Väntar

...på helgen
...på att en vän som just kommit hem från Thailand ska höra av sig så att jag får tacka för alla vykort
...på bättre väder
...på nästa lön (jo, redan)
...på skatteåterbäringen
...på att min hosta ska gå över
...på nästa kram från Marcus
...på att smultronen ska komma (de är bara blommor ännu)
...på semestern
...på nästa bild
...på ett telefonsamtal från Gnarp

Där ser man. Det finns ju saker att se fram mot...

Uppdatering

För en vecka sedan ungefär försökte jag mig på en uppdatering av bloggen, jag tyckte det var hög tid redan då. Så jag skrev och skrev och fick nog ihop det längsta inlägget hittills. Så råkade jag öppna ett annat fönster i webbläsaren utan att spara det jag skrivit och vips så var allt borta. Jag bara orkade inte skriva ner allt igen och nu, en vecka senare, är jag inte säker på om jag kommer ihåg vad som hänt den sista tiden. Dagarna går i varandra. Jag känner mig ömsom stressad, glad, ledsen och trött. I ett cirkeldiagram skulle den glada tårtbiten bli cirka 3% av cirkeln, ledsen omkring 15% och trött och stressad skulle ingå i en gemensam tårtbit på 82%.

Jag har i alla fall varit på besök i Göteborg (17-20 maj). Jag och Marcus åkte ner med bil (med Marie) till Åmål, varefter bara Marcus och jag åkte vidare med buss till Mellerud (järnvägsarbeten pågick och bussar ersatte) och tåg till Göteborg. Slutligen spårvagn till Kålltorp. Ett jätteäventyr för Marcus - det är jättekul att vara ute och åka med honom.

I Göteborg var jag iväg på en klassfest - det var 25 år sedan vi gick ut grundskolan och 15 år sedan vi träffades sist. Så kul det var att träffa alla igen! Vi började på Assaredsskolans skolgård där John-John (en klasskompis) bjöd på champagne, öl, jordnötter och chips. Det blev nog bara fyra öl där så för säkerhets skull tog jag med mig en att dricka i den bil som en saftdrickande klasskompis körde oss i till Säve på Hisingen. Där hade John-John ett hantverkscafé i en gammal 1700-talsgård som ligger alldeles nära Säve flygfält. Vi fick välkomstgrogg - John-John sa att det nog inte var en tvåa eller en fyra gin i gin- och tonicglaset utan snarare en tjugotvåa. Det stämde säkert! Sedan blev det mer öl och ytterligare en duktigt stor grogg. Vi satt på baksidan huset och berättade för varandra vad vi gjort sedan sist. Folk gick i skytteltrafik till ett buskage där man kunde kissa i riktning mot flygfältet, alltmedan Ryan Airs flygplan startade och landade.

Sen blev det middag med grillat kött och potatissallad m m. Fikon inlindade i bacon som sedan stacks på spett och grillades var en höjdare! Vi fick vin till maten förstås... och lite whisky. Nu tror ni att jag var jättefull... men det var jag inte. Allt fördelades på cirka 9 timmar och jag fick inte ens huvudvärk dagen därpå.

Vad mer då? Var i Nora och fotograferade tillsammans med Marie nu i lördags. Nora är en jättemysig stad - rekommenderas varmt. Kolla gärna på http://www.tretrastader.se så får ni se! :)

Vad har jag hunnit med mer då? Jag har...

• fyllt 41


• beställt en ny säng med motor så att jag får upp huvudet mer vilket bör leda till mindre snarkningar och en piggare Hans


• slagit sönder en kaffebryggarkanna i 39000 bitar


• köpt en ny kaffebryggare


• slängt ett halvårslager av återvinning vilket gör att jag numera ser delar av garagegolvet igen...


• skrivit en bok


• uppfunnit något revolutionerande (hemligt tills patentet gått igenom)


• tvättat utan att förlora en enda strumpa

Det finns säkert mer jag har gjort, men detta var de viktigaste bidragen till mänsklighetens väl och ve.

Äntligen har jag skrivit ett nytt inlägg i tankbanken. Ska bara kolla en grej på nätet först, sen så ska jag... *poff*

ÅH NEEEEEEJ!!!!

Löpsedlar kan göra dig obotligt sjuk (se om du är drabbad)

Det skulle kunna vara en rubrik i en kvällstidning som börjar på A eller E. Löpsedlarna finns överallt och precis som med baksidan av mjölkpaketet som står på frukostbordet så läser man det som står där. Om Kicki Danielsson nya bantningsförsök, NN:s svåra bröstoperation och om hur man får platt mage före sommaren. Jag kan ge mig fan på att många stora personer inte får platt mage före sommaren såvida de inte blir överkörda av en ångvält. Hur kan kvällspressen veta hur stor man är?

"Misshandelsfallen ökar - se hur ditt område är drabbat".
"De köpte de dyraste villorna i X-stad förra året - vi har hela listan".
"Vanlig akne kan vara livsfarlig sjukdom - så ser du om du är drabbad".

Kvällspressen säljer på oro, dålig självkänsla och avundsjuka. Den senare egenskapen är något som jag verkligen ogillar - avundsjuka innehåller alltid ett visst mått av missunsamhet. Varför ska man missunna andra människor något? Det har jag aldrig förstått. Och den oro som kvällspressen ingjuter i många människor - vad för den med sig?

Ickehändelser blir förstasidesnyheter. Samtidigt som någon kändis genomgår en svår bröstoperation opereras Annelie Larsson i Göteborg för en hjärntumör. Jag som hade fått för mig att det var en ganska svår operation, men eftersom det inte står något i tidningarna så är det nog inte så svårt. Jag får inte veta hur operationen gick och hur Annelie Larsson klarade sig men däremot att kändisens bystmått gick upp med ett par storlekar. Det är kunskap man inte kan vara utan. Det är också viktigt att veta vem som är ihop med vem så att man inte är helt borta den dag de först gifter sig och sedan skiljer sig från varandra.

Rädsla, avundsjuka och oviktigheter. Jag tror att detta gör större åverkan på folkhälsan än mycket annat.

Ändå... nästa gång jag ser en löpsedel så kommer jag att läsa rubrikerna. Irritera mig och på så vis antagligen stressa upp mig själv och lägga den stressen till all annan stress så att nivån till slut blir farligt hög. Men jag kommer inte att köpa någon av tidningarna. Löpsedlarna får mig att inte vilja ha dem. Undrar om rubriksättarna är medvetna om det?

Åh vad jag är värdelös...

på att uppdatera bloggen just nu. Jag antar att ni sedan länge har slutat titta hit - det händer ju ändå inget hos Hans. Fast egentligen är det ju det det gör. Det händer mycket - alldeles för mycket. Jag hinner inte med, jag glömmer bort och jag stressar för att få ihop allting. Bloggen hamnar emellan. Jag ska försöka bli bättre på att skriva här igen, precis som jag ska försöka bli bättre på att hålla kontakten med mina vänner.

Jag har en syssling (eller tremänning om man är från Värmland) som jag glömt att skriva till i snart ett år. Hon vet inte ens att jag och Kajsa flyttat isär. Jag har en kompis från skoltiden som bor i Hägersten - inte heller han vet. Catherine hade jag tänkt ringa i veckan - det blev inte av. Therese - dig pratade jag med (tack för att du ringde). Jag lyckades få iväg ett mail till Annika innan hon sticker iväg till Thailand. Det kändes bra.

Tommy - lunch till veckan?

Vi hade en fest här hos mig på Valborg - jag, Therese och Pär, Tommy och en kompis till honom som jag för stunden inte kommer ihåg namnet på och därför kallar för farbror X, samt Marie. Vad kul att ni var här! Hoppas vi kan göra om det. Skulle velat att fler kompisar hade kunnat komma, men eftersom ni inte bor så nära allihop så blir det rätt omöjligt. Funderar på att göra en del hembesök hos er i sommar istället. Gnarp ligger med i planeringen. Är det ok om jag dyker upp, Catherine? Hoppas Marcus orkar åka så långt bara... får kanske dela upp det i etapper. Lite närmare och enklare blir det att åka och se hur långt Therese kommit med renoveringen av lägenheten. Vänta dig ett besök och förslagsvis en fototur ut till klipporna på västkusten. Sen har vi ju lite andra planer som vi behöver diskutera, du och jag.

Jag tycker om er allihop, det vet ni väl?

Kramar till er alla!