Den som gräver en grop...

...får ibland besök av mig. En typisk - om det finns någon sådan - dag på jobbet:

1. Åk några mil med bilen.

2. Gå ur bilen.

3. Titta ner i en grop.

4. Titta på materialet som ligger bredvid gropen.

5. Muttra lite grann för dig själv - "hmmm... jahaja... morän verkar det vara...".

6. Ta upp en näve jord i handen och försök (alltmedan du gör ditt bästa för att se lite pillemarisk ut) att rulla materialet till en korv i handflatan och när det inte går - nicka lite förnöjt över vetskapen om att här går det minsann att direktinfiltrera avloppsvatten.

7. Gå tillbaka till bilen.

8. Åk några mil igen (samma mil som förut fast baklänges, liksom).

Ett lätt och behagligt jobb kan man tycka. Får han verkligen betalt för att göra det där? Jo, tänk att jag får det och det ska jag ha också för efter denna behagliga del av jobbet följer en lite mer tidsödande och trist procedur, allt för att den så viktiga rättssäkerheten ska uppnås:

Ring och berätta om resultatet för fastighetsägaren. Vänta på att få in ansökan om att få "inrätta avloppsanordning dit vattentoalett får anslutas" som det heter i 13§ förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Då ansökan inkommit - kopiera upp den i lämpligt antal och skicka ut den till berörda grannfastigheters ägare (ibland 3-4 olika per fastighet och ibland uppemot 10 fastigheter) för yttrande. De kan ju ha en dricksvattentäkt i närheten som man inte uppmärksammat. Avvakta alla yttranden. Om ingen har något att erinra - skriv beslut, skicka ett ex till den sökande och lägg ett ex i korgen för de delegationsbeslut som ska redovisas i myndighetsnämnden vid nästkommande sammanträde. För in alla händelser i ärendehanteringssytemet på datorn (om den fungerar). Se till att meddela expeditionen hur mycket den sökande ska få betala (vanligen 3600 kronor).

Jobbet är 20% utomhus och 80% inomhus (inte som en del skulle påstå - att jobbet är 20% jobb och 80% kafferast).

Tiden fram till nästa måltid...

... är tamejfan längre då man bantar än då man inte gör det. Jag sitter på jobbet och jag har jobbat med ett ärende i cirka 45 minuter. Jag började klockan 11.35 och 45 minuter senare är klockan fortfarande 11.35. Klockhelvetet står stilla.

Jag vill äta NU! Även om det bara är en sallad. NU, NU, NU!!!!

Arrrrrgh!!!!

Blodsockret är nu så lågt att jag ser polkagrisar flyga runt framför ögonen... ska försöka fånga en.

Lägesrapport

För att sätta lite press på mig själv tänker jag tala om hur bantningen går här i bloggen. Jag har nu hållt ut i en hel vecka och trots ett par missöden i form av bl a smörgåstårta (m m) på ett 55-årskalas så väger jag numera två kilo mindre. Vad jag väger säger jag inte.

Försöker intala mig att Nutrilett med mixad banan i är mycket godare än alla sorters skräpmat och gräddiga såser tillsammans och hittills har det gått bra.

I lördags var det Arvikamârten och fyra timmars travande bland ett antal tusen människor. Strålande väder och det var riktigt trevligt. Marcus fixade allt detta travande riktigt bra - det är inte lätt att vara 110 cm lång och bara se rumporna på folk. Någon leksak blev det och lite godis med. Själv köpte jag ingenting (eller jo, minsta påsen mârtensgodis i form av whiskeynougat).

På söndagen var det tivoli för barnen och Marcus hade såååå kul! Numera vågar han åka allt och det får man tacka Vincent i Gnarp för som fick med Marcus i attraktionerna i Furuviksparken i slutet av juli. I en attraktion som var som Virvelvinden fast med tre korgar i varje "arm" så åkte vi tillsammans och han skrattade så att han kiknade och han ropade: "Pappa, detta är superkul".

Sådana stunder hör till höjdpunkterna i livet.

Skillnaden

Som en del av frukosten har jag de senaste 14 månaderna ätit sådana här (nä, inte tändstickor - tabletter). Fast hela. Lyckopiller kallas de av en del, fast jag tycker det är missvisande. De ger inte lycka, men de gläntar på gardinerna i det mörka rummet och de jämnar ut vågorna så att livet ter sig mer som ett stilla vatten där inga sensationer inträffar. Vare sig positiva eller negativa. De ger ett jämnt humör, man kan bli arg men man slipper bli oförklarligt mörk i sinnet. Man slipper de tvära kasten.

Jag har under någon vecka, kanske två, försökt gå ner till en halv tablett om dagen. Det funkar... inte. Man skulle kunna tro att skillnaden med en halv tablett är en halv. Så är det inte. Skillnaden är, då den inträffar, hel. Omöjlig att freda sig mot, omöjlig att vända på genom att "försöka tänka positivt". Den förlamar sinnet.

Gårdagskvällen var en sådan kväll. Mörkret kom mitt under Tommys besök och det berodde inte på att han vann i golf på X-boxen (det är han värd, det är så sällan han vinner). Det berodde inte heller på att jag inte fick några kanelbullar på kanelbullens dag. Mörkret kommer p g a bagateller. Ibland kommer det utan anledning alls.

Den halva tabletten får mig att fundera på vad man egentligen är. En serie kemiska reaktioner? Tabletten påverkar humöret och det ser jag som en ursprunglig, mer opolerad och "rå" del av människan - humöret speglar mig och mina värderingar genom en direkt reaktion från min sida. Det är svårt att förställa sig. Humöret hycklar inte - man kan se glad ut eller säga något roligt men det lyser ändå alltid igenom.

Så vad gör man nu? Accepterar de fördragna gardinerna och intalar sig att det nog beror på hösten (som jag har svårt för, jag behöver ljus). Väntar och ser om det vänder? Eller går upp på en hel tablett igen? Fan vet.

Sammanfattar man det hela så gör en halv tablett mig mindre än halv medan en hel tablett inte gör mig riktigt hel. Komplicerat.

Tro nu inte att det är någon fara med mig - jag är van vid detta och jag vet att det bara handlar om att en kemikalie inte riktigt räcker till. Det är mer synd om de som drabbas av att gardinerna dras för i mitt mörka rum för det gör även deras tillvaro lite mörkare.

Kanelbullens dag

...och jag får inte äta för jag bantar. Nu jävlar ska jag gå ner i vikt. Nästa år på kanelbullens dag ska jag kompensationsäta kanelbullar för de jag inte får i år.

Det tar 10 minuter att tömma en papperskorg

På jobbet byter vi successivt ut vårt mailsystem från nuvarande Groupwise till Outlook. Under de år som jag jobbat här har det blivit en hel del mail sparade i mappar som jag lagt i programmets arkiv. Eftersom ingen kan säga med riktig säkerhet huruvida dessa mail kommer att finnas kvar efter övergången till Outlook, så har över en arbetsdag gått åt för att kopiera över filerna till hårddisken. Eftersom det inte finns tid att gå igenom varje mail så har verkligen ALLT kopierats. Därefter har samtliga mail hamnat i papperskorgen.

Det tar 10 minuter att tömma en sådan. I alla fall på den dator jag sitter vid. I alla fall om antalet mail som kastas är 1844 stycken. Smaka på den siffran! :)

Ändå så känns det skönt att ha gjort detta. Filerna ligger nu på hårddisken och på en cd. Outlook kommer att vara helt "blankt" för mig och det går att börja om på nytt med ett system som fungerar bättre än det gamla. Det gamla har ju lagts upp allteftersom - nu vet jag hur jag vill ha det och jag kan få ordning på allt direkt.

Det här är säkert onödigt vetande för alla läsare, men för mig var det som att få rent efter en storstädning. Det går helt plötsligt lite lättare att andas.

Hall-eluja!

Eller vad man nu ska kalla det här inlägget. Några av er vet att hallen hemma i huset varit föremål för mycket frustration. Slitet klinkers i omväxlande grönt och vitt där man kommer in, här och var av den gamla spruckna sorten utan fog - klinkersplattor som ligger löst fast de borde sitta fast. Därefter en sliten ekparkett vinkelrätt mot klinkersfältet. Denna parkett övergår sedan i vardagsrummets relativt nyslipade parkett (nåja, det var fyra år sedan).

Antal förvaringsmöjligheter i hallen - borträknat hatt- och skohylla: 0. Ja, noll. Hatt- och skohyllan stod längst in i hallen vilket gjorde att i alla fall skohyllan inte användes. Man tar ju av sig skorna vid dörren och sedan är man för lat för att flytta dem till sin rätta plats.

Efter fyra års tänkande och cirka sju timmars krypande (vilket resulterat i att jag genom värk upptäckt cirka 35 nya muskler) så ligger nu det nya golvet på plats. Det finns en garderob inne i ena hörnet och ett linneskåp nära badrummet. Ett städskåp som stängs med ett draperi kommer att byggas in i ett annars helt oanvändbart utrymme. Ett skoskåp, som jag ska bygga själv efter en idé jag stulit från EM (möbelföretaget), kommer att hålla hallen kliniskt ren från skor. Ytterkläder kommer att kunna hängas på krokar ovanför elementet i hallen, precis där man kommer in. Det ska bli skönt att kunna få våta ytterkläder torra snabbt.

Nästa steg blir att tapetsera, så nu åker spacklet fram. Sen ska lite dörrposter kläs in med trä och de dörrar som finns kvar ska målas i en färg som bryts något mörkare än tapeten (färgen kommer att dra lite åt cappucinohållet).

Före- och efterbilder kommer så småningom.

Annars har inte så mycket hänt de senaste dagarna - jag har varit sjuk och det har blivit mycket sömn (frukost runt 11.30). Det har blivit en hel del golfspel på TV:n. Tommy var på besök en kväll och det är alltid trevligt - golfspel, Maries hembakta pizza och kortspel till framåt 01.00 på natten.

I eftermiddag, då jag kommer hem, kommer jag att mötas av en betydligt varmare och mer ombonad hall. Hall-eluja!