ihåg dem?