Åh, jag vill bara krama om honom...

...för att han säger så gulliga saker ibland.

Häromdagen så frågade jag Marcus om han visste var han var född och han svarade "i Arvika".

"Nej", sa jag, "du är faktiskt född i Karlstad"!

"Nähä", sa Marcus, "är det sant"?

"Ja, det är sant", sa jag.

Så funderade han i några sekunder innan han sa:

"Var mamma med"?

Oskuldsfullt och väldigt, väldigt gulligt, tycker jag!

Ännu en nostalgitripp...

...som tar mig tillbaka till en konsert med SAGA på Scandinavium i Göteborg någon gång i slutet av 80-talet eller början av 90-talet. Minnet sviker när det gäller årtalet, men inte när det gäller känslan. Absolut en av de bästa konserter jag varit på. Och Michael Sadler's sång... tillsammans med Ian Crichtons gitarr... mmmm!




Don't be late heter den här låten - antagligen deras mest kända låt tillsammans med Humble Stance (tyvärr börjar det andra klippet en liten bit in i låten):



Tyvärr lades bandet ner i december förra året...

Joe Strummer & the Mescaleros

Som gammal punkälskare har jag mina favoriter och den störste av dem alla är (eller var) i mitt tycke, Joe Strummer. Här i en konsert som hölls en dryg månad innan han dog, dagen före julafton 2002. Inte längre i The Clash, men att det är Strummer går inte att ta miste på. En person vars åsikter och sociala patos jag respekterar mycket... och den hesa rösten älskar jag.



Låtens namn? Get Down Moses...

Söndagsträning igen...

Det börjar med uppvärmning. Korta ruscher, benlyft och sidohopp avverkas i ett högt tempo. Sedan lite stretching för att inte värken ska komma som ett brev på posten dagen därpå. Därefter inomhusfotboll där det hela tiden gäller att söka rätt placering, där det hela tiden gäller att förflytta sig. Att vara spelbar och på rätt plats för att göra det där avgörande målet. Det är tuffa tag. Alla vill vinna.

En timme senare sitter han i omklädningsrummet och nynnar på Blinka lilla stjärna. Han gjorde ett av målen.

Det är min lille son, nyss fyllda sex år, det handlar om. Ni trodde väl inte att det var om mig?

Ännu är det bara lek och glädje - och det är så skönt att se! :)

Resan till Spanien...

...skulle det här blogginlägget kunnat heta, men framför allt handlar det om en resa med två väldigt glada barn. Jag, Marcus, min bror Janne och hans dotter Edwina samt vår mor Gun (hädanefter kallad "farmor") åkte på en gemensam semester till Torrevieja på spanska östkusten, cirka 4 mil söder om Alicante. Edwina hade varit utomlands förut, men för Marcus var det första gången. Flygresan var spännande förstås och förutom att en av de två små (inte Marcus) blev åksjuk och hälsade Spanien med en spya direkt på flygplatsen så gick det bra! :)

Bil var beställd i förväg och vi tog oss snabbt ner till Torrevieja där farmor väntade (hon hade åkt ner ett par veckor i förväg).

Här är Marcus och Edwina utanför lägenheten som farmor hade hyrt.


Lägenheten låg cirka 15-20 minuters promenad från både centrum och stranden, men ändå rätt så centralt. Det blev en hel del travande under semestern, men både Marcus och Edwina klarade det bra - vi gick säkert 7-8 km per dag och det är mycket för små fötter och korta ben. Lite spännande var det säkert att undvika alla hundskitar på trottoarerna (barnen skrek "hundbajsvarning" varje gång de såg en och det blev väl 2-3 gånger per kvarter).

De två bilderna som följer är från området alldeles bortanför lägenheten. Platsen på den andra bilden var ett populärt kurragömmaställe! :)

Även altanen som hörde till lägenheten var en populär lekplats. I fantasin blev altanen en kiosk där man kunde beställa allt från hamburgare och pizza till fotbollsplaner med remouladsås. I fönstret sitter öppettiderna för kiosken som Marcus skrev på ett papper.

Och här är hela högen utom en.

I Torrevieja finns två marknader - en mindre på onsdagar (La Mata) och en jättestor som jag inte vet vad den heter. På den större hittade Marcus en såpbubblemaskin i form av en delfin. Den bubblade och lät och gjorde massor av fina bubblor!

Ett försök att göra en actionbild...

Medan barnen lekte satt brorsan och sms:ade alla tjejer han kände och några till. Så här såg han ut många timmar under de kvällar vi satt på altanen. Brorsan är singel om någon är intresserad av en go kille!

Fast han gjorde mycket annat också - trollade t ex! :)

Alla har väl sett de där som står på marknader och försöker lura folk att spela på vilken mugg som innehåller en krona? De viftar runt tills man inte har en aning om var den är. Här gör brorsan likadant.

Några gånger tog vi bussen och åkte iväg - den här gången till en av Torreviejas två saltsjöar (där man producerar salt genom att pumpa upp saltvatten som sedan får avdunsta i solen).

Himlen var blygrå och vattnet rosa. Det som syns borta i fjärran är stora högar med salt.

Lite försök till konstnärliga bilder måste man ju få göra vid en sådan häftig plats!

Efter någon timmes travande var det dags att gå tillbaka till bussen. Rätt skönt, för den här platsen var ett favorittillhåll för moskiter...

Tillbaka i centrum gick vi en sväng nere i hamnen.

En lång soffa i mosaik leder från hamnen längs strandpromenaden. Bara att sitta ner och njuta! :)

Jag tror vi besökte varenda affär i hela stan. I alla fall de där det fanns leksaker! :)

Ibland fick vi göra långa uppehåll för farmor tittade i fönstrena hos varendra mäklare efter lägenheter som var till salu. Det finns många lägenheter, många mäklare och stoppen blev därmed också många.

Fast vi kunde också titta i fönster!

När vi blev trötta på att gå, eller då andan bara föll på, så satte vi oss på något ställe och fikade...

Sedan fortsatte shoppingen - Marcus betalade själv och eftersom han älskar siffror räknade han ut vad alla varor han såg (och som var prismärkta i euro) kostade i svenska pengar.

En typisk turistbild av en kyrka...

...som låg intill en lekplats...

...där barnen lekte...

...och lekte...

...medan vi andra väntade och väntade... :)

Åter på Barracas 43.

Det jag saknar är bilder från poolen och badbilder från havet. Marcus älskade vågorna från första sekunden och poolen blev en 17-gradig vän där han lärde sig de första grunderna i att simma! Skitduktig var han! :))

Så småningom blev det dags för hemfärd...

Man skulle kunnat tro att barnen var trötta efter två veckors badande, travande och hoppande, men på flygplatsen lekte de tafatt runt pelarna och runt trötta föräldrar och en lika trött farmor.

Det var underbart att få vara tillsammans med Marcus så intensivt under två veckor. Bara glädje hela tiden. Hoppas vi kan göra en uppföljare till den här resan! :)

Kram till brorsan, morsan och Edwina! Tack för en trevlig resa!

Bloggstatistik

Den 15 oktober 2007 jag lade in den kod som behövdes för att få statistik över bloggen från Blogger. Eftersom jag var i Spanien då glömde jag att kolla hur det hade gått. Så här såg det ut (klicka för att se bilderna i större storlek). Mest nöjd är jag med att antalet sidvisningar på ett år var 8888. Det ser löjligt snyggt ut, på något vis. Möjligtvis hade 9999 varit häftigare.

En bubblare till...

...i väntan på resten av Spanienbilderna. Det ni ser har jag faktiskt inte trixat med i photoshop annat än att jag tagit bort en del brus (ISO 400 på min gamla 10D blir inget vidare, faktiskt). Det som visas är en av de två saltsjöarna som ligger i Torrevieja (en artificiell sjö dit man pumpar saltvatten för att sedan utvinna salt då vattnet så sakteliga fått avdunsta). Färgen på vattnet var rosa och himlen just den dagen var blygrå. Riktigt häftigt! Klicka gärna på den för att se den i större storlek, komprimeringen är inte snäll mot bilden...

"Vilken hund..."

"...tycker du att presidentfamiljen ska ha?" frågar man i Aftonbladets webbtidning idag. Sedan får man ett antal alternativ som man kan välja bland och klicka på. Ett alternativ är "annan" om man trots alla förslag inte finner den hund som man så gärna skulle se presidentfamiljen plocka upp hundbajs efter. Ska de plocka upp hundbajs efter en pudel, en Jack Russell eller en labrador?

Det här är ett val efter valet. En VIKTIG FRÅGA. Troligtvis anser svenska folket att familjen Obama ska plocka upp hundbajs efter en Golden retriever. Just nu, i skrivande stund, har nämligen 2317 personer av 15656 klickat på det alternativet.

Vad jag själv tycker? Jag tycker det är alldeles fascinerande att folk orkar bry sig...

Här borde det egentligen ha kommit...

...ett inlägg med text och bilder från Spanien. Intentionen den här kvällen var i alla fall att det skulle ha blivit ett sådant. Jag valde ut runt 40 bilder och började framkalla från raw-format. Efter en stund började jag lyssna på musik, för att framkalla från raw är så förbannat tråkigt. Coldplay drog igång på en ohälsosamt hög ljudnivå och sedan var det liksom kört... Youtube nästa...

Här en låt som förenar några av de grupper jag älskar mest. Jag tycker mig höra både Kent, The Mission och Weeping Willows i Coldplays Cemeteries of London. Videon är knappast den officiella, men funkar bra ändå tycker jag!



Och sist men inte minst ett smakprov på bilderna från Spanien. En s k bubblare!

Ibland...

...har man allt en j-a tur. Sterling Airways, som flugit miljontals passagerare sedan 1962, gick i konkurs i natt - tre dygn efter att vi flög med dem hem från Spanien. Det är synd om alla som blivit strandsatta på olika destinationer, om de som inte kommit iväg på sina resor och om all personal som förlorar sina jobb, men jag känner mig rätt nöjd...

Finanskrisen höll på att drabba mig, men missade mig med 72 timmar.

Så småningom...

...kommer det ett inlägg om resan till Spanien men först en godbit från ett mail som hamnat i spamfiltret. Bara att beställa plåster för hugade spekulanter.

Vem tror de ska gå på detta?

" Ämne: Don't settle for less than 9 inches

A top teâm of British scientistss and medîcâal doctors havè wörked to deveIop the staate-of-the-art Penis Enlargement Patch délivery sýstem whichh automatically increases penîs size up to 3-4 fuull inches. The patches are the easiést and most éffectìve way to increase your peniis size. You won't havee to take pills, get under the knife to performm expensive and vëry painful surgery, use any pumps or otherr devicêss.

No one will eveer find out that you are usiing our product. Just apþy one patch on your body and wear it for 3 days and you wiIl start noticing drämatic resµlts. MiIions of men are taking advantage of this revolutionary new product - Don't be left behind!"

Undrar vad som händer om man överdoserar?

Ställer mig i fy-skämslådan ett tag...

...kanske hela dagen.

Jag lämnade Marcus på förskolan i morse, precis som alla andra dagar de veckor jag har honom hos mig. Varje morgon när han tagit av sig ytterkläderna och vi har gått in till de andra så ger vi varandra ett par kramar (en på varje kind) och en puss. Sedan går Marcus och ställer sig vid en altandörr för att vinka på mig då jag går bort till bilen.

I morse då vi gick från bilen mot förskolan sa jag till honom att det börjar bli så mörkt ute att jag knappt ser honom när han står där bakom fönstret. "Men jag ser dig", sa han, "men du måste skynda dig ut så att jag inte behöver vänta så länge". "Vi behöver inte vinka om du inte vill", sa jag. "Jo, det vill jag", sa han. "Varje dag".

När vi kom in och han hade tagit av sig ytterkläderna så fick han de vanliga kramarna och pussen och jag frågade om han skulle vinka. Det skulle han så han gick mot altandörren. Själv gick jag och satte på mig skorna, kollade så att han hade fått med sig sin frukt och att den låg på hans plats ute i entrén. Jag tänkte på hur stor han blivit och hur avlägsen den tiden då han inte fanns kändes. Den tiden då jag bodde i Mellerud.

Helt plötsligt befann jag mig i bilen. Jag hade inte vinkat en enda gång och jag vet att han, medan jag gick mot bilen, stod där och väntade på att jag skulle göra det ända tills jag försvann utom synhåll. Jag är säker på att han blev ledsen. Försökte vinka från bilen, men ser inte jag honom på hundra meters avstånd så ser inte han mig. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag vinkar.

Jag kommer att känna mig som en skit hela dagen. Det spelar ingen roll att jag vet att det går över och att han kommer att ha roligt. Jag svek honom och jag hatar verkligen att svika honom...

*kliver i fy-skämslådan*

Travdag på Färjestads travbana

Visst har jag spelat på trav många gånger - ändå har jag aldrig varit på en travbana. Förrän igår. Fast ärligt talat var det roligare att se på folk och att fotografera än att förstå vilken häst som sprang åt vilket håll och varför.

Loket var där förstås...

Liksom TV...

Det förekom en hel del drickande vid sidan av banan...

...medan andra noga följde det som hände på och kring den.

Ovan sippar Tommy på innehållet i en halvfull burk han hittade vid staketet och som han sa - "fyller man bara på den med det medhavda så smakar det inte så illa."